Jag har hittat en sådan där ny låt som jag lyssnar på oavbrutet för att jag verkligen, verkligen behöver det. För tillfället passar den min sinnesstämning väldigt bra. Lagom hårt för att inte skrämma bort mig, men tillräckligt hårt för att jag ska känna mig lite lagom arg och kunna njuta av ilskan. Älska texten också, kan tacka Vidar för att han spelade den i sin bil så många gånger.

Lillasyster - Kräkas



Ge den en chans och lyssna på texten.

När jag tänker på din lena kropp
vet du vad jag tänker,
då vill jag kräkas


~

Den här kvällen var ändå märkligt nog rätt skön. Helt randomly hamnade jag ute i soffan för att en korridorare ville ha sällskap och sen blev jag liksom fast där. Såg på teve, sen fick jag och en annan ett sjukt sug efter pepparkakor, traskade till Willys och köpte nästan ett kilo, och sen gick vi tillbaka, hamnade framför en romantisk komedi som mot alla mina förväntningar var helt okej. Troligtvis för att de hade en del flummiga inslag med en massa slowmotion-grejer. Sådant gillar vi! Och sen tråkade vi en stund i soffan tills vi fick en helt trevlig idé  - varför inte baka muffins? Så det gjorde vi. Lånade ihop lite ingredienser av korridoren, hittade en clementin och russin som smaksättning och hittade en person i närliggande korridor som ägde muffinsformar. Därimellan hann Vidar ringa och berätta att han hade fått körkort (grattis Vidar!) och hitta till Delphi och hälsa på mig, samt käka en muffins. Så hamnade vi återigen i soffan, låg där ett par timmar till och runt tre hämtade vi det sista av vår julskinka à la awesome och åt upp den. En stor dag för småätande.

Och nu plötsligt känner jag mig så sjukt tom. De flesta korridorare har försvunnit härifrån, och jag borde vara glad över att volymen på min musik kan höjas avsevärt fyra på morgonen. Imorgon ska jag upp och ta mig till Malmö och följa med Nicolette på Ikea, och därefter blir det fest här i Lund med min kära Vidar (igen). Blev medbjuden att bygga ett pepparkaksslott men det hinner jag knappast med, vilket är lite synd. På lördag blir det nog Ystad och därefter kanske lite film med Karl? Så vi äntligen får den där filmkvällen som vi planerat så länge! Annars, tänker jag tvinga någon annan att hitta på något med mig för ensam tänker jag aldrig vara, så det så. Med andra ord borde jag inte känna mig tom, alls. Ändå är det så. För saker som är så gamla dessutom. Fan.

~

I'm A Cyborg, But That's OK 4/5

     Ni vet de där filmerna som dyker upp när man minst anar det, de filmer som berör en - på ett helt annat vis än vad andra filmer gör. Det kanske ni inte vet, så få finns det av dem. Det här är dock en sådan film. Det går inte att skriva någon ordentlig recension av den. Jag vet knappt om huruvida det är en komedi eller ett drama. Den lockar till både tårar och skratt, och framför allt så lämnas man med ett leende på läpparna.
     I'm A Cyborg, But That's OK handlar om en ung flicka som är övertygad om att hon är en cyborg. Efter att ha skurit sig i armarna och kopplat in sig själv i väggen med ett antal kablar blir hon förflyttad till ett mentalsjukhus. Där tillbringar hon dagarna med att försöka ladda upp sig själv genom att slicka på batterin, och att undvika maten då mat kan göra att hon går sönder. På mentalsjukhuset finns det en mängd olika sorters människor, och bland annat en kille som kan stjäla andra människors egenskaper. Young-goon som flickan heter ber honom stjäla hans medlidande, och han gör det i ett försök att hjälpa henne uppnå sitt mål - att döda alla människor i vita rockar.
     Att relatera till mentalt galna människor har aldrig varit lättare som efter den här filmen. Den är rolig, lite sorgsen och jag kan inte annat än mysa vid tanken på den. Den är söt. Dock är den väldigt annorlunda som film, och om man tycker om de vanliga kärlekshistorierna à la Hollywood så kan man slänga bort denna och gå och hämta en film i stil med The Notebook (kräkvarning) meddetsamma. Alltså, jag vill ge den full poäng, men samtidigt vet jag inte om den tilltalar så många människor. Jag skulle kunna säga såhär: Det är en fantastisk film enligt mig. Jag anser att alla borde se den. Jag vet inte hur många av er som kommer att tycka om den. Men oavsett, så kommer ni att få ha upplevt något annorlunda.



~

Pryder min blogg med detta vackra fotografi i utmärkt mobilkamera-kvalitet. Nåja, de sanslöst snygga människorna på bilden väger upp för de taskiga färgerna (; Lite lagom fulla är vi också. Nja, inte Karl, han drack inte så många öl vad jag minns, men jag och Nicolette är inte helt nyktra tror jag! Dock jämnar det ut sig, för bilden är tagen i ögonblicket då Karl säger något. (Nej, det är inte ett vanligt leende från hans sida).

Från vänster: Karl, jag och Nicolette



~

Runt halv sju imorse låg jag och slösåg på menyn till Vänner på dvd, när man inte sovit under hela natten känner man sig en aning zombieaktig och därför var det ganska tvivelaktigt som jag tog fjärrkontrollen och satte mig upp i sängen för att sätta igång ett nytt avsnitt. Precis när jag tryckt ner knappten började hela mitt rum att skaka. Ologisk som jag är så okristligt tidigt tror jag att
1) Det är bara mitt rum som skakar.
2) Min tv har äntligen passerat åldersgränsen och tänker explodera.
Så jag kryper vettskrämd ner under täcket och lyssnar på porslinet som klirrar, och när det slutat skaka så ligger jag mest och tänker på huruvida detta obehagliga ska hända igen. Sen får jag ett sms av Nicolai där det står "Kände du av jordbävningen?"
- Jaha, var det en jordbävning.... WHAT?!

Det fanns över huvudtaget inte med i min hjärna att det skulle kunna vara en jordbävning. Småskalv, ja visst, men detta kändes som om en jätte stod och skakade om mitt hus. Jag menar... mitt porslin ligger i total oordning!
Tydligen var det det största skalvet på över 100 år och man tror att det var en 4,7 på Richtersskalan. Stort för att vara i Sverige, alltså.

Nu ska jag till skolan och vara allmänt död.

~

Det är söndag och jag latar mig inte. Absolut ingen latning över huvudtaget här alls. In fact, jag är mer upptagen än de flesta andra, jag - hör och häpna - lagar en julskinka. Riktigt varför är svårt att säga, men jag skulle kunna tro att det beror på att vi ska ha julmiddag i vår korridor och av någon anledning har jag och Jakob fått för oss att vi är ambitiösa nog att tillaga en julskinka själva. Vi rekryterade Matilda som hjälp i för projektet (troligtvis är hon den med mest erfarenhet i köket av oss alla tre, då vi annars kör på det mesta som man tinar upp ur en påse eller liknande) och nu ligger den i ugnen, där den ska vara tills den är 68 grader, vilket tar ett par timmar. Det krångliga med detta är nu att vi inhandlade en ugnstermometer just för detta tillfälle och har aldrig provat den innan. Riktigt hur den fungerar vet vi inte heller, men för tillfället visar den ingen värme alls, trots att skinkan varit inne i över en timme. Märkligt värre. Ett litet tag funderade vi huruvida den lilla svarta pricken som fanns runt 70 möjligtvis kunde vara vad vi letade efter, men som Jakob sa, för att få en skinka att bli klar på en timme när det borde ta tre eller fyra, så måste vi vara jävligt exemplariska vad gäller att slå in en skinka i folie och stoppa in den i ugnen.

För övrigt så fryser jag som in i, det blåser genom mina fönster. Helt ärligt, jag känner vinddragen över fingrarna när jag knappar på tangentbordet. Usch. Annars har jag insett att jag älskar detta patetiska lilla rum. Där finns gott om plats för mig och madrasser när folk sover över, mitt badrum är fantastiskt vad gäller att få in de nödvändiga sakerna på så liten yta som möjligt och framför allt så finns här ingen som kan irritera mig. Korridorarna är också värda guld, speciellt torsdagsnätter runt fem när folk inte kan sova och därför kollar man på Miami Vice eller liknande för att få tiden att gå. Verkligen helt fantastiska. Damn I'll miss them. Nu hoppas jag bara att jag ska få det där jäkla jobbet så att jag kan få ihop en liten summa pengar innan jag drar iväg. Har börjat kolla på flygbiljetter :)

Snart dags att masa sig ut till köket igen och inspektera skinkan, och eventuellt sjunka ner i soffan med de andra och en kopp te. En filt vore inte heller helt fel. Sen vet jag inte riktigt, jag spenderade ett antal timmar på det viset igåreftermiddag, och vid ett igårnatt gjorde jag samma sak tills fem på morgonen. Till mitt försvar såg jag odrägliga filmer och hade sällskap. Och jag hade varit igång fredag kväll tills jag kom hem kvart över sex på morgonen. Det var Vidars födelsedagsfest, och då var man ju tvungen att festa i Malmö så att han blir nöjd. Dock var han upprörd och skällde på mig igår men det får jag väl skylla mig själv när jag gör som jag gör. Kul hade jag åtminstone, faktiskt en riktigt riktigt produktiv kväll, och förutom att jag fick träffa Vidar så hade jag ju Karl och Nicolette med mig som sedan sov på mitt golv. Fick julklapp av Karl med, din dumma människa, jag sa att du inte fick köpa mig något. Men tack ändå ^^,

En lite jobbig känsla har jag i magen som kryper sig uppåt i mellangärdet. Ingenting man kan göra åt, den kommer att gå över med tiden. Att den inte har vaknat förrän nu stör mig dock som in i. Well well, fuck that.
(Jag har bestämt mig för att jag ska lägga av med svärandet på svenska helt och hållet först, sen kan jag ta itu med svärandet på engelska. Damn those mmorpgs)


~

Har lyssnat på världens sötaste sång i flera timmar nu.
Chairlift - Bruises
Har ingen ordentlig video utan bara en som något fan har klippt ihop på youtube, men ändå. Så otroligt mysiga lyrics.

Got bruises on my knees for you
And grass stains on my knees for you
Got holes in my new jeans for you
Got pink and black and blue for
you



Någon slags uppdatering över mitt liv kanske? Det behövs egentligen inte alls för ingenting verkar någonsin hända, oh yes... Nåja, jag skulle till skolan imorse men själv har jag inga minnen alls av min alarmklocka, däremot har jag ett tydligt minne av att jag vaknade, kollade tiden och sa till mig själv "Oj, klockan är fem på eftermiddagen. Då kan jag lika gärna sova vidare." Sen minns jag dessutom att jag vaknade vid tio och insåg att eftersom att det var ljust ute när jag vaknade första gången kan inte klockan ha varit i närheten av fem, eftersom att det är mörkt vid det laget... Så istället somnade jag om och vaknade vid fyra. Vad är det för fel på mig? Problemet är att nu kommer jag ju verkligen inte somna inatt, när det är meningen att jag ska sova...

Jag bakade lussekatter igår :D Bara det är ett tecken på att något är fel på mig... Jag? Baka? Det är inte många som hinner uppleva det, jag är en sådan som går bra ihop med smet. Inte deg. Nåja, jag var i stort behov av lussekatter och därför köpte jag hem alla ingredienser. Jag hann förstås knappt börja baka innan saker och ting gick fel. Enligt receptet skulle jag smälta smör och därefter hälla mjölk i. Vilket jag gjorde. Då uppstod något väldigt märkligt, mjölken och smöret delade på sig, smöret återstelnade till en gul massa och flöt runt i mjölken. Till alla andras förtjusning för de tyckte det var väldigt roligt. Men jag smälte helt enkelt ner allting igen tills det såg bra ut. Sen blandade jag ihop smeten. Innan jag hällde i mjölet, delade allt på sig igen. Det var en väldigt lös smet med ett lager av saffran och fett ovanpå. How did that happen? Efter ett antal minuters vispande, och därefter hjälpsamma korridorares tröstlösa försök, hällde jag helt enkelt i mjölet och beslöt mig för att det var nog ingenting att bry mig om. Och det blev bra!
Nu har jag hela frysen full av lussekatter, även om jag delat ut rätt många av dem till andra. Man kan inte behålla sådana goda saker för sig själv (;

~

Björk's famous "swan dress"

Svanhuvudet hade man ju iofs kunnat skippa men resten av klänningen... Jag vill också ha en vit svanklänning som jag skulle kunna trippa runt i :( So gorgeous. Det var nog allt viktigt jag ville säga, och anledningen att Björk över huvudtaget finns med i min blogg är för att jag såg Dancer in the Dark innan idag. Safe to say, jag grät floder. Vacker musik var där också, väldigt speciell. Recension kommer väl någon dag då jag orkar, haha.

~

Home sweet home :) Det är märkligt, när jag är hos mamma känner jag aldrig direkt för att åka hem (tågfärden är så evighetslång känns det som) men när jag väl kommit hem... Åh, så skönt att få vara på mitt egna lilla rum! Jag och Johannes såg på film hela helgen, och jag är verkligen alldeles för lat för att recensera allihop, men... En snabb utvärdering! (Jag har förresten redan sett nästan alla filmer en gång innan, endast de tre sista var första-gångs titten) Och remember folks, att filmen får en trea innebär klart godkänd, fyra att det är en bra film och femman en sådan där jag blir lite religiös efteråt.

Edward Scissorhands 5/5
Åh, mästerverk av Mr Burton. You all know it.

En Riddares Historia 3/5
Lite sådär halvmysig, halvrolig och halvtrevlig att se på fem på morgonen.

Life Of Brian 3/5
Absolut rolig, men kanske har sett den lite för ofta?

The Wall 4/5
Fruktansvärt bra film, framför allt för att musiken är fantastisk.

Almost Famous 5/5
Ni har redan läst min tårfyllda recension hoppas jag (:

Fatal Attraction 5/5
Grym! Spännande och nervpirrande enligt både mig och Johannes.

Gökboet 4/5
Så bra, vem älskar inte Jack Nicholson?

Sex & The City 3/5
Lite sådär lagom bra, inte riktigt så bra som serien förstås. Men godkänd!


Nu ska jag föna håret och börja laga middag åt mig. Senare blir det utgång med Hedvid, Astrid och några andra kursare!

~

en stöt från dig
dina fingertoppar
med oregelbundna ränder
att älska
mina läppar smakar salt
men du har aldrig klagat förr
en del av mig skriker
ensamheten är ingen tystnad
det är en ylande
  snyftande
     hes röst
som skrämmer i mörkret
och jag önskar
jag tigger och ber
efter att få känna dig
att få höra dina fotsteg
när jag låtsas sova
med huvudet i din kudde
din, dig, du
allt är detsamma
utan dig
Och vi lever i en återvändsgränd
inmotade i ett hörn
för vi har inget val
ingen som hör
kan inte hindra ensamheten
som skriker och väcker mina tankar
en börda att ignorera
sagor är detsamma som lögner
lyckliga slut finns inte
så förklara varför gör det så ont om det är rätt


~

Jag undrar vad jag vill med mitt liv. Allt jag vet är att jag törstar efter upplevelser. Jag vill uppleva allt det som man sjunger om. Den brännande känslan inuti min bröstkorg måste vara en evighet gånger starkare när man inte bara lyssnar utan upplever det i verkligheten. Ja, jag törstar. Det är som om jag tittar ner i ett tomt glas och hur många gånger jag än vänder det upp och ner och skakar så händer ingenting. Där finns inga droppar kvar. Bastards. Ge mig, för helvete.
Åh vad jag älskar musik. Det är verkligen en drog. Vem behöver hasch när man har musik. När en höjning av en ton ger mig fjärilar i magen. När en konsonant får mig att darra. När gitarrens strängar gör en för svag för att lyfta på armen. Vem behöver kärlek när man har musik.
Ge mig ett isolerat rum, ett par ordentliga högtalare och låt mig sjunga till musiken.

Börjar känna av det.
Den där malande känslan.
Äter upp mig, insidan och ut.
Vad underbart.
Låt mig försvinna i musiken.



Eller så låter du mig sova.

~