Om mindre än en dygn är jag i Irland. Jag kan knappt fatta det. Då och då slår det mig med en väldig kraft som gör att jag nästan tappar andan men då blir jag så nervös att jag vägrar tänka på det. Som i lördags t.ex. Min nervösa panik gick inte över förrän jag hade skrivit den usla dikten. Idag ska jag packa och växla pengar så att jag har både danska och euro. Don't worry, be happy. Hrm.

Saker och ting som folk ständigt ringer/smsar/upplyser mig om (i den ordning de känns relevanta):
1. Att just nu är det 14 % arbetslöshet i Irland
2. Jag har väldigt lite pengar
3. Planet kan krascha
4. Att en svensk tjej gifte sig med en irländare och blev misshandlad

Helgen var förutom mina små nervositetsattacker väldigt bra. I fredags städade jag lite halvsnyggt och köpte salta pinnar och sedan väntade jag snällt på att folk skulle anlända. De som kom var: Nicolette, Joackim, Karl, Kimman, Maria, Robin, Torbjörn, lite senare kom Marias pojkvän och Felicia och Igor. (Ja, han heter Christoffer, men någon kallade honom Igor i fredags och det lät bra.) Och jag fick choklad! Samt uppladdningsbara batterier. Med andra ord allt det nödvändiga inför en flytt till Irland. Vi lekte drinklekar i mitt vardagsrum och det gick väldigt bra. Första timmen gav alla sina klunkar åt mig men som tur var slutade de när jag bönade och bad. Jag ville helst minnas min sista fredagskväll i Sverige. Överlag klarade jag mig hyfsat bra under kvällen och var kanske inte nykter när vi skulle gå men definitivt inte packad heller. Bar á bar var ganska kul, det blir roligare när man är många. Sen förstördes den trevliga musiken och då bestämde sig hela sällskapet för att gå hem. Vid det laget hade Torbjörn och Robin missat sitt tåg hem till Malmö och jag erbjöd dem en sovplats hos mig. Mina småsyskon var turligt nog inte hemma. Efter att ha ätit hamburgare på Max traskade vi hem till mig och drack te innan alla däckade i varsin säng.

Halv nio på morgonen därefter väckte Karl mig och sa adjö, vilket var lite smått hjärtekrossande och sorgligt. Därefter kom mamma in och undrade vem fan som sov i vår soffa, haha. Det visade sig att hon skulle ha gäster ganska tidigt under dagen och därför var vi tvungna att försvinna så fort som möjligt. Torbjörn och Robin var som tur var två schyssta killar och jag visade runt dem i Ystad, och så fikade vi på ett café. Väldigt snälla som väntade med att ta tåget tills vid ett då jag också skulle åka till Malmö, men de är ju vänner till Nicolette. Vad annat än snälla kan de vara? Nåja, till Malmö åkte vi och därefter försvann de hem till sin lägenhet och jag gick bort till lärarhögskolan där jag träffade pappa och Elias som hade varit på schacktävling med sin klass. Lördagen var ganska händelselös, jag spenderade några timmar i pappas lägenhet med att vara nervös och med att äta kanelbullar. På kvällen tvingade jag med Johannes bort för att hälsa på Nicolai och där var tillräckligt roligt för att vi både hellre sov över där än hos pappa. Såg två filmer, From Within och Yesman. Den första var en skräckfilm som var helt okej på sitt sätt. Mest för att en av de manliga rollerna var så vansinnigt snygg. Och Yesman hade jag redan sett hos Karl. Jag somnade efter halva. Det gav mig ungefär en timmes sömn för därefter låg jag vaken hela natten utan att kunna somna igen. Yey.

På söndagen mötte jag och Johannes upp pappa och Elias nere i stan och så tvingades vi ut på promenad i Landskrona. Riktigt vad meningen med den promenaden var förstod jag inte. Jag har redan gått sträckan kring citadellet sisådär en miljon gånger med Nicolai, Elias och pappa hade gått där tidigare och Johannes kunde verkligen inte bry sig mindre. Han ville bara hem. Men jag fick spenderat lite tid hos pappa, och åt lunch där. På eftermiddagen åkte vi hem och så hoppade jag av i Östervärn och tillbringade kvällen med att göra pannkakor + plättar och så såg vi Serenity, filmen som följer serien Firefly. Var inte helt nöjd med filmen dock. Det var för lite tuffa repliker, och för mycket som behövde hända. För hastig story för att vara en riktig film och för mycket allvar för att vara ett långt avsnitt. Summer Glau är ju dock sötast någonsin, och hon slåss helt vansinnigt snyggt.

Åkte hem igår. Isch. Borde nog sätta igång med mina viktiga saker som ska göras nu.

~

Du har druckit all min vätska,
den har lämnat min uttorkade kropp,
mitt spröda skal
En hinna över min röst
som ett filter i min hals,
(kaffefilter för inga pengar alls)
Syret kämpar sig genom det tunna papperet
Du gnager på mig från insidan,
sakta vänds jag ut och in
Känslorna avtecknas fult som på en felvänd tröja
Sömmarna är inte till för oss
Jag river i lakan,
klöser i själen,
ber till en högre makt att jag vore en katt
Med möjlighet att kräka hårbollar av oro
Stora och svarta och lätta att få bort
med rätt medel
Är jag inte en katt?
Jag lägger mig vid dina fötter,
spinner,
jamar
Stryker mig mot dig och du förstår

~

Fredag fredag fredag. Yey! Klockan är halv fyra och jag känner att jag borde börja städa och göra mig lite i ordning. Vid sex kommer Karl hit och en timme senare kommer ytterligare tio stycken. Det ska bli kul med förfest hos mig för en gångs skull. Dock är det fail på att min kära moder och hennes vän har lite förfest nu under dagen, vilket innebär att musiken som spelas är urusel och jag som känner för att bli på partyhumör blir inte särskilt party alls.
Hm. Måste ner till affären och handla något att äta till middag med kom jag på. Samt salta pinnar. Livsviktigt när man ska ha förfest. Vet inte riktigt hur aktiv jag kommer vara i blogguppdaterande i helgen, ska vara i Landskrona lördag till söndag och därefter åka direkt till Malmö och vara där tills på måndag.

Jag åker till Irland på onsdag. Hur gick detta till?

~

Vi kan börja med att avhandla ett av mina absoluta favoritämnen; vädret! Jag var förstås inne på SMHI's hemsida (ja, jag har den bland mina favoriter, don't mock me) och kollade upp de framtida dagarnas temperatur och i helgen, när jag ska hälsa på min kära släkt i Landskrona, ska det bli 6-7 plusgrader! Yey för det! Vilken himla tur att jag lagade alla knapparna i min favoritvårjacka. Vilket är en lögn. Det är nämligen mamma som var väldigt snäll och lagade den igår, men jag hade faktiskt TÄNKT göra det i flera dagar...

Tror jag ska inviga den senare när jag går och handlar.

My to-do-list:

1. Betala räkningar (det är den 25 idag, wohoo!)
2. Köpa filmjölk
3. Baka mer bröd
4. Se på Firefly

Mitt liv är inte helt dåligt ändå. Igår rensade jag ut på mitt skrivbord (på datorn) och slängde alla anteckningar som täckte det (på datorn). Hade över 50 dokument i papperskorgen när jag var klar, allt ifrån tvättstuge-påminnelser från oktober till önskelistor och listor över vad jag behövde från IKEA när jag skulle flytta till Lund. Och så bytade jag bakgrund med. Chris Martin har fått äran att pryda platsen (visserligen bakom notepads) i över ett halvår nu. Nu får en scen ur älskade Oldboy äran istället. Det bästa med bilden är att den har en stark rosa bård längst ner. Väldigt olikt mig, men jag blir lika glad varje gång jag tabbar ner det jag sysslar med och ser den.




~

(För detta inläggets skull ville jag skamlöst sno en bild som inte tillhör mig men man får inte upp något passande när man googlar "pestokyckling".)

I fredags blev jag dramatiskt medlurad på parmiddag hos Karl. "Dramatiskt" och "parmiddag" kanske är lätt överdrivet dock, då jag blev förvarnad kvällen innan och det egentligen inte var två par. Det var ett par, och Karl och jag. Oavsett så tog jag mig ut till Svenstorp och tillbringade dagen med att äta vindruvor i stora mängder tills vi började med middagen. Det är ganska fruktansvärt. Hur ska man kunna säga nej när de är så fruktansvärt enkla att äta, och dessa var dessutom kärnfria?! Hade jag blivit utsatt för tortyr så hade det värsta lätt varit att sätta en skål med kärnfria vindruvor framför mig och sedan upplysa mig om att jag inte får lov att äta dem.

Förutom att äta så att Karl blir ruinerad så var jag även nyttig och hjälpte honom i köket. Till middag skulle vi äta pestokyckling. Jag sköljde en del av kycklingen. Jag åt även all överbliven mozarella. Och sist men inte minst så stod jag med ett glas vin och höll honom sällskap medan han lagade mat. Som vanligt lyckas Karl i köket och åstadkommer världens godaste middag och därefter gjorde han marängsviss till efterrätt. Jag är barnsligt förtjust i glass. Speciellt i kombination med maränger och chokladsås. Det är intressant att tänka sig hur Karl blir som student. Jag gissar att han kommer stå i ett korridorskök och tillaga sina kycklingfiléer med stor omsorg och aldrig sänka sig så lågt att han äter nudlar, pyttipanna eller liknande. Alla de där pengarna som andra studenter lägger på öl i mängder kommer Karl att offra på mat med god kvalitet. Han är lite utav en matsnobb hemma i sitt kök. Det gör ingenting. Det gör honom extra trevlig att hälsa på.

Förutom all god mat (som jag nyss skrivit två stycken om, insåg jag. Herregud, jag måste sluta vara så besatt av mat!) var sällskapet trevligt och jag tillbringade större delen av kvällen med att skratta. Inget spelande av Resident Evil 5 men jag kan överleva, det fanns som sagt andra faktorer som vägde upp det. Tog tåget hem vid tolv och hittade Johannes sovande i sin fåtölj, och sen tog jag över den fåtöljen och satt vaken tils fyra på morgonen. Fråga mig inte vad jag egentligen gjorde i fyra timmar. På lördagen hämtade jag upp min förlorade börs hemma hos Nicolette (och även mitt rabattkort) och därefter åkte jag till Malmö och såg på Narnia 1 & 2, gjorde lasagne som lyckades över all förväntan (ibland tror jag att jag underskattar mig själv i köket) och sedan såg vi Equilibrium dagen efter, som jag tyckte om så mycket att jag sedan såg om den med Johannes när jag hade kommit hem. Den och The Notebook. Jag är allergisk mot den filmen. Även om den var lite bättre än sist jag såg den.

Min mystiska sjukdom som påminde om en förkylning märkligt mycket är nästan över. Yay!

~

Equilibrium 5/5

     Tänk dig en framtid. Tänk dig allt i borstat stål med en tydlig känsla av sjukhus. Tänk dig tuffa actionscener som möjligtvis är en aning orealistiska - men ååååh så tuffa. Det låter som Matrix. Det känns som Matrix. Det är inte Matrix. Skillnaden är att Equilibrium har inte två mindre bra uppföljare, och lyckas få till en betydligt mer känslosam film. (Ironiskt, med tanke på vad den handlar om.) Jag borde förmodligen stänga ner bloggen helt i skam över att jag inte har sett filmen förrän nu, but I won't. I need to share it! 
     Filmen utspelar sig i framtiden, där vi för att undvika fler världskrig har bestämt oss för att eliminera orsaken till krigen och andra hemska våldsdåd. Orsaken är såklart vrede, avundsjuka och andra känslor. Slutsats? Vi tar bort känslor. Att göra detta innebär att man ett visst antal gånger om dagen injicerar ett medel i sig själv som gör att alla känslor försvinner, och man blir en känslokall robot. Samtidigt så låter vi vår diktator hjärntvätta oss och sedan tar vi bort allt som kan ge upphov till känslor - film, böcker, musik, konst... you name it. Det är förstås inte lätt att tvinga hela befolkningen att gå med på att bli robotar, och därmed tränas även elitsoldater upp som får slå ihjäl de som gör uppror eller de som helt enkelt samlar på lite känslosamma saker i sin källare. En av dessa elitsoldater heter John Preston och en morgon när han ska injicera sin morgondos råkar han tappa den i golvet och bestämmer sig för att klara sig en dag utan dosen...
     Mer kan man inte säga om filmen utan att avslöja hela handledningen, men ni kan nog lista ut vilket håll saker och ting leder åt. Preston spelas av Christian Bale som gör rollen helt hjärtkrossande bra, och det är viktigt i en film som väger så tungt på känslorna. (Ja, de och de snygga actionscenerna.) Det är ett drama i lika hög grad som det är en thriller. Storyn är annorlunda och uppfriskande i jämförelse med allt annat och egentligen var det orättvist av mig att jämföra Equilibrium med Matrix, för Matrix är inte ens i närheten av så bra. Det enda de har gemensamt är sci-fi och snygga actionscener, som dock är helt annorlunda. Matrix har jag dessutom inte sett på ett antal år nu. Jag såg Equilibrium två gånger på samma dag. Det borde vara betyg nog?

~

Av någon anledning har inga av mina senaste inlägg blivit publicerade.
Ett kort meddelande: Se Equilibrium.
Nu ska jag fortsätta tvingas se på The Notebook med Johannes. Let's all hope I'll survive.

~

The snow is falling in naive hopes of making a difference
Believing a white spot in the gray sky might make things brighter
Reminding me of a child's dream to save the world,
of a child's feet travelling lightly on the harsh ground
And the mass-produced world contemplates on the snow falling,
the world falling,
(and maybe even my soul falling)
as another one of those unexplainable things
like the way I never stop hoping for you to think of me
And while the snow optimisticly tries to find a cure for cancer
I mock it behind my white window panes
Safe and secure from caring about anything else
but the healthy glow from sprayed and imported oranges
and the soothing scent of tea dancing with the air,
your hands in my hair,
(and this clichéd despair)
Just another one of these trivial things
while I endlessly wish for you to think of me

~

Göteborg passade på att, förutom ruinera mig, göra mig döende och sjuk. Nu vankar jag runt i lägenheten som en zombie och hostar och nyser. (Försöker öva mig på att låta lite som en zombie i smyg också, men jag är tydligen inget vidare på just sådana saker. Kan zombies ens nysa?) Det positiva med detta är att alla tycker synd om mig och jag får all uppmärksamhet jag tillbringar min tid med att sträva efter i vanliga fall. Det negativa är att jag blir fasansfullt uttråkad och faktiskt är för sjuk för att göra någonting roligt. Dock har jag planerat att vara frisk imorgon, när jag ska ut till Skurup och träffa Karl. Om jag inte är frisk så åker jag dit ändå och blir ompysslad och som tack smittar jag ner honom. Yay!

Under min tid som döende sjukling har jag hunnit med ett par saker. Bland annat lyssnat genom U2s nya skiva, No Line On The Horizon, och ätit sushi. U2 får 2/5 och sushi får 3/5. Den enda låt som jag faktiskt tyckte var riktigt bra på skivan var "Magnificent" och den har inte ens Bono varit med och skrivit? Övriga låtar känns som om de har bestämt sig för att göra en ny version av Zooropa - och sen misslyckats helt och hållet. Varför kunde de inte hålla sig vid den rockiga stilen som de använde sig av på How To Dismantle An Atomic Bomb? Det var ett bra album. Inte lika bra som en del gamla - men klart bra. Det nya albumet är mest frustrerande. Jag kommer troligtvis orka lyssna genom det ett par gånger till, men bara för att det är U2.
(En snabb parentes angående skivan som förmodligen är ganska barnslig, men ändå. Borde inte de sluta göra låttitlar som I'll go crazy if I don't go crazy tonight? Jag får rysningar. Är Bono ofta ute och skakar loss så att han ska slippa 'go crazy'?)

Sushi var gott. Hur många år efter är jag med att smaka detta? Nåja, det var gott men det var ingen explosion av njutning direkt. Det smakade inte så mycket alls, faktiskt. Och ändå sitter jag och önskar att det fanns lite kvar såhär sent på kvällen... Har mitt sötsug blivit ersatt av rå fisk?!
Mamma sa att hon har ätit sushi på andra ställen, och då var det mycket godare. Så min uteblivna explosion kan bero på just detta stället. Minns inte vad det heter, men det ligger här på Hamngatan. (Allt detta är hintar åt Nicolette så hon kan berätta var hon äter sin fantastiska sushi. Hint hint.)

Ska leta upp dagens serie så att ni slipper vara utan den. Jag börjar redan få problem. Med de bitar som jag har sparade på datorn varar min "en serie om dagen är bra för magen" högst en månad. Om jag letar så kanske jag kan få det till två månader. Eller så får jag sänka kvaliteten på dessa fantastiskt roliga (och ganska ofta med en personlig koppling till mig) serier så att jag kan posta fler?

För övrigt borde det vara en lag att lyssna på Imogen Heap.

~

Mer deprimerad än mig får man ju leta efter för tillfället.
Ja, visst. U2 kommer till Sverige.
Till Göteborg, dit biljetterna släppts men är slutsålda.
Vilket egentligen inte spelar någon roll för att det finns en möjlighet att jag är i Dublin då.
Vilket inte heller spelar någon roll eftersom att jag inte har råd att köpa biljetter någonstans alls.
Annars hade ju en weekend i Berlin varit nice.
Hade tvingat med Karl och Johannes och sen skulle vi bara haft det soft.
Men som sagt, ekonomiskt funkar ingenting någonsin.
Nu blev jag förbannad på spårvagnen igen.

Tror att jag ska gå ner till Saluhallen och köpa glass.

~

Jag var i Tomelilla och lekte drinklekar med Nicolette, Kimman, Torbjörn, Joackim och tre vänner till honom. Yay :) Känner mig dock lagom ofräsch efter att inte varit hemma om sen i torsdagsmorse, inte tvättat håret sen dess (och ingen vill veta vad som varit i håret de senaste dagarna...!) Men stack hem ganska tidigt, sista tåget från Tomelilla gick vid midnatt och jag orkade inte dela sovplats ännu en natt. I need my space!

Lite smårolig grej som hände i Göteborg förresten. På spårvagnen går en tjej förbi och utbrister "känner du Vidar?!"
Klart jag känner honom, han är ju min barndomskompis som gav mig ett halsband när vi var tio år! Men att jag skulle få den frågan när jag hunnit vara i Göteborg i två minuter väntade jag mig inte riktigt. Det visar sig att de två pratar på msn och han hade en gång länkat min blogg och hon kände igen mig från den. Riktigt skumt sammanträffande. Men söt och trevlig var hon.

Bjuder på en bild såhär tre på natten när man är lagom rödmosig och sminket är utsmetat. Det är märkligt hur självförtroendet är på topp vissa dagar, medan andra gånger när man ägnat timmar åt sitt utseende finner man bara dåliga saker? Just nu är mitt självförtroende helt fantastisk, det faktum att jag är skabbig blir ett tecken på att jag är avslappnad.
Fika imorgon med tjejerna, wey!



~

Jag är fortfarande usel på att uppdatera märker jag :D Överväger att ändra bloggen lite, så kanske jag blir motiverad. Det är ju knappast som att jag inte har tid eller så.. hrm hrm. Och jag tänker jämt och ständigt på saker som egentligen skulle kunna formuleras till en ordentlig text och läggas ut här. Nåja.

Har sjukligt ont i min rygg idag. Hum hum.

För övrigt är jag på otroligt bra humör, och jag kan inte riktigt förklara varför. Känner mig duktig och snäll som diskar varenda dag så att mamma ska slippa göra det, och jag städar undan allt jag använder så fort jag kommer på det, vilket verkligen inte är typiskt mig. Känner hur jag blir mer och mer vuxen och ansvarsfull. Nu dröjer det inte länge innan jag blir en fantastisk hemmafru som manglar alla sina lakan och lagar middagar som består av något annat än färdiggjorda köttbullar och snabbmakaroner. Can't wait.

Har inte spelat WoW på två och en halv vecka, och en del av mig funderar  på om jag borde låta bli det helt och hållet ett tag. Inte bara för att jag sparar en hel del pengar, men även för att jag märker hur människor runt mig är mindre irriterade på mig. Utan wow spenderar jag ganska mycket tid på msn istället, men då blir istället mina vänner glada för att jag är online och svarar...? Framför allt mamma verkar nöjdare. WoW har nog alltid varit en nagel i ögat, och hon har kanske en poäng. Jag är ju vuxen och av kvinnligt kön. Det vet man väl, att då får man sluta tramsa med dataspel.

(Fast jag sitter framför ps2 och spelar Jak II istället. Måste få utlopp för mina aggressioner.)

Mamma kom nyss in och tackade mig för disken. Yay, hon märkte det ^^

~

Ja, jag vet. Jag skulle kunna vinna ett pris för världens sämsta blogguppdatering för tillfället. Har t.o.m ett gäng dikter som jag knåpat ihop men inte orkat lägga ner tillräckligt mycket tid för att finslipa och sen lägga ut dem på bloggen. Jag skyller helt enkelt på att jag har flyttat från Lund, vilket tog på krafterna.

Förra veckan i icke-originell punktlista så att den blir lätt att minnas:
Måndag - Var i Landskrona och hälsade på min pappa. Åt en läskig böngryta samt såg Slumdog Millionaire som jag förresten älskar och därför kommer recensera någon gång i framtiden när jag inte rabblar multiplikationstabellen med Elias samtidigt som jag försöker skriva i min blogg.
Tisdag - Har jag knappt något minne av. Jag antar att jag packade eller gjorde andra nyttiga saker. Förutom att då göra pannkakor, som jag faktiskt har ett svagt minne av.
Onsdag - Packade lite till, hämtade de sista lådorna från Willys och halkade med det i leran utanför affären. Lite smått irriterande, och generande när det stod en buss full med människor framför mig. Nåja. Åkte till Landskrona och åt pizza hos Nicolai. Packade tills fem på morgonen.
Torsdag - Hyrde ett släp och lät pappa köra ner till Ystad med alla mina grejer! Sex lådor och två stora svarta plastsäckar står nu i mammas förråd. (Och ja, min spegel, köksö och skrivbord. Kunde bara inte slänga det.) Sen fick jag sällskap av Nicolai som skulle hem och jag behövde åka till Lund för att städa. Inte för att det blev så extremt mycket städande, satt mest och såg på när Jacob packade.
Fredag - Städade lite, sen åkte jag hem till Ystad och jobbade på kvällen. Spenderade natten med pizza och sympatigodis för att jag var så ensam och sorglig.
Lördag - Tog en promenad runt lunch med en vän, sen åkte jag hem och gjorde mig i ordning för att åka till Lund och städa det sista. Kom till Malmö innan jag insåg att jag hade glömt nycklarna, fick låna mammas och därefter sitta i Ystad och vakta lägenheten. Sorglig lördagkväll det med.
Söndag - Åkte till Lund och städade klart nästan allt. Åt pannkakor och gjorde annat som jag inte får tillfälle till nu när jag bor i Ystad utan korridorare.
Måndag - Vaknade okristligt tidigt och städade klart det sista i rummet. Gick och lämnade nycklarna hos AFB (fruktansvärt sorgligt) och därefter hämtade jag mina sista saker, släpade ner det till stan där jag fikade med Astrid och Hedvig i ett par timmar. Så mysigt, och ännu en sak jag kommer sakna med Lund. Och därefter åkte jag hem till Ystad.

Nu borde jag sätta igång med pannkakorna så att mina stackars bröder slipper svälta. Imorgon ska jag träffa Karl, på torsdag ännu en dag då jag passar Elias, på fredag ska jag eventuellt ut och på lördag släpar jag mig till Malmö :) Åh, vad jag känner mig inbokad och viktig.

~