Solen går ner nu, det är nästan helt mörkt.
Augusti ska bli brittsommar, brittsommar, höst
Jag älskar dig säger du tveksamt,
Varför är det ett frågetecken i din röst?
I min också, men jag skyller på dig
I min också, men jag skyller på dig

Jag har synat oss, genom ett stetoskop
När det kommer så nära, är det bara sådär
Jag har synat oss, genom ett stetoskop
När det kommer så nära, är det bara sådär

Jag fastnade bland "Säkert"-låtarna igen. Det är läskigt hur man känner igen sig i vissa låtar. Kanske inte just i denna låten, men i andra. Som "Jag grät mig till sömns efter alla dar". Den handlar om den där tiden som jag kallar högstadiet. I think so at least.

Varenda bok jag kunde komma över läste jag
Och jag spydde aldrig vid kullen vid 4H-gården
Behövdes aldrig ungdomsvården
Den enda som aldrig rökte
Den enda som aldrig försökte fuska på proven
Då lär man sig ju inte nåt
Jag var nog värd allt stryk som jag har fått

Den enda som inte tafsades på
Den enda det inte bråkades på
Den enda som haft en god relation till mor och far
Och jag grät mig till sömns efter alla dar
Och jag grät mig till sömns efter alla dar

Fast jag har fuskat på något prov. Och jag har aldrig fått någon stryk ^^, Och jag bråkade med mina föräldrar ibland, ganska ofta med mamma åtminstone. Men resten stämmer hyfsat bra in på sinnesstämningen då. Eller inte. Nu när jag tänker efter, var jag olyckligare på högstadiet än gymnasiet? Jag hade vänner runt omkring mig, alltid. Ingen sa någonsin något elakt till mig. Det är väl kanske just det. Ingen sa något till mig. Och jag är egentligen en person som behöver uppmärksamhet. Jag har alltid pratat mycket, jag pratar mycket nu och jag pratade mycket förr. Det var bara under högstadiet som jag hade en paus och slutade prata.
Fast bäst är ändå sista versen.

Tack kära år som går
Tack kära dagar som lägger en paus mellan nu och då
Och en paus mellan dig och mig
Jag såg dig på stan igår
Du såg ledsnare ut än då
Jag skrattade mig till sömns

Vilken jävla lögn att det ska va ens bästa tid

Haha, vilken payback liksom :D Jag känner redan så ibland. Det låter hemskt och jag kanske är elak ibland, men så oerhört nöjd jag känner mig när jag ser folk från högstadiet och allt jag kan tänka på är att de ser exakt likadana ut som då. De umgås med samma människor. De har samma tomma blick. Lika jävla fula :) Haha. Hämnd.

Nej, usch. Jag brukar inte döma folk efter hur de ser ut. Eller om de förändrats på de senaste åren. Jag umgås också med många som jag umgicks med då. Eller några stycken iaf. Men jag känner åtminstone att jag har utvecklats som människa. Jag vågar stå för många saker som jag aldrig vågade berätta för. Jag vågar räcka upp handen och säga något som ingen annan håller med om under diskussioner i klassrummet. Häromdagen så pratade vi om vilka som tyckte om en och vilka som inte gjorde det. Och någon sa "Men Nicole, ingen kan ju tycka illa om dig".

Jo. Hur man än beter sig så är det alltid något fel på en. Jag var så jävla snäll under hela högstadiet, oavsett hur andra betedde sig mot andra så sa jag aldrig ett ont ord till dem. Gillade folk mig för det? Fan heller. Man är aldrig bra nog för alla. Så nu är jag som jag själv vill vara. Jag är inte elak men jag sitter inte i ett hörn för det. Jag struntar i om jag umgås med folk som andra inte tycker om. Jag struntar i om jag pratar för mycket när vi har lektion. Kalla mig för stud, jag tycker om att diskutera med andra.

Woosh. Det kändes som om jag fick skriva av mig litegrann nu ^^, Nåja. Have a nice day, don't act like anyone else <3


~

Jag lyssnar på Linger, av The Cranberries.
Precis som sist jag skrev i bloggen.
Fast detta är en helt annan dag.
Detta är kanske ett helt annat liv.
Oavsett så känner jag ändå hur basen vibrerar i golvet.
Det är inte ens en särskilt stark låt.
Men basen gör ändå att tårna kittlas.
Hjärtat kittlas.
Precis som när man är nära någon man tycker om.

Jag är inte nära den jag tycker om just nu.
Mitt hjärta kittlas lite ändå.
Musik har kanske den effekten.

You know I'm such a fool for you
You've got me wrapped around your finger

Jag har ont i nacken och ryggen :(
Nu har jag haft det i flera dagar.
Sen i onsdags eller något.
Älskling försökte massera mig igår.
Men han tänjde nog mest ut min hud, haha ^^,
Det gör ingenting.
Jag sa inte att det gjorde ont.
Det kändes bra ändå, att han försökte.

Jag har skola imorgon. Inför första lektionen ska jag lämna in två stilanalyser.
En stilanalys ska förresten innehålla två olika artiklar.
Egentligen är det alltså tre stilanalyser.
Gissa om jag börjat på någon av dem?
Inte direkt.
Men jag slipper bad!
Lycka.

Hjärtat kittlas fortfarande.

And violence causes silence...

~

Jag överväger att göra en tio-i-topp-lista över låtar jag inte kan överleva utan.
Men det går inte.
Jag har så många fler som jag behöver för att klara mig.

But I'm in so deep
You know I'm such a fool for you
You got me wrapped around your finger
Do you have to let it linger

Jag var ute och övningskörde med pappa innan.
I rock.
Sjätte lektionen var det idag.
Jag körde runt i stan, på riktigt :D
Runt om Österportskolan, förbi sjukhuset, på Kristianstadsvägen.
Och det gick riktigt bra ^^,
Jag känner mig så duktig.
Jag kan klara allt!
Haha :)

Jag är på romantiskt humör.
Nothing compares to you

~

I drive around the block and I'm not looking to my right
I feel the glass against my cheek and I can't see you in the light
I break my heart around this, break my heart around this pole


Plötslig deppattack.
Åh.....
Jag vill leva någon annans liv, bara för en dag.
För det vore så skönt att tänka på något annat.
Eller kunna somna normalt.

Jag ljuger.

Jag vill visst då leva mitt liv.

Nicolais fotsulor sticker ut från täcket.
Stora fotsulor.
Trygga fotsulor.
För jag vet att de är början på mer än så.
Armar, ben, bröstkorg, ansikte, allt.
Trygghet, förståelse, kärlek, allt.
Någon gång förra hösten körde min pappa förbi Landskrona.
Han sa att han skulle flytta hem till farmor ett tag.
Då behövdes Nicolai.
Trots att jag ville att pappa skulle flytta, så var det som att få slag i magen.
Och jag grät över samma saker om och om igen.
Vi kom en timme försenade till festen vi skulle till.
Men han sa inte ett ord.
Han bara strök mig över håret.
Och jag grät över att pappa ville flytta.
Trots att jag själv önskade samma sak.

Jag drömmer oftare och oftare mardrömmar där pappa dör.

~