Life is good again, yeah yeah.
Om det finns någon låt som går ungefär så,
så handlar den om mig :)
Höll precis på att deppa sönder (Sandras uttryck)
- Nicolai är sjuk och inte med mig. Stackars mig. Och han mådde så dåligt att han förmodligen inte skulle komma imorgon heller.
- Jag har ingenting att göra och min dator är helt konstig och hatar mig.
- Karl övergav mig på msn så att jag blev övergiven.(Haha, vilken logisk slutsats, någon överger så man blir övergiven ^^,)
- Blogg.se jävlas med mig och vill inte funka ordentligt :(
- Alla Ahlgrens skyltar var uppätna. Can't say much more about that.

Då får jag ett sms :D
"Vet du vad älskling? Jag kommer imorgon. Oavsett hur jag mår. Som ett bevis på hur mycket jag älskar dig ;) Och vet du? Jag har redan packat min väska :) <3"

Jag dansar runt i lägenheten till tevemusik.

<3


(Smsa Läkare till 72990 så skänker du 50 kr för att hjälpa ett barn. Smsa Månad till samma nummer så ger du 30 kr början av varje månad)


~

Om man skickar ett sms till Läkare utan gränser så betalar man 50 kronor och räddar ett barn.
Det låter som en god gärning.
Jag gjorde nyss en god gärning.
Jag skickade ett sms till Läkare utan gränser.
(Skriv Läkare och skicka till 72990)
Jag har räddat ett barn! :)
Ja, eller egentligen stod det i Metro att ca 135 krävs för att rädda ett barn.
Så jag behöver en och en halv människa till som ställer upp.
Sen har vi räddat ett barn.
Jag känner mig väldigt god.
Nåja, eftersom att jag har skänkt,
(säger man skänkt? Så måste det vara. Vad säger man annars? Skönkt...?)
en liten slant kan ju andra följa mitt exempel.
Inte bara säga att det ska.
--> Hint; Min mamma "Oh, det ska jag nog också göra.", sen somna på soffan.
Jäkla oberörd i-landsmamma.

Jag funderade på en sak.
Det måste ha kostat en massa att tillverka alla de små träkistorna som ligger utslängda på Stockholms gator.
Varför gick inte de pengarna direkt till barnen?
Det känns onödigt med att slösa pengar på 14 000 kistor.
Även om budskapet går in.



~

Ångesten har blivit en liten boll.
Först finns den i magen.
Den rullar åt sidorna.
Gör mig orolig och nervös.
Sakta vandrar den uppåt.
Den sätter sig i bröstet.
Andning som är så lätt, blir svårt.
Och då fortsätter den uppåt.
Den sätter sig i halsen på mig.
Jag kommer att kvävas, och därför andas jag mer.
Jag andas så mycket att jag slutar få luft.
Och istället blir jag yr och värmen lägger sig som en tjock, äcklig filt om kroppen.
Jag är tvungen att dra ihop mig till en boll, göra mig så liten som möjlig.
Hur ska jag få bort min boll av ångest?
En liten röst har en bra idé.
För då blir jag tom.
Då blir jag lättare än luft, och ångesten försvinner med allt annat.
Jag vill inte lyssna på rösten.
Vad händer efter att lättnaden släppt?
Jag kanske fastnar i det.
Måste göra det igen.
Tills det blir ett måste, ett krav, ett tecken på att jag överlever dagen.
Jag vill inte styras av något sådant.
Så istället utmanar jag mig själv.
Kommer så nära jag vågar, och sen drar jag mig tillbaka.
Jag ska stå ut!
In i dimman, in i hettan, försök att kontrollera andningen.
Andningen är nyckeln till allt.
Får jag bara andningen lugn, blir jag också lugn.
Och sen återstår bara sista fasen.
Att gråta ut ångesten tills bara en liten, hård sten sitter kvar.
Stenen trillar ner i magen.
Den väntar på en ny känsla.
En ny känsla att tillfångata och göra till ångest.

Jag vill inte sova, jag vill inte sova, jag vill inte sova.

Jag tycker inte om mig själv.



Nicolai var tvungen att jobba idag.
Det hjälpte inte mig.
Jag behövde trygghet, just idag.
Jag behöver trygghet, just nu.
Jag har ingen trygghet.
Jag ska träffa honom på måndag.
"Jag är ingen tankeläsare, tala om det för mig istället"
Det gör jag ju!
I'm seeking your attention!
Jag berättar om allting men du vägrar lyssna.
Inte förrän jag lägger det vitt på svart.
Eller över ett sms.
Jag kanske borde säga allt viktigt på sms.
Då måste man läsa det.
"Hej älskling, jag är gravid."
"Hej älskling, jag har hittat någon annan."
"Hej älskling, jag har AIDS."
Så kanske innebörden går in, ordentligt.


Det är skola i övermorgon och jag har inte fått en enda paus från mina tankar.
Inte en enda paus från mig.


~