Om man skickar ett sms till Läkare utan gränser så betalar man 50 kronor och räddar ett barn.
Det låter som en god gärning.
Jag gjorde nyss en god gärning.
Jag skickade ett sms till Läkare utan gränser.
(Skriv Läkare och skicka till 72990)
Jag har räddat ett barn! :)
Ja, eller egentligen stod det i Metro att ca 135 krävs för att rädda ett barn.
Så jag behöver en och en halv människa till som ställer upp.
Sen har vi räddat ett barn.
Jag känner mig väldigt god.
Nåja, eftersom att jag har skänkt,
(säger man skänkt? Så måste det vara. Vad säger man annars? Skönkt...?)
en liten slant kan ju andra följa mitt exempel.
Inte bara säga att det ska.
--> Hint; Min mamma "Oh, det ska jag nog också göra.", sen somna på soffan.
Jäkla oberörd i-landsmamma.

Jag funderade på en sak.
Det måste ha kostat en massa att tillverka alla de små träkistorna som ligger utslängda på Stockholms gator.
Varför gick inte de pengarna direkt till barnen?
Det känns onödigt med att slösa pengar på 14 000 kistor.
Även om budskapet går in.



~