ÅÅÅÅÅÅH, och jag hackar mina bedor, ÅÅÅÅÅÅH, jag hackar hela dan!
ÅÅÅÅÅÅH, och jag hackar mina bedor, ÅÅÅÅÅÅH jag hackar hela dan! :D

Jag är på så sjukt bra humör. Hemtenta = nästan helt klar. (Bara någon onödig yttepyttedel kvar om Domkyrkan och så ska jag skriva in noterna correctly) och så fick jag ett samtal från AFB idag. Om man säger såhär.... någon hörde fel någonstans i samtalet, så jag slipper fula möbler helt och hållet! :D Åååååh, jag hackar mina bedor, ååååh, åh vad jag är glad! Bet-sången lärde jag mig förresten i fredags på novischfesten :) Blir mer och mer säker på att jag borde engagera mig där på något vis. Typ deras tidning. Då kan jag skriva :P Ååååh, lalala. Nu ska jag snart till Landskrona och följa med Nicolai på lägenhetsvisning.

Måste bara äta upp min helt enorma frukost bestående av vaniljyoghurt, müsli, och två grova mackor med skinka och gurka. Ingen nöd går det på mig inte! :)



~

There are certain things about me I rarely speak of.
Dark memories and secrets that we all desperately try and forget.
One of those things are my relatives.
No, not the swedish ones - my croatian relatives.

(Drums in background - damdamdamDAM)

One relative in particular is kept secret.
He is the darkest and most vicious of them all.
But now, it is time to bring him up into the light.

Yes, you heard me.

I will introduce you to this minion of the Devil.
And hopefully he will read this as well.
(Hence the english, the poor bastard doesn't know swedish).

So, without further due...

Here...

Is...

Svenko!




What more can I say about him?
Well as you can see he has gigantic amounts of hair on his head.
(Aint it awesome? ;>)
He is freakishly smart.
He's the only person whiter than me during the holidays.
He writes long and complicated e-mails.
He loves sarcasm.
He also loves cruelty.
And third, he loves to speak of himself as evil.
And he might come and visit me for a week in january!
Since I haven't seen him for more than a year, it'd be nice with a visit from him.
Also, his real name is Sven (hilarious - a croatian named Sven).
But we call him Svenko. Because that's what his mother calls him.
And that happens to be hilarious as well.

Now, I'm off to bed.


~

Sitter här och försöker planera vad jag ska äta i veckan.
Det är faktiskt inte lätt!
Och jag börjar bli trött på mina vansinnigt dåliga cookingskillz.
Just nu äter jag först och främst:
- Omelett med tomater
- Havregrynsgröt
- Pasta med tonfisk och keso
- Potatis med tonfisk och keso
- Nudelsoppa

Jag vet inte hur det är med er, men om man ska äta middag flera gånger i veckan blir det ganska mycket upprepningar :( Alltså försöker jag vara duktig och handla hem lite allt möjligt så att det åtminstone finns tillgängligt när jag sent på kvällarna blir hungrig. Problemet är att jag är så ombytlig. Ett tag äter jag en massa grönsaker och måste handla nytt varje dag, så till slut köper jag hem ett salladshuvud, en gurka och sex tomater. Ja, då hinner allt bli dåligt för att jag spontanåker hem till älskling, eller till Ystad, eller äter på dagen med kursare istället för att äta middag hemma på kvällen. Eller så behöver jag bröd och köper det samt pålägg för att få lite variation (bara smör är helt enkelt inget kul) och vad händer då? Jo, brödet möglar innan jag hunnit äta upp det och pålägget förfaller för att jag är sparsam.

Veckans planering btw.

Torsdag - Nu ska jag bara vara hemma. Försöka börja med tentan så jag har lite av den överstökad. Middag ikväll alltså.
Fredag - Novischfest på Lunds Nation, jag ska dit och där får man goood maaat. (För en massa pengar som jag egentligen inte har råd med förstås. Dessutom är klädseln 'kavaj'. Det är illa.)
Lördag - Lugn hemmakväll då jag SKA bli klar med den dumma tentan. Middag hemma.
Söndag - Träffa Karl tror jag (: Annars träffa älskling. Middag?
Måndag - Landskrona, here I am.
Tisdag - Förmodligen Landskrona då också. Kanske åker hem på kvällen.
Onsdag - Tentan ska lämnas in och det är dags att äta hemma. Igen.

Dessutom känner jag ett starkt behov av att köpa hem mer kryddor. Salt och peppar är livräddare men inte enough by far. Örtsalt, citronpeppar, oregano m.m, here I come! Nåja, jag bönar och ber... Ni där ute som kan laga mat, vad är enkelt (riktigt enkelt alltså), snabbt och billigt?

I need you :(


P.S. En annan sak jag behöver är en kalender att skriva upp precis allt i. Planeringar, räkningar, budget, inköpslistor, tvättider m.m. Just nu skriver jag allt jag måste komma ihåg i Anteckningar och sparar på skrivbordet. Det börjar bli fullt, man ser knappt bakgrunden. Som föreställer Coldplay btw. Jag vill tillbaka till den artonde september.

P.P.S. Vad har hänt med mina djupa och tankfulla inlägg? Jag bara spottade ur mig dikter för ett tag sen? Nu bloggar jag bara om mat och bristen på pengar. Typ. Måste bli lite djupare.

~

Äntligen har jag hittat orden och jag hittar dina händer under bordet
Vi hinner bli något stort än,
växa några meter innan sommaren blir oktober

Åhåhå, Kent <3

Jag är jättesugen på kaka.
Kladdkaka! :(
Kan man baka sådana fem i två på natten?
Måste övertyga älskling om det.
Mumsich.

Jag känner för piercingar igen.
Eller rättare sagt, jag känner för tung-piercing.
Så sjukt snyggt.
Och hett, tbh.
Ingenting som syns övertydligt heller, utan lite gömt.
Som en mysig liten överraskning.
Jag tror jag är konstig O.o

Ner i botten med pedalen mannen sen i väg jag kör i hundratio tjugio trettio på femtioväg en häst under huven har mer än vild tjur alla vet att Kenta kör sin bil som en biltjuv [knip nu]jag ska ta med dig på en biltur [knip nu] ska du spy?kliv ur min gud ställ dig där bort långt borta ner på gatan Kenta vid ratten och V-ås på kartan se oss och prata försök hinn ikapp du kommer bara se min rygg mannen sen blir det svart är det det det det det det det det det där du kallar bil man har sett mycket skit men det där tar nog priset

Jag lyssnar på Kenta - Min Bil! xD
Egentligen inte min typ av musik men ååååh, vilka minnen jag får av denna låten.
Har kunnat hela en gång i tiden.

På tal om annat som egentligen inte alls är min musikstil, här är lite härlig musik jag tycker om;
Kapten Röd - Trasig
Svenska Akademien - Många Bäckar Små
Fronda - Bokstävernas Baron

Det är okej att lyssna på allt outside the box.

NU...
... vill jag baka kladdkaka <3





P.S! Jag kom nyss på!! Om en månad är det Halloween, och jag vill att någon ska ha fest så jag får en anledning att klä ut mig :D Så fixa!


~

Så då sitter man här, hemma igen efter alla äventyr.
Eller ja, hemma är jag inte.
Åkte till Ystad istället för jag är en sådan sjukling.
Hostar, nyser, snyter och bultar.
Usch och fy, men här blir man lite uppassad.
Sådant är fint :)

Har tagit en del bilder men de kan jag inte ladda upp för tillfället.
Sladden ligger hemma i Lund :/
Ni får nöja er med detaljerade beskrivningar.
(Hur detaljerade de nu kan bli, jag orkar sällan det när det är mycket som ska sägas).

Jag steg upp halv sju på torsdagmorgonen, trött som ett djur och ville bara somna om. Så går det när man ligger vaken halva natten och har konsert-kittlingar i magen! Men jag fick åtminstone duscha i en stor dusch och äta en ordentlig frukost och framför allt, något annat än havregrynsgröt :P Runt åtta kom Lisabet och en kvart senare kom Karl då hans tåg var försenat och vid det laget ringde min pappa och undrade var vi egentligen var. (Vi kom alltså försent redan första dagen. Märk väl att vi tydligen inte är något vidare på att hålla tider). Så vi stuvade oss in i bilen och hela den evighetslånga resan gick hyfsat bra, förutom en mindre bilkö, att jag och Lisabet halvsov och ryckte i sömnen, att Karl envisades med att Brahehus hette så p.g.a Tycho Brahe men hade miserabelt fel, pappa som pekade ut "Porrarp" och fick mig att dö inombords, men vi hade högtalare och Karls ipod med oss så det blev Coldplay hela långa vägen dit :D

När vi äntligen kom fram körde pappa oss hela vägen in till Stockholm, vilket var väldigt snällt. Vi skulle sova i en "sovsal" på Hotell Norrtull. Själva hotellet var ganska fint även om de byggde om så det var ett fruktansvärt oljud, och faktiskt, sovsalen var också ganska fin! En sovsal, för er som inte vet, är när man bokar ett antal sängar istället för rum, och därmed får man dela denna salen med lite andra människor. I vårt fall, tjugosju stycken andra. Ingen av dem verkade vara svenskar (vilket inte var så konstigt, för jag fick boka genom en engelsk sida. Hotellets hemsida nämnde inte sovsalar med ett ord. De kanske skämdes). Men det var åtminstone fräscht och snyggt där. Och billigt. Jag kan definitivt rekommendera att sova i sovsal för fler människor, åtminstone om det bara är över natten :) Det enda lite smått irriterande är att man får dela dusch och att man har ungefär tre toaletter.

Nåja, när vi äntligen hade fått dit våra saker var klockan redan halv sex och vi bestämde oss för att åka till Globen och äta någonstans i närheten innan konserten. Första strapatsen var att överhuvudtaget hitta tunnelbanan, och för oss små skåningar kändes det som om vi gick i evigheter innan vi hittade den. För övrigt var Karls föräldrar galna av oro för att han inte svarade i mobiltelefonen och han fick ägna en stund åt att lugna dem. Och tunnelbanepriset måste ha blivit dyrare! :( Jag var säker på att när jag och Ellie var i Stockholm kostade det tio kronor per person men nu var det arton! :/ 80 % höjning är ganska mycket. Inte bara det, det var smockfullt utanför Globen O.o Och vi bestämde oss för att ta något "snabbt" och billigt, d.v.s McDonalds, men det gick inte så snabbt. Vi fick stå i kö i evigheter p.g.a alla människor och när vi väl kom fram hade läskmaskinen gått sönder. Den OCH milkshakemaskinen. Damn that milkshakemachine. De är aldrig lagade! Nåja, vi kastade i oss mat och sen stack vi till Globen. Det var stort :o Eftersom att vi satt på sektion C (längst upp, på sidorna), fick vi gå uppför trappor i en evighet. Min kondition är ganska usel för tillfället, haha ^^,

Förbandet var också ganska uselt. Det var Albert Hammond Jr, och jag hade hört bra saker om honom men nej. Han var definitivt inte min typ av band. Dessutom slängde han gitarren i golvet. Been there, done that liksom efter The Who. Och han spelade i fyrtio minuter >.< Sen fick vi vänta i evigheter på Coldplay. Jag lyckades tappa mina öronproppar, och min kamera. Men den hämtade Karl åt mig och den funkade faktiskt :D Det är verkligen en mirakelkamera, som klarar av att leva tillsammans med mig. Och sen.... sänktes ljudet och Life in Technicolor började spelas :D

Hela konserten var verkligen helt underbar. För det första insåg jag snabbt att det var stor skillnad på små konserter och konserter som denna. När 25 000 människor klappar i takt med händerna... det är verkligen magiskt. För att inte tala om i pausen när alla började nynna på samma låt, för att Coldplay skulle komma ut igen. Breathtaking. Och Coldplay gjorde verkligen allt för att få igång oss, de pratade och skojade. Och musiken var helt otrolig. Där kan man verkligen prata om konsertanpassad musik, för deras låtar var helt perfekta för att spelas live, även om små ändringar blev gjorda. En av de vackraste låtarna var definitivt Fix you. Total allsång och Chris Martins vackra stämma. Clocks var också otroligt vackert, jag började förstås gråta (vilket jag alltid gör vid åtminstone ett eller två tillfällen, jag blir så emotionell). Det var kul att de gjorde små upptåg, bland annat sprang de ut i publiken och trängdes på stolarna där samtidigt som de spelade några låtar, varav en inte ens tillhörde dem utan var mer något slags country-stuk. I don't know. Men kul var det :) De fick förstås negativa recensioner dagen efter just för att de "flörtade" så mycket med publiken men det är väl också typiskt recensenter, aldrig kan något vara perfekt. För mig är publikflörtande ett måste, och jag har definitivt inget emot det. Jag tyckte förstås också att det fanns några småsaker som inte stämde riktigt in. Bland annat så spelade de inte Yes, men däremot la de ner en massa krut på Lovers in Japan. Jag vet inte, låten är bra, men den är inte lika berörande som så många andra enligt mig. Men den låten hade de konfetti och grejer till. Hela konserten var en riktigt fantastisk ljusshow, för oss som satt uppe bland molnen haha :P De spelade inte Swallowed in The Sea heller, men det hade jag väl inte riktigt väntat mig. Den är långsam utan att vara en enormt populär låt, så de tyckte väl inte att den behövdes. Och som sagt, vi hade sittplats. Finns det något som jag var upprörd över, så var det det. Jag är en ståplats-människa, jag behöver få hoppa lite under tiden. Men. That is life :) Jag känner mig definitivt på konserthumör nu, jag vill se en ny konsert så fort som möjligt. Helst en stor. Just nu väntar jag på att U2 ska ge ut sin nya skiva och därefter kanske kanske kaaanske åka på turné ;P Men åter till Coldplay. Jag känner bara "the urge" över att få se dem en gång till, för jag fick verkligen inte nog. Och jag köpte en t-shirt! :) En grön-brun (surprise surprise) som det står "Viva la Vida" på framsidan :) Dock är jag lite besviken över att det var unisex, alltså köpte jag en S men det skulle kunna få plats tre gånger så många i den. Lisabet köpte också en S (fast en mörkblå, vi skojade om det sen att vi verkligen håller oss till samma färger som alltid) och hon är ju så liten och nätt att där måste få plats ett dussin Lisabet i den! O.o Nåja. Jag tog en massa bilder och de får jag väl lägga upp senare :)

Efter konserten stack vi till Gamla Stan och skulle dricka lite men det enda stället vi hittade var sådär lite halvtrist. Och vi var trötta, så vi åkte hem till sovsalen. Det var intressant. Jag sov i våningssängen under Lisabet, och vart jag än vände mig låg jag och stirrade in i en annan människas sovande ansikte. Akward! Till sist slappnade jag av och då var det riktigt bekvämt. Även om folk snarkade.

Nu är klockan tolv och jag, trots att jag är förkyld och eländig, har lovat mamma att jag skulle förbi Ängaskolan och hälsa på hennes klass. Så det är väl dags att tvinga på sig riktiga kläder och kleta på lite smink som döljer min röda näsa :( En detaljerad beskrivning av fredagen kan ju faktiskt vänta tills senare.

~

Random låttexter är väl egentligen inte min cup of tea.
Jag försöker åtminstone låta bli att bara posta sådana och inte skriva själv.
Men...
Detta skulle lika gärna kunna ha skrivits av mig just nu.
Fast mindre vackert.
The Cranberries, deras musik...
Det är vackert.


Suddenly something has happened to me
As I was having my cup of tea
Suddenly I was felling depressed
I was utterly and totally stressed
Do you know you made me cry
Do you know you made me die

And the thing that gets to me
Is you'll never really see
And the thing that freaks me out
Is I'll always be in doubt
It is a lovely thing that we have
It is a lovely thing, the animal
The animal instinct

~

Har typ tusentals olika saker jag måste hinna göra känns det som.
Åtminstone inom den närmaste halvtimmen innan jag har tvättid.
Varför är tvätta ett sådant stressmoment?
Nåja, tog en paus i allt för att ställa en fråga.

Systemvetenskapligt kandidatprogram - design av informationssystem, 180.0 hp

"Du kan t ex arbeta med att designa informationssystem, d v s arbeta som IS-designer som har till uppgift att utveckla och anpassa datorsystem efter verksamheters och användares behov. Du kan också arbeta som t ex IT-konsult, systemutvecklare eller webbdesigner. Efter några års arbetslivserfarenhet kan du axla rollen som projektledare eller IT-chef. "

Skulle det möjligtvis vara något intressant?
Och ja, jag vet.
Jag kan inte mycket om datorer.
Men de intresserar mig.
Och jag är ju där för att lära mig?

Nej.
Vad håller jag på med?
Jag är så trött på att inte hitta ett enda yrke som faktiskt verkar passa mig.
Eller som jag har betyg nog för att komma in på.


~

'Morgonstund har guld i mun' i all ära, men jag tror inte det uttrycket någonsin varit i närheten av Delphi.
Grått och dimmigt, det är vad det är.
Speciellt i mitt huvud när jag tvingar upp mig själv vid sex.
Fick höra en kul sak igår.
Under 60-talet hade Delphi högst självmordsstatistik i hela Europa.
Det är väl något att skryta om!
Då låg här grå baracker istället för dessa husen.
"Självmordsbarackerna" kallades de.
Civilingenjörsutbildning var på den tiden så enormt svår att de dog en efter en här uppe.
Lite intressant.

Om en halvtimme ska jag ta bussen till stationen och därefter bär det av till Glypoteket :)
Tyvärr, får man inte ta med sig kameror in och tyvärr kommer föreläsarna vakta oss hela tiden.
Och tyvärr har jag praktiskt taget ingen tid alls på mig där inne.

Men ni ska få höra lite om det ändå senare (:


~

Bara så ni vet, förra inlägget var ett billigt trick för att få fler kommentarer.
Kände att jag var tvungen att erkänna det.
Tyngden över mitt hjärta är nu borta.

På fler än ett sätt!
Jag minskar på fettlagret kring hjärtat med.
Jag är nämligen otroligt duktig och äter havregrynsgröt till frukost.
Det smakar lite annorlunda utan sylt.
Men har ju kanel och socker :)
(Hur nytttigt nu det är)

Föreläsning mellan 9 och 11 idag.
Inget grupparbete som igår.
Fast det var enormt kul ^^,
Och jag har beställt min enormt dyra bok lite billigare.
Istället för en tusenlapp på akademibokhandeln så 610 kr på www.adlibris.se
Det kan jag rekommendera :)
Synd bara att jag måste vänta ca 6 - 8 vardagar på den...
På torsdag blir det Köpenhamn, yey!
Glypoteket, here I come.


Oh, nothing's gonna change my love for you
I wanna spend my life with you
So we make love on the grass under the moon
No one can tell, damned if I do
Forever journey on golden avenues
I drift in your eyes since I love you
I got that beat in my veins for only rule
Love is to share, mine is for you


~

Ska ta bussen till stationen om en halvtimme.
Klockan nio ska jag vara på Biskopsgatan 5 i Lund.
Hjälp!
Jag har inte ens en skrivare, kan inte skriva ut en karta eller någonting.
Får hoppas att jag hittar dit när jag väl är där.
(För då brukar man ju helt mirakulöst få ett bra lokalsinne)
Nej, men idag är det introduktionsmöte för min kurs.
(Vad hette nu kursen igen?)
Undrar hur länge det varar.
Och om jag kommer skämma ut mig, som vanligt.
Varför sitter jag här och skriver blogg?!
Borde springa några varv runt hyreshuset istället.
Jag känner mig så dum.
Minns ingenting om konst!
Hoppas alla är lika dumma som jag är idag.

Lycka till Nicole, lycka till...


~

I am covered in skin
No one gets to come in
Pull me out from inside
I am folded, and unfolded, and unfolding
I am
colorblind


Världens mest fantastiska video någonsin får ni se här. Ett par som dansar. Killen har förlorat sitt ben och tjejen saknar en arm. Bilolycka, tror jag var orsaken. Men så vackert och berörande de dansar.




Coffee black and egg white...


~

Mitt internet konstrar.
Oftast avbryts det inte (om jag inte överbelastar det en lång stund).
Men det hackar och slöar som fan.
Major problems om jag vill t.ex. spela wow.
Speciellt som igår när jag körde Kara och dcade...
Depp depp depp.

Är så uttråkad!
Borde börja skriva ihop min inköpningslista tills jag flyttar.
Pappa ska köra mig till Ikea imorgon (:

Lyssnar på "Huvudet i Sanden" med Familjen.
Jag vet att många avskyr den gruppen men jag håller faktiskt inte med.
Tycker de är rätt sköna och har gjort sen singeln "Det snurrar i min skalle" spelades på ZTV.
Det är en härlig mix av annorlunda och sköna beats.
Och han använder sin röst som om det vore ett instrument.
Vill dansa.

Familjen - Huvudet i Sanden

 


Låt mig famla i mörkret
Låt mig lita på mig själv
Låt mig stänga in mig i mig själv


~

Just dance, everything's gonna be okay!

ÅH, att dans kan få en att känna sig så levande.
Det är som om att man plötsligt inser hur vardagarna släpar sig fram genom gråa dimmor
...och plötsligt släpps man ut på dansgolvet.
Jag hamnar i trans.
Skit i alla andra, skit i mitt rykte!
Jag vill bara hoppa, känna musikens puls genom hela kroppen.
Låta fötterna röra sig vart de vill.
Känna hur jag kan få höften att röra sig i takt med musiken.
Jag kan låtsas att det är jag som styr musiken istället för musiken som styr mig.
Trots att det är så uppenbart.
Jag är slav under rytmen, under varje ton som sveper över dansgolvet.
Att jag var där med härligaste människorna gjorde ju bara saken bättre!
Nicolette!
Vi ägde dansgolvet, du och jag ;D
När vi dansade... jag är säker på att folk backade.
Vet inte om det är positivt eller negativt dock, haha.
Jag älskar att inte bry mig om andra.
Att få lov att uttrycka sig på det viset.
Det måste vara samma sak som att vara hög.
Jag vet att jag skulle ge upp allt annat för att få känna mig såhär.
Exhausted.
Lycklig.
Är detta allt som krävs?




~