Almost Famous


Almost Famous 5/5

     It's blowing my mind away! Jag såg nyss om den, och jag är helt hyper över filmen, och bara det är en recension nog för att ni ska vilja springa iväg och hyra filmen (eller ladda ner den om ni nu gör sådana fruktansvärda hemskheter, tssk tssk). Detta är en film om... kärlek. Kärlek till musik! Och livet när man lever rock & roll. Underbar musik, och vad man gör för musikens skull. Jag pratade med Johannes om det och vi kom båda överens om att så måste livet vara. Så... för helvete. Se den. Se den nu medan min svenska fortfarande är lika usel som min franska och jag missar vartannan bokstav när jag skriver.
     William är spinkig, har fult hår och han är dessutom en femtonåring. Eller var det sextonåring? Oavsett, så älskar han musik och han kan skriva. På något vis lyckas han få ett uppdrag av Rolling Stones Magazine att skriva en artikel om ett nytt band vid namn Stillwater och på detta viset hamnar han i deras "tourbus". Rockstjärnor och deras fans.
     Vi är alla den där killen William. Som älskar musik men som inte är i närheten av coola. Vi är så borttappade och förvirrade men... Ja. Detta blir en skitkass recension, jag kan inte koncentrera mig på att skriva som jag borde. Jag bara bönar och ber er om att se filmen. Fem av fem. That's all I can say.





~

Do the twist!


Då var det utgång igår alltså! Jag tycker inte ens om ordet "utgång", det låter så fel. Men ut kom vi åtminstone. Först förfest hemma hos Nicolette och sen sprang vi hela vägen till Bar à bar för att vi är för snåla för att betala inträde (som man måste göra efter halv tolv.) Vi var ett par stycken fast folk droppade av rätt fort, tyvärr. När Nicolette och hennes kompis stack hem var klockan inte ens två och jag och Karl tänkte "mja, varför inte stanna en stund till egentligen?" Så vi stannade. Och vi dansade. Så fruktansvärt kul! Allt som allt måste vi ha dansat i två och en halv timme non-stop. Jag och Karl är ganska så grymma på dansgolvet när vi väl flippar ut lite. Tycker vi åtminstone, haha. Vi fick t.o.m tillfälle att twista lite, det är inte varje dag man kan göra det! Och Karl var världens snällaste och bjöd mig på cider :) Hittade en bild på oss på miloo.se som jag borde lägga ut här men tydligen skulle man vara medlem för att se den ordentligt och ja... Jag orkar inte. Kanske senare ikväll när jag är uttråkad. Skulle egentligen gå på bio och se Twilight i Malmö men jag är för trött. My body is wrecked and I blame the twisting. Och sen gick vi på Max och käkade hamburgare innan vi stack hem till mig halv fyra på morgonen och väckte Johannes. De två kollade på film och jag somnade i soffan. Mysigt värre.

~

Sista föreläsningen


Sista föreläsningen för denna veckan, och sista för delkurs tre med. Denna terminen har gått så fort, nu har jag bara en delkurs kvar och det är 1900-talet (yey) och även om dessa hemtentor är ungefär lika roliga som att äta färg så kommer jag sakna kursen. Framför allt att gå dit och träffa människor, så är det ju. Dessutom, slutet av kursen innebär slutet av eran i Lund för mig och det om något är ännu sorgligare. Men. Det är inte ens december än och jag ska hinna ha tre veckors skola + ett jullov + en sista hemtenta innan kursen är över. För övrigt var denna kursen väldigt kul. Dagens föreläsning var väldigt intressant, vi pratade om kvinnorna under artonhundratalet och därefter pratade vi så smått om några män med. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i vare sig Gauguin eller van Gogh men det har nog ändrat sig. Framför allt så fick vi se lite andra målningar av dem än de vanliga. Inga solrosor idag t.ex. Nej, men framför allt van Gogh blev så mycket intressantare. Jag har alltid haft uppfattningen av honom som en lite halvgalen gubbe som använde mycket färg och skar av sig örat, blev helgalen och tog livet av sig. Det är intressant nog för att jag genast ska placera honom i ett fack bland folk som antingen tänker för mycket eller inte tänker alls. Men nu har jag fått någon annan slags förståelse för hur han resonerade. Han var helt enkelt väldigt... extrem. Som präst beslöt han sig för att missionera i den most gudsförgätna håla han kunde hitta, till den grad att han gav bort all sin mat och alla sina kläder, så att han svalt i trasor. Därefter blev han utslängd därifrån. Då bestämde han sig för att bli konstnär utan att sälja sina tavlor och därmed utan att tjäna någonting och som konstnär målade han 20 - 30 tavlor om dagen. Jag visste att han målade mycket, men... Så mycket? Och hans bror skickade pengar och mat till honom för att han skulle kunna köpa färg och äta något. Vad hände om han bara skickade pengarna? Ja, då köpte Vincent endast färg. Enligt min föreläsare gick han så långt att han till och med åt färgen (därav min antydning i början) för att "komma närmre sitt måleri inombords". En annan intressant sak är hans förhållande till Gauguin. Vincent bad honom upprepade gånger komma till Arles och måla tillsammans med honom, och till slut kom faktiskt Gauguin. Vincent inredde ett rum åt honom, så som man skulle inrett ett rum åt en kvinna och var allmänt hyper kring hela idén. Någon slags platonisk kärlek kanske. Oavsett så känner jag ett stort medlidande för van Gogh då Gauguin uppenbarligen inte var alls lika förälskad tillbaka. Det är sådant som får mig att vilja göra expressionistiska filmer där allt växlar mellan svart och vitt och mitt i allt finns Vincent med ett halvt öra.

Sista bilden vi fick se av van Gogh är bilden han gick ut och målade samma natt som han sköt sig själv (i bröstkorgen, tror jag?) och avled några dagar senare av skadorna. Så fort jag såg bilden fick jag lite smått ångest och historien bakom som berättades senare gör inte saken bättre. Men det är en vacker tavla, absolut. Ju mer vansinnig han blev desto otydligare var hans målningar och man kan se hur han har vridit och snurrat med penseln här. Den berör verkligen.



Wheat Field with Crows - Vincent van Gogh


~

Make up my makeup


Och så har man handlat smink. I stora lass.
Åtminstone är det stort för mig, för jag är verkligen ingen sminkmänniska. Har på mig smink - ja, absolut, men slösa dyra pengar på det - nej tack. Dock är det så att min foundation tog slut för en månad sen, jag tappade min ögonskugga i golvet för en vecka sen så att allt flög ut, min mascara är helt ihoptorkad och kajalpennan sjunger på sista versen. Alltså bestämde jag mig för att det var dags med lite trevliga julklappar åt mig själv.

DreamMatte Mousse, 130 sek
En helt fantastisk foundation som jag inte köpt innan (eftersom att burken är yttepytteliten in my opinion) men jag har provat den hos Ellie och den är nog prisvärd afterall. Lätt och luftig men fixar ändå en snygg färg. Trevligt är också att man får en normal färg i ansiktet, inte "hej jag har käkat fyra ton morötter".

Isadora Eyeshadow, 95 sek
Jag är lite lätt tråkig men jag köper nästan alltid Isadoras ögonskuggor. De håller verkligen hela dagen till skillnad från så många andra märken! Dessutom har de ett trevligt urval och för sådana som mig som håller mig till brunt eller möjligtvis grönaktigt, finns där en massa trevliga små nyanser. Och under en hundralapp.

MaxFactor 2000 Calorie, 130 sek
Ny mascara att testa, yey! Jag återkommer när jag har testat detta under, och det blir nog bra, för det jag har för tillfället är ungefär lika effektivt som att pudra ögonfransarna med svart ögonskugga.


Någon ny kajalpenna blev det faktiskt inte idag. Den jag har klarar sig nog en månad till, och dessutom fick jag lite lätt ångest över hur "utflippad" jag blev idag. Jag ska försöka få råd med vinterjacka också - hur nu det ska gå till. Jag får en känsla av att mamma och pappa inte får så dyra julklappar i år....
Vinterjacka ska jag för övrigt kolla på imorgon i Malmö, då jag ska få träffa Ellie igen! Det var faktiskt fem veckor sen vi träffades sist nu, när vi gjorde Borås osäkert, hrm hrm, haha.

Var på föreläsning idag för första gången på över en vecka och det var riktigt trevligt! Vi pratade om perception och färger idag och det är ett ämne som intresserar mig väldigt mycket. Hade nästan velat gå en kurs som handlade enbart om färger... Visste ni förresten att mörkhyade människor har betydligt mindre risk för att bli färgblinda, på samma vis som deras hud "ser" sol lättare? Eller att kvinnor ser ungefär tio gånger så många färger som män? Det visste inte jag innan föreläsningen, men nu kan jag bli ett proffs inom onödig men kul fakta. Därefter blev det impressionister och den första avant-garde rörelsen och nu är jag lycklig! Vi börjar närma oss modernismen - my time to shine, haha. Köpte en ny kursbok också, Fotografi av Steve Edwards. De andra kursarna verkar inte märkbart imponerade av den, men jag har missat hela fotografi-genomgången så jag kände det var nödvändigt. Dessutom kostade den 150 kr och är på svenska. Lättläst ftw.


~

Her popsicle melts


Lyssnar på She Wants Revenge, som vanligt så har jag glömt hur bra vissa grupper är. Vilken tur att jag har fått tillbaks all min musik från den gamla datorn, så att jag kan överleva (: En trevlig helg har jag haft, en trevlig helg indeed. I fredags kom lillebrorsan och kraschade på mitt rum. Eller ja, jag bjöd hit honom. Vi blev bjudna på mat av en korridorare (och fest med fast den gick vi aldrig på) och sen såg vi på film. Rättelse: Jag såg på film, Johannes somnade halvvägs. Ingen fara, som den snälla storasystern jag är spelade jag Fallout 3 och sen gick jag och la mig. På lördagen tvingade jag upp honom runt tolv och sedan promenerade vi bort till Ica och köpte blommor åt Astrid, såg klart The Boondock Saints, som jag hade köpt åt honom i födelsedagspresent, skrev klart hans läxa och käkade middag. Sen skulle han hem och jag skulle fira Astrid. Vilken tur att vi bara fick stå i tjugo minuter i minusgrader och vänta på den försenade bussen. Jag var dessutom dum och fåfäng och hade på mig mina svarta ballerinaskor och tunna nylonstrumpor under. I no longer feel my feet, men det är nog lugnt. Känslan kommer tillbaks om några dagar. Bara en kvart försenade ringde jag och Hedvig på Astrids dörr och fick se hennes otroligt fina hus! Seriöst. Jag saknar att bo i hus när jag får se sådant. Otroligt högt i tak och vackra fönster. För att inte tala om deras lilla bibliotek. Jag och Hedvig blev helt saliga. Middagen hon bjöd på, med cheesecake som efterrätt, var också god. Det är alltid lika roligt att dricka vin och känna sig vuxen, haha. Därefter stack folk antingen ut på nation, eller hem. Jag var en av dem som åkte hem, hade varken leg eller pengar med mig. Strax efter halv tolv var jag hemma och kunda bylta på mig kläder och sen sjunka ner framför datorn. Wild!

Tänkte tipsa om tre länkar också :)

--- > www.snabbstart.com

Perfekt när man formaterat om datorn och behöver t.ex. program som VLC eller Daemon Tools :) Enkelt och lätt samlat på denna sida. Cred går till Johannes som berättade om sidan för mig.

---> www.fullbleed.org

Massor av roliga t-shirts som man kan beställa om man har råd. Själv är jag inte en av dem, men hey, killen är unik och kreativ och om jag bara kunde skulle jag definitivt köpa en. Roliga och fyndiga tryck, för att inte tala om hur snygga de är.

---> The story behind the Cupcakes

Ingen har väl missat den enorma muffins-hysteri på kläder som pågår, och här är den kille jag antar ligger bakom det hela. Kläderna är coola, men jag har länkat till hans "story" om hur det började. Inspirerande och ganska humoristisk. Man kan lyckas sälja kläder med bakverk, with a little humor as well ;o


~

Oh, let it snow


En massamassamassa snöööö! :D
Sånt blir man så glad över.
Eller ja, jag ville ju inte ens ha snö från början.
(Har ingen vinterjacka än, så det är lite kallt)
Men nu när jag öppnade fönstret och tittade ut, så är det ganska mysigt ändå.
Nästa vecka ska jag åka hem om och passa på att fira Johannes födelsedag.
Då ska jag sno med mig lite julpynt från mammas kartonger :)
Frågan är om man ska stanna där tills på måndagen och gå på julskyltning med?
We'll see (:
Johannes får jag träffa redan idag, om en halvtimme närmare bestämt, haha.
Borde skynda mig ner till bussen nu.
Så ska jag hjälpa honom med läxa och så ska vi se film och äta godis.
Haha, vad snällt va?
Att hälsa på sin syster för att man desperat vill ha bra betyg i svenska? xD
Så typiskt Johannes också.
Nope, nu är det dags att dra på sig extra tröjor.
Strumpbyxor och kjol har jag också, lagom till detta vädret -.-
Ville egentligen tipsa om en blog som är SÅ otroligt intressant.
Minns tyvärr inte länken just nu och orkar inte leta upp den.
Den kommer sen! :)

~

Karl och Tomb Raider


Jag och Karl hade en livlig diskussion om spelet "Tomb Raider".
Jag tycker det är sexistiskt när den kvinnliga karaktären springer runt i inga kläder alls nästan, medan Karl menar att det är ett väldigt roligt spel som har "allt" som behövs. Let's face it. Tomb Raider är nördig porr för små nördar.



Karl | "Carpe diem" säger (14:16):

Förlåt ifall vi uppskattar något vackert!

´ Nicole säger (14:17):

Vackert yeah right xd

´ Nicole säger (14:17):

Boobs and ass xD

Karl | "Carpe diem" säger (14:17):

Jag pratar om omgivningarna!(A)


Så... Karl spelar Tomb Raider för omgivningarnas skull...?



"Omgivningarna." Mm, precis.
:D

~


Ika i Rutan :')


Mitt i allt elände finns det små ljusglimtar.
Någon mer än jag som minns Ika i Rutan?
Nåja, jag kom ihåg programmet men inte vad det hette.
Och sen idag fick jag en länk skickad till mig på youtube.
Tack vare den kunde jag hitta den dansande kängurun.
Åh, som jag letat efter dig <3

Tyvärr så hittade jag ingen med bara "den fantastiskt dansande Emilio" där man fick lov att klistra in filmen någon annanstans, så det fick bli en ganska dålig inspelning av hela programmet där hon leker cirkus (:
Runt 4:00 kommer kängurun! :D




~

Burn After Reading, Kiss Kiss Bang Bang & 8 Mile


Mjo, jag har sett lite nya filmer värda att recensera på sistone och därmed får jag ägna ett blogginlägg åt lite recenserande. Möjligtvis ska jag orka recensera Condemned II också som jag och Karl spelade slut igårnatt. Dock har jag ingen "spel-kategori". Min musik och film får nog innefatta det med. Media-kategori alltså O.o Nåja. Tillbaks till filmerna.

Burn After Reading 5/5

     Vem håller inte med om att Joel och Ethan Coen är mästerregissörer? Möjligtvis en eller två okultiverade människor, men sätt igång Oh Brother, where art thou?, The Big Lebowski eller Fargo. Nu kan detta mästerverk sälla sig till sina med... filmer. Fail på den meningen. Nåja! Burn After Reading är en sådan film att man måste först och främst uppskatta de små detaljerna, de som gör karaktärerna så villiga att hatälskas. De är dumma. De är genier, på något märkligt plan. Skådespelarna gör också ett fantastiskt bra jobb.
     En man vid namn Osbourne (John Malkovich) avskedas från CIA, och hans otrogna fru råkar se till att en cd-skiva med deras budget hamnar på ett gym där gymtränarna Chad och Linda (Brad Pitt & Frances McDormand) hittar skivan och övertygas om att det är en skiva full av hemlig information från CIA. I deras försök att pressa ut Osbourne på pengar tar de till drastiska metoder och saker och ting går helt fel. Samtidigt träffar Linda en riktigt sliskig typ som heter Harry, som även är Osbournes frus älskare... Låter det invecklat? Det är det. Och entertaining till tusen.
     Storyn är fruktansvärt bra, med karaktärer som snurrar in sig i diverse situationer och sen krockar förstås en hel massa. Mycket cred går dock till skådespelarna och rollerna de lever sig in i. Malkovich gör en fantastisk insats som den arbetslöse alkoholisten med ett härligt ordförråd. Clooney som spelar Harry är också ovanligt bra, trots att han inte är en skådespelare jag uppskattat (bortom utseende that is) tidigare. Mina absoluta favoriter är dock Pitt och McDormand. Som två stycken average amerikaner med ungefär lika mycket intelligens som skosulor är de helt enkelt omöjliga att motstå. McDormand som försöker få fram pengar till sina plastikoperationer för att få tag på en man som inte är helt hopplös och hennes trogna kollega som spelas av Pitt. HE IS BRILLIANT. Jag ber er, för ert eget bästa, granska människornas ansiktsuttryck. En av filmens absoluta höjdpunkter. I denna film är inte människor snygga, smarta eller tursamma. Detta är en film full av motsatser. Kort sagt, ett mästerverk. Once again, har bröderna Coen visat att de vet vad underhållning innebär.


Kiss Kiss Bang Bang 4/5

     Åh, denna filmen vill få mig att införa en 1-10 skala istället för den femgradiga skalan som jag har nu, endast för att jag ska kunna ge den betyget 9 av 10. Tyvärr så vill jag inte ändra på skalan jag redan har och jag tror inte på att införa halvor heller, alltså kan den bara få 4. Den är nästan perfekt, nästan nästan nästan. Vad är det som inte är perfekt med filmen? Jag vet inte. Allt jag vet är att den inte lämnade mig med riktigt samma känsla som filmerna som borde finnas med på min mästerverks-lista gör. 
     En tjuv hamnar på ett märkligt vis på en audtion, gör en fantastisk insats och blir kallad till LA för att spela in en serie. Där får han gå på fester samt följa med 'Gay Perry' för att lära sig lite mer om detektivarbete (då hans roll har med det att göra. De får se ett lik som kastas i sjön, men det är inte det värsta. Det värsta är att männen som kastar kroppen i sjön får se dem. Samtidigt träffar killen en gammal high school-kompis som är övertygad om att han är en riktig detektiv och ber honom lösa mysteriet kring hennes systers död. Killen är, trevligt nog, en verklig människa och låter henne tro att han är en detektiv eftersom att... ja, hon ser bra ut.
     En film för den som uppskattar en aning märklig humor. Intelligent, och samtidigt helt vrickad. Sarkasm använder vi oss av i mängder (and we like) och skådespelarna gör ett bra jobb. Filmen fick mig att skratta högt flera gånger, och mitt hjärta är fyllt av sympati för vår helt vanlige inte särskilt perfekta huvudperson.


8 Mile 4/5

     De som tycker att min filmsmak är fantastisk kommer troligtvis halshugga mig nu. Jag nästan hoppas att de gör det. För ja, hur förklarar man att man ger en film med Eminem i huvudrollen 4 av 5 poäng? Jag är inte helt säker, men jag tänker göra ett försök. För övrigt ber jag om ursäkt för att jag recenserar denna film flera år efter att den kom ut men jag recenserar den åtminstone. Och jag såg inte andra halvan förrän häromdagen.
     Eminem spelar en ung, vit, rappande kille som försöker lyckas i Detroit, trots att han har scenskräck. Det hjälper inte heller att han får glåpord kastade efter sig för att han är en av de få vita killarna i branschen och bor dessutom i en husvagn med sin läskigt snygga mamma och hennes läskigt unga pojkvän. Som är ett svin. Kort och gott, ladies and gentlemen, presenting real white trash! Killen, som heter Rabbit, är liten, smånördig och väldigt loveable. Mitt i alla andra problem träffar han en tjej som är helt annorlunda. En film som inte gloriserar eller gör ett fattigt liv där man vill bli rapstjärna något glamuröst.
     Man kan ju fråga sig hur någon alls fick för sig att ha med Eminem i en film, men vem det än var så ångrar han sig nog inte för killen gör, märkligt nog, ett BRA jobb. Han är inte outstanding, men han är trovärdig. Mycket för att filmen delvis är självbiografisk skulle jag tro. Han kan sin roll, han vet hur man spelar den sortens roller. Alltså, jag hade inte velat se honom som Jack Sparrow direkt men som ung kille i Detroit - definetly. De andra skådespelarna gör även de bra jobb, bättre än Eminem, men sämre när man jämför med att de troligtvis har betydligt mer erfarenhet. En hel del av musiken i filmen är även den helt okej, och kompisgänget ger en precis den känslan av att "åh, vilken tur att de har varandra", för filmen ger en verkligen förståelse för hur tufft det är att växa upp på det viset. It's not ghetto-fabulous. It's reality.


En recension av Condemned får nog vänta :)

Edit: WAH! Jag skrev detta bloginlägget för evigheter sedan, sen kraschade datorn och jag trodde att jag hade förlorat det för evigt, blev skitsur och bestämde mig för att inte logga in på ett tag. Men här var det! Hoho, vad trevligt (:

~


Morning glory :D


Är så glad! :)
Om lite mer än två månader ska jag se Oasis i Köpenhamn, och inte nog med det!
Karl, en av de bästa människorna som finns ska ju med!
Och det ska Eve & Lisabet med, och de är ju så otroligt awesome!
Plus att min kära lillebrorsa Johannes ska också med så fort pengarna kommer in på mitt konto :D
Och det blir hans första konsert, Oasis av alla band <3
Dessutom ska jag ju få träffa Phandy :D:D:D
Kort sagt, januari kommer bli så jävla bra.
Om jag nu får svära ^^,
Har sett massa filmer jag vill recensera. Tomorrow.
Måste sova nu, i mitt tråkiga (fast nymålade) rum.

~

Genius


Älsklings nya plan för livet är att bli rik och köpa en villa + vovve i Thailand.
Och någonstans där ska jag ingå i planen.
När jag undrade hur jag ska bli psykolog där menade han att de kollade nog inte diplom så noggrant.
Och sen tyckte han att jag skulle starta eget.
Och sen räknade han upp hur mycket problem som finns där.
Psykologer behövs!
Speciellt nu när det har bildats små organisationer som mördar folk i Bangkok.



?!
THEY'RE NOT EVEN MUSLIMS FFS!

Jag skrattade ganska mycket.
Min älskling är sådär lite lagom dum <3


~

When the truth is I miss you


A warning sign,
I missed the good part then I realized,
I started looking and the bubble burst,
I started looking for excuses.

Come on in,
I've got to tell you what a state I'm in,
I've got to tell you in my loudest tones,
That I started looking for a warning sign.

When the truth is,
I miss you,
Yeah the truth is,
That I miss you so.



Mhm...
Älska denna låten.
Coldplay - Warning Sign
Känns väldigt mig också
Att alltid leta fel och ignorera mina känslor
Att alltid bli rädd, och hitta ursäkter
Så typiskt mig


~

Oh, and btw


Obama vann. Min cyniska sida undrar hur länge till han kommer få leva med alla dessa små rasistiska äckel som hatar honom?
Men han vann ju åtminstone.

~

It's so erotic when your makeup runs


I got wiring loose inside my head
I got books that I never ever read
I got secrets in my garden shed
I got a scar where all my urges bled
I got people underneath my bed
I got a place where all my dreams are dead
Swim with me into your blackest eyes



I give up. Orka skriva mer, jag stiger upp tidigt imorgon och fortsätter. Såhär sent på natten (morgonen) går ändå allting fel. Imorgon kommer älskling och då ska jag för första gången äta en ordentlig middag på flera dagar <3 Eller mja, sen i söndags. Känns som evigheter sen. Jäkla ont i halsen. Kanske köpa godis också och fira att det är typ en halv vecka kvar till helg? Förresten. Reklamen för "I sanningens ögonblick", där sitter en tjej och så kommer frågan:
- Har du någonsin betalat för ett sönderslaget bord med oralsex?
Jag dör av skratt. Vem har inte det?! Lix.

~

I could just taste it, taste it


Lyssnar på "Sex on Fire" med Kings of Leon. Någon jag spelar med sa att det var hetaste partylåten i Storbritannien just nu. Och jag sa "den är ju så långsam?" Men. Jag har fel. Efter att jag hade hört det en gång var jag ju tvungen att lyssna lite mer på den och nu är jag fast. Nu kommer jag spela den tills jag är trött och vill spy på den, och lagom då kommer den att vara hetaste partylåten i Sverige. Heja heja för det. På tal om den låten, efter att han sjunger "your sex is on fire" kommer lite fina gitarrstrofer och den gitarren låter EXAKT som kents äldre skivor. Som en viss låt, för att vara specifik. Men vilken låt är det?

Pallar inte med tentan, jag vill bara krypa in under sängen och dricka ramlösa och äta choklad. Det låter mycket mysigare! Och jag är så fattig att det är hemskt. 800 kr kvar tills jag får studiemedel nästa gång. Om tre veckor, med andra ord. Usch. Vilken tur att jag har köpt present åt Johannes. Men den där rosa klänningen som jag gick och dreglade över hela förra månaden får vänta. Vilken tur att jag knappt använt min Borås-klänning. Den kan man ha på fredag, när jag ska ut med Nicolette m.fl. Jag ska faktiskt ner till Ystad. Har inte träffat min familj på en månad. Det är märkligt som man vänjer sig. Förr saknade jag dem efter en vecka, nu... bor jag ensam. Vad vuxen jag är.

~

Monochromatic


Lay down your artillery
A monochromatic war ever going on
(On your inside)
Shadows in the corner of your eye
You're so aware, they're forever taunting
(On your inside)
Part of a phobic generation afraid of a virus
infecting, spreading from mind to thought
(On your inside)
Memories from a light and oblivious summer
desperately calling for attention
(On your inside)
Memories drowning over and over
by a substantial feeling of apathy
(On your inside)
Always helpless from a distance
Fearing that you'll one day not exist
(On my outside)


Skrevs någon gång sent inatt. Jag får sådan ångest när jag tänker på att jag kanske inte kan hjälpa andra människor? Sedan jag bestämde mig för att faktiskt försöka satsa på att bli psykolog får jag ständigt någon slags tveksamhet. Någonstans läste jag att en psykolog behöver kunna känna sympati, inte empati. Är jag verkligen rätt för ett sådant yrke? Jag blir emotionellt involverad i alla problem jag får höra, och det skrämmer mig att misslyckas. Jag vill inte förlora några vänner, jag vill inte förlora bekanta, jag vill inte tänka på allt det jag hade kunnat göra.


~

Halloween


Ja, då är det måndag och hög tid att bli klar med hemtentan känner jag.
Imorgon kommer älskling och tills dess ska den vara klar!
Så det så (:

Det var halloween-fest i lördags här i korridoren.
Väldigt lyckad, enligt mig!
Det började med att vi alla satt och åt mat och pyntade köket med ballonger.
Sen trillade gästerna in efter nio ungefär.
Jag känner verkligen skillnaden mot festerna här och festerna i Ystad t.ex.
Ystad är härligt, men festerna där...
De har en tendens att gruppera sig och om man inte känner någon är det ganska kört.
Här minglade alla och blandade sig.
En fest är inte en fest förrän man tappat räkningen på hur många människor man pratat med! :)
Bland annat hade vi intressanta diskussioner med göteborgare och tyskar vet jag...
Nåja, vid fem skulle jag och "mina" gäster sova på mitt rum.
Nicolette, Karl, Tussen och Vidar fick ligga på golvet, men sen tog Vidar över min säng istället.
Så jag sov ungefär 2,5 timmar den natten.
Inte för att det gjorde så mycket, jag och Karl steg upp runt nio och började städa.
Moppade hela korridoren! :)

Fick en del bilder av Matilda men vill inte lägga upp på en massa människor jag inte känner.
Så det får bli två bilder:

Jag, Ninja-Robert och Laura sitter och pratar. (Undrar vad jag försöker visa med mina händer?)



Jag, Matilda och Karl posar snällt inför kameran. (We are all so wasted, oh yeah)




~