Jag vaknade nyss.
Antar att någonting är fel på mig?
:)
Det känns som en bra dag.
Jag har inte tid att vara deppig eller så.
Har panik inför projektarbetet, och det räcker.


Jag vägde mig för en liten stund sen.
Har gått ner fyra kilo sen i tisdags.
Jag kan inte hjälpa det, men det känns nästan lite bra.
Har alltid velat tappa bara de där få extra kilona.
Men jag ska äta igen.
Till och med jag förstår att det inte är bra att inte äta på ett längre tag.
Ska bara komma på ett sätt att få ner pastan mamma lagar.


And the heart is dumb and the heart is blind
But I think you'll find that the lord is kind
And I pray you'll cherish this tarnished offering
Burnt silver brushed lavender offspring

Burnt silver brushed lavender offspring
Sprung from me when first we kissed


Ska sätta igång med projektarbetet nu.
Yuck.
Men jag mår bättre.

~

Förvirring.
Maktlöshet.
Eller så har jag full kontroll.
Utan att vilja ha den.
Oavsett hur jag gör kommer jag alltid att tvivla på om det vore rätt.
Kanske är det enklast om jag bara låter allting vara.
För eller senare kommer jag må bättre.
Men då förlorar jag dig.


Orkade inte skolan idag heller.
Trots att det var Nutida Konst och allt.
Med fika, tydligen.
Som om jag hade ätit.
Mamma kom hem och skällde.
Åt helvete med henne.
Jag åt faktiskt ett av äpplena hon hade tagit hem.


Lovade Simon att jag skulle följa med honom ut och köpa jacka idag.
Måste samla ihop mig tills dess.
Måste möta andra människor.
Se andra människor i ögonen.
Möta blickar utan att avslöja.
Gömma all sorg bakom ögonen.
För de vet ingenting.
Och jag måste låtsas som om jag är normal.


Ironiskt att mitt hundrade inlägg var ett långt där jag öste lyckan ur mig,
och mitt tvåhundrade inlägg var ett kort där jag insåg vad som hade hänt mellan oss.
Tvåhundra blogginlägg som speglar vår tid.
Det är miljoner ljusår under de tvåhundra inläggen.


~

I am covered in skin
No one gets to come in
Pull me out from inside
I am folded, and unfolded, and unfolding
I am
colorblind

Fy fan vad jag mår skit.
Ingenting hjälper.
Ingenting!

Och du ber mig ta beslut, omöjligt beslut som jag inte kan fatta för den jag är just nu kan inte ta några beslut, hon är förvirrad och ny och öppen och annorlunda och jag tycker om den personen, jag har precis upptäckt en personlighet, bara jag, ingen annan, bara jag, och det kanske är rätt för mig att inte vara en del av dig det var så längesen jag var Nicole och ingen annan.

Men jag saknar dig så jävla mycket.
Så jävla helvetes mycket.

~

Jag vill inte sova.
Vad väntar i mitt mörker?
Jag vill hellre vara uppe.
Med minnen.
Med leenden.
I mörkret är jag så ensam.

I saw you in the curve of the moon
In the shadow cast across my room
You heard me in my tune
When I just heard confusion

I'm not broke but you can see the cracks
You can make me perfect again

All because of you
I am


~

"Jag klarar inte av en paus, då vill jag hellre att du gör slut."
Så det är slut.

Jag tror jag dör inombords, en liten bit i taget.


~

Nån står i porten
och andas rök
skuggan över gården
når in i vårt kök
Här kommer rädslan, gamle vän
När alla fjärilar i magen vaknar upp
Viskar välkommen hem

Jag räknar tre, fyra, fem
(ljug för mig, ja ljug för mig)
Det är inte slagen som känns
(ljug igen)
Det går en osynlig gräns
(ljug för mig, ja ljug för mig)
genom ögat på nålen


~

Han sover fortfarande.
Jag mår illa.
Trodde jag var hungrig först.
Har inte ätit på ett dygn.
Men mackan smakar ingenting.
Inte apelsinjuicen heller.
Som papper i min mun.
Gör jag rätt?
Ingen utom jag kommer någonsin kunna svara på det.
Och jag är så rädd för att jag gör fel.

Äntligen har jag hittat orden 
Och jag hittar dina händer
under bordet
Vi hinner bli något stort än
Växa några meter
innan sommaren
blir oktober...

Är Du lycklig nu?
Är Du lycklig nu?
Är Du lycklig nu?

Har vi tid
innan allting tar slut?


Jag grät under denna låten på min första kent-konsert.
Jag grät under denna låten på min andra också.
Men av helt olika anledningar.

~

Jag har tagit ett beslut.
Jag är inte lugn.
Jag är inte glad.
Men jag har tagit ett beslut.
Och det gör att det känns hundra gånger lättare.
Oavsett så överlever jag.

En kram till Karl, för han fick mig att må så mycket bättre :D

Burnt silver brushed lavender offspring
Sprung from me when first we kissed
You held me quietly a rush purged me of my past
Opened a desert of diamonds vast


~

Ska jag vara glad?
Eller ledsen?
Besviken?
Irriterad?
Vad som helst, jag klarar inte av detta.
För mycket tankar, önskningar.
Jag önskar att någon bestämde allt åt mig.
Bara jag slapp göra det.
Bara jag slapp ångra mig sen.
Vad fan håller jag på med?
Förstör mitt liv.
I blame it all on you.

I has dreams that brings me sadness
Pain much deeper than a river
Sorrow flow through me in tiny waves of shivers
Corny movies make me reminisce
They break me down easy on this generic love shit
First kiss, frog and princess


~

Jag kom hem idag och satte mig vid datorn efter en stund.
Forskade rundor för att hitta information till mitt engelskatal.
Efter en stund blev jag hungrig och gick för att hämta mat.
Värmde upp potatis och biff och brunsås.
Satte mig vid datorn igen och åt medan jag skummade mig genom forumtrådar.
Tankspritt börjar jag försöka ta sönder en bit biff, genom att dra gaffeln och kniven åt vars ett håll,
när man egentligen borde skära.
Så plötsligt SVISCH flyger ena biffhelvetet iväg och landar på andra sidan skrivbordet.
Efter kommer en svans av brunsås som landar på strategiska ställen.
Hela min arm är nerkletad i sås.
Och skrivbordet.
MEN.
Helt mirakulöst har inte en droppe hamnat på datorn, tangentbordet eller skärmen.
Inte heller har något hamnat på mina kläder.

Så jag gick och tvättade mig och hämtade en trasa för att torka upp på bordet.
Förstår ingenting.
Jag ser mig själv som en olyckskorp, men jag har kanske fel?
Oturen är egentligen jag som är klumpig och anledningen till att jag överlever är för att jag har tur?
Än så länge har jag råkat spilla mjölk, läsk, apelsinjuice och råkat bita i en cocktailtomat så att allt innehåll sprutade ut på väggen, men aldrig, ALDRIG, har det lyckats hamna på min dator.
Jag är ett vandrande mirakel, med andra ord.

På tal om mirakel, jag har fått biljetterna till Tegan & Sara.
Man skulle kunna säga att det är i sista sekunden.
Konserten är på torsdag.
Och när mamma skulle hämta ut dem idag ville de ha numret till ett kort hon inte ens längre har.
Gissa om jag och hon var irriterade på varandra när vi skulle få tag på banken?
Men det fixade sig.
Första gamla kortet vi försökte med var inte rätt, men det andra var.
Mamma tyckte att jag skulle i fortsättningen skriva ut biljetten från e-mail, som normala människor.
Men hur ska jag kunna veta att hon klipper sönder sina kreditkort då och då?
Anyway, det blev rätt till slut :D
Men det var lite nervöst ett tag.
Och jag kom försent till engelskan där jag skulle skriva en liten uppsats.
Men det fixade sig också.
Så jag känner mig duktig idag!

Btw, jag ska hålla ett tal på fredag på engelska.
Det ska vara tio minuter och helst lite kontroversiellt.
Jag har två idéer:
Idé 1: Yttrandefrihet och hets mot folkgrupp
Idé 2: Åldersgränserna på filmer/spel eller någonting om våldet i tevespel.

Idé 2 är klart intressant (according to moi) men borde kanske göra ett seriöst intryck och ta yttrandefrihet?
Vad tycker ni andra smarta människor? :o

Nu ska jag plugga, lalala.
Eller tjuvkika på folk på Bilddagboken.


~

hands down
I'm too proud for love
but with eyes shut
it's you I'm thinking of
but how we move from A to B?
it can't be up to me
'cause you don't know
eye to eye
thigh to thigh
I let go

I think I'm..

a little bit, a little bit
a little bit in love with you
but only if you're
a little bit, a little bit, a little bit
in lo-lo-lo-lo-love with me

En ny låt jag älskar.
Den döljer så mycket.
Det enda man hör först är den ljusa och naiva rösten.
Och den enkla melodislingan.
Sen kommer orden.
"I'm too proud for love".
"For you I keep my legs apart."
"Forget about my tainted heart."
"I would do it, push a button, pull a trigger"

Så mycket mer en låt kan dölja för de som inte lyssnar uppmärksamhet.
Detta är ingen glad låt.
Ingen "jag är förälskad-och-livet-leker".
Den handlar om beroendet, om ångesten och känslan.
Sorglig och nedsvärtad.
Och med en enkel, glad melodislinga.

Så lyssna lite på Lykke Li, helst nu meddetsamma.
Jag läste om henne för två år sen, när jag praoade på konstmuséet.
En musiktidning hade med en kort recension av hennes spelning.
Hon lät så genuin.
Trodde aldrig att hon skulle komma såhär långt.
Känner mig lite glad för hennes skull.
^^,

På torsdag är det Tegan & Sara som gäller! :D


~