And away I go to
Okej, det blev kanske inget otroligt långt och intressant inlägg.
Jag måste gå om exakt en timme.
Jag har inte packat klart.
Nicolai har inte ens stigit upp.
Jag känner mig en aning stressad O.o
Så, ha det bra medan jag är borta.
Uppdatera era bloggar så jag har massor att läsa när jag kommer hem igen.
Förutom Karl.
Du ska helt enkelt skaffa dig en blogg >:(
Men Nicolette, t.ex., kan uppdatera mera!
Och hitta din mobil :P
Nu ska jag försvinna iväg.
Vi ses i början av augusti.
*vinkar*
~
Harder, better, faster, stronger
Jag är inget vidare på att uppdatera känner jag :) Och nu är det snart dags för att åka till Kroatien med älskling i tio dagar. Ska försöka skriva ett långt och enormt intressant inlägg innan torsdag. För er skull.
(Eller för min egen, så jag slipper bli galen)
Här kommer en helt otrolig video som jag inte tröttnar på, helt enkelt för att mina händer aldrig kommer lyckas göra något sådant och dessutom är musiken rätt bra.
I present to you - the hands.
~
Det bildas imma
Fångad av enfärgade tröjor
och ändlösa kopior av enfärgade människor
som säger "Skyll dig själv."
"Du har köpt en biljett."
Jag andas på fönstret och det bildas imma
(Rädda mig)
Någon försöker bryta men omedvetet skapar han ett mönster
genom sina stänk av graffiti
eller svordomar som bildar nya SAOL-lösa ord
Var hör ord hemma utan en bok att skrivas i?
Men jag har redan hört allt
Var hör ord hemma utan någon som lyssnar?
(Rädda mig)
Tågkonduktören matchar de lila sätena som matchar
imman på fönstret när jag viskar till dig
Du som sitter på tåget bredvid
och jag vet att du är som jag
Du längtar efter solrosors doft på en balkong högt över marken,
efter mängder av honung i te så att kyssar smakar sött som i sagor
och tillsammans kan vi segla på våra drömmar istället för att fika här bredvid
eller se hela världen på nytt istället för filmer som vi redan sett förut
Men du är långt bort i tankar och jag försöker vinka men du ser mig inte.
Jag är gömd bakom imman jag skapat i mina viskningar till dig.
(Låt mig rädda dig)
~
Tack!
Landskronakarneval ikväll igen :)
Har på mig en tröja som pappa köpte åt mig, jättefin!
Blev så glad över den :D
Och jag har köpt min nya dator, yey!
Lite över sjutusen kostade den, men det är värt det.
Jag är fattig igen, dock.
Mer än fattig, jag ligger t.o.m på minus.
Fick låna några hundralappar av pappa.
Så går det när man lånar ut pengar till andra.
Tack för kommentarerna på förra inlägget.
Det är sådana saker som får mig att våga låta andra läsa.
Annars är jag alldeles för blyg för det.
Vågade inte kolla bloggen på ett litet tag efter det.
Det är så privat, även om detta bara är en blogg.
Ibland undrar jag hur musiker vågar låta andra lyssna på musiken de skriver.
Det måste vara som att titta rakt in i deras själ.
Rysningar.
Så tack, verkligen :)
När jag kommer hem måste jag lägga över all musik jag har.
Saknar den! :)
Nu ska jag äta spaghetti med ketchup och ost.
Älsklings specialitet.
~
Är du medveten om att jag skriver poesi om dig?
~