Den här kvällen var ändå märkligt nog rätt skön. Helt randomly hamnade jag ute i soffan för att en korridorare ville ha sällskap och sen blev jag liksom fast där. Såg på teve, sen fick jag och en annan ett sjukt sug efter pepparkakor, traskade till Willys och köpte nästan ett kilo, och sen gick vi tillbaka, hamnade framför en romantisk komedi som mot alla mina förväntningar var helt okej. Troligtvis för att de hade en del flummiga inslag med en massa slowmotion-grejer. Sådant gillar vi! Och sen tråkade vi en stund i soffan tills vi fick en helt trevlig idé  - varför inte baka muffins? Så det gjorde vi. Lånade ihop lite ingredienser av korridoren, hittade en clementin och russin som smaksättning och hittade en person i närliggande korridor som ägde muffinsformar. Därimellan hann Vidar ringa och berätta att han hade fått körkort (grattis Vidar!) och hitta till Delphi och hälsa på mig, samt käka en muffins. Så hamnade vi återigen i soffan, låg där ett par timmar till och runt tre hämtade vi det sista av vår julskinka à la awesome och åt upp den. En stor dag för småätande.

Och nu plötsligt känner jag mig så sjukt tom. De flesta korridorare har försvunnit härifrån, och jag borde vara glad över att volymen på min musik kan höjas avsevärt fyra på morgonen. Imorgon ska jag upp och ta mig till Malmö och följa med Nicolette på Ikea, och därefter blir det fest här i Lund med min kära Vidar (igen). Blev medbjuden att bygga ett pepparkaksslott men det hinner jag knappast med, vilket är lite synd. På lördag blir det nog Ystad och därefter kanske lite film med Karl? Så vi äntligen får den där filmkvällen som vi planerat så länge! Annars, tänker jag tvinga någon annan att hitta på något med mig för ensam tänker jag aldrig vara, så det så. Med andra ord borde jag inte känna mig tom, alls. Ändå är det så. För saker som är så gamla dessutom. Fan.

~