I'm A Cyborg, But That's OK 4/5

     Ni vet de där filmerna som dyker upp när man minst anar det, de filmer som berör en - på ett helt annat vis än vad andra filmer gör. Det kanske ni inte vet, så få finns det av dem. Det här är dock en sådan film. Det går inte att skriva någon ordentlig recension av den. Jag vet knappt om huruvida det är en komedi eller ett drama. Den lockar till både tårar och skratt, och framför allt så lämnas man med ett leende på läpparna.
     I'm A Cyborg, But That's OK handlar om en ung flicka som är övertygad om att hon är en cyborg. Efter att ha skurit sig i armarna och kopplat in sig själv i väggen med ett antal kablar blir hon förflyttad till ett mentalsjukhus. Där tillbringar hon dagarna med att försöka ladda upp sig själv genom att slicka på batterin, och att undvika maten då mat kan göra att hon går sönder. På mentalsjukhuset finns det en mängd olika sorters människor, och bland annat en kille som kan stjäla andra människors egenskaper. Young-goon som flickan heter ber honom stjäla hans medlidande, och han gör det i ett försök att hjälpa henne uppnå sitt mål - att döda alla människor i vita rockar.
     Att relatera till mentalt galna människor har aldrig varit lättare som efter den här filmen. Den är rolig, lite sorgsen och jag kan inte annat än mysa vid tanken på den. Den är söt. Dock är den väldigt annorlunda som film, och om man tycker om de vanliga kärlekshistorierna à la Hollywood så kan man slänga bort denna och gå och hämta en film i stil med The Notebook (kräkvarning) meddetsamma. Alltså, jag vill ge den full poäng, men samtidigt vet jag inte om den tilltalar så många människor. Jag skulle kunna säga såhär: Det är en fantastisk film enligt mig. Jag anser att alla borde se den. Jag vet inte hur många av er som kommer att tycka om den. Men oavsett, så kommer ni att få ha upplevt något annorlunda.



~