Mjo, jag har sett lite nya filmer värda att recensera på sistone och därmed får jag ägna ett blogginlägg åt lite recenserande. Möjligtvis ska jag orka recensera Condemned II också som jag och Karl spelade slut igårnatt. Dock har jag ingen "spel-kategori". Min musik och film får nog innefatta det med. Media-kategori alltså O.o Nåja. Tillbaks till filmerna.

Burn After Reading 5/5

     Vem håller inte med om att Joel och Ethan Coen är mästerregissörer? Möjligtvis en eller två okultiverade människor, men sätt igång Oh Brother, where art thou?, The Big Lebowski eller Fargo. Nu kan detta mästerverk sälla sig till sina med... filmer. Fail på den meningen. Nåja! Burn After Reading är en sådan film att man måste först och främst uppskatta de små detaljerna, de som gör karaktärerna så villiga att hatälskas. De är dumma. De är genier, på något märkligt plan. Skådespelarna gör också ett fantastiskt bra jobb.
     En man vid namn Osbourne (John Malkovich) avskedas från CIA, och hans otrogna fru råkar se till att en cd-skiva med deras budget hamnar på ett gym där gymtränarna Chad och Linda (Brad Pitt & Frances McDormand) hittar skivan och övertygas om att det är en skiva full av hemlig information från CIA. I deras försök att pressa ut Osbourne på pengar tar de till drastiska metoder och saker och ting går helt fel. Samtidigt träffar Linda en riktigt sliskig typ som heter Harry, som även är Osbournes frus älskare... Låter det invecklat? Det är det. Och entertaining till tusen.
     Storyn är fruktansvärt bra, med karaktärer som snurrar in sig i diverse situationer och sen krockar förstås en hel massa. Mycket cred går dock till skådespelarna och rollerna de lever sig in i. Malkovich gör en fantastisk insats som den arbetslöse alkoholisten med ett härligt ordförråd. Clooney som spelar Harry är också ovanligt bra, trots att han inte är en skådespelare jag uppskattat (bortom utseende that is) tidigare. Mina absoluta favoriter är dock Pitt och McDormand. Som två stycken average amerikaner med ungefär lika mycket intelligens som skosulor är de helt enkelt omöjliga att motstå. McDormand som försöker få fram pengar till sina plastikoperationer för att få tag på en man som inte är helt hopplös och hennes trogna kollega som spelas av Pitt. HE IS BRILLIANT. Jag ber er, för ert eget bästa, granska människornas ansiktsuttryck. En av filmens absoluta höjdpunkter. I denna film är inte människor snygga, smarta eller tursamma. Detta är en film full av motsatser. Kort sagt, ett mästerverk. Once again, har bröderna Coen visat att de vet vad underhållning innebär.


Kiss Kiss Bang Bang 4/5

     Åh, denna filmen vill få mig att införa en 1-10 skala istället för den femgradiga skalan som jag har nu, endast för att jag ska kunna ge den betyget 9 av 10. Tyvärr så vill jag inte ändra på skalan jag redan har och jag tror inte på att införa halvor heller, alltså kan den bara få 4. Den är nästan perfekt, nästan nästan nästan. Vad är det som inte är perfekt med filmen? Jag vet inte. Allt jag vet är att den inte lämnade mig med riktigt samma känsla som filmerna som borde finnas med på min mästerverks-lista gör. 
     En tjuv hamnar på ett märkligt vis på en audtion, gör en fantastisk insats och blir kallad till LA för att spela in en serie. Där får han gå på fester samt följa med 'Gay Perry' för att lära sig lite mer om detektivarbete (då hans roll har med det att göra. De får se ett lik som kastas i sjön, men det är inte det värsta. Det värsta är att männen som kastar kroppen i sjön får se dem. Samtidigt träffar killen en gammal high school-kompis som är övertygad om att han är en riktig detektiv och ber honom lösa mysteriet kring hennes systers död. Killen är, trevligt nog, en verklig människa och låter henne tro att han är en detektiv eftersom att... ja, hon ser bra ut.
     En film för den som uppskattar en aning märklig humor. Intelligent, och samtidigt helt vrickad. Sarkasm använder vi oss av i mängder (and we like) och skådespelarna gör ett bra jobb. Filmen fick mig att skratta högt flera gånger, och mitt hjärta är fyllt av sympati för vår helt vanlige inte särskilt perfekta huvudperson.


8 Mile 4/5

     De som tycker att min filmsmak är fantastisk kommer troligtvis halshugga mig nu. Jag nästan hoppas att de gör det. För ja, hur förklarar man att man ger en film med Eminem i huvudrollen 4 av 5 poäng? Jag är inte helt säker, men jag tänker göra ett försök. För övrigt ber jag om ursäkt för att jag recenserar denna film flera år efter att den kom ut men jag recenserar den åtminstone. Och jag såg inte andra halvan förrän häromdagen.
     Eminem spelar en ung, vit, rappande kille som försöker lyckas i Detroit, trots att han har scenskräck. Det hjälper inte heller att han får glåpord kastade efter sig för att han är en av de få vita killarna i branschen och bor dessutom i en husvagn med sin läskigt snygga mamma och hennes läskigt unga pojkvän. Som är ett svin. Kort och gott, ladies and gentlemen, presenting real white trash! Killen, som heter Rabbit, är liten, smånördig och väldigt loveable. Mitt i alla andra problem träffar han en tjej som är helt annorlunda. En film som inte gloriserar eller gör ett fattigt liv där man vill bli rapstjärna något glamuröst.
     Man kan ju fråga sig hur någon alls fick för sig att ha med Eminem i en film, men vem det än var så ångrar han sig nog inte för killen gör, märkligt nog, ett BRA jobb. Han är inte outstanding, men han är trovärdig. Mycket för att filmen delvis är självbiografisk skulle jag tro. Han kan sin roll, han vet hur man spelar den sortens roller. Alltså, jag hade inte velat se honom som Jack Sparrow direkt men som ung kille i Detroit - definetly. De andra skådespelarna gör även de bra jobb, bättre än Eminem, men sämre när man jämför med att de troligtvis har betydligt mer erfarenhet. En hel del av musiken i filmen är även den helt okej, och kompisgänget ger en precis den känslan av att "åh, vilken tur att de har varandra", för filmen ger en verkligen förståelse för hur tufft det är att växa upp på det viset. It's not ghetto-fabulous. It's reality.


En recension av Condemned får nog vänta :)

Edit: WAH! Jag skrev detta bloginlägget för evigheter sedan, sen kraschade datorn och jag trodde att jag hade förlorat det för evigt, blev skitsur och bestämde mig för att inte logga in på ett tag. Men här var det! Hoho, vad trevligt (:

~