Ångesten har blivit en liten boll.
Först finns den i magen.
Den rullar åt sidorna.
Gör mig orolig och nervös.
Sakta vandrar den uppåt.
Den sätter sig i bröstet.
Andning som är så lätt, blir svårt.
Och då fortsätter den uppåt.
Den sätter sig i halsen på mig.
Jag kommer att kvävas, och därför andas jag mer.
Jag andas så mycket att jag slutar få luft.
Och istället blir jag yr och värmen lägger sig som en tjock, äcklig filt om kroppen.
Jag är tvungen att dra ihop mig till en boll, göra mig så liten som möjlig.
Hur ska jag få bort min boll av ångest?
En liten röst har en bra idé.
För då blir jag tom.
Då blir jag lättare än luft, och ångesten försvinner med allt annat.
Jag vill inte lyssna på rösten.
Vad händer efter att lättnaden släppt?
Jag kanske fastnar i det.
Måste göra det igen.
Tills det blir ett måste, ett krav, ett tecken på att jag överlever dagen.
Jag vill inte styras av något sådant.
Så istället utmanar jag mig själv.
Kommer så nära jag vågar, och sen drar jag mig tillbaka.
Jag ska stå ut!
In i dimman, in i hettan, försök att kontrollera andningen.
Andningen är nyckeln till allt.
Får jag bara andningen lugn, blir jag också lugn.
Och sen återstår bara sista fasen.
Att gråta ut ångesten tills bara en liten, hård sten sitter kvar.
Stenen trillar ner i magen.
Den väntar på en ny känsla.
En ny känsla att tillfångata och göra till ångest.

Jag vill inte sova, jag vill inte sova, jag vill inte sova.

Jag tycker inte om mig själv.



Nicolai var tvungen att jobba idag.
Det hjälpte inte mig.
Jag behövde trygghet, just idag.
Jag behöver trygghet, just nu.
Jag har ingen trygghet.
Jag ska träffa honom på måndag.
"Jag är ingen tankeläsare, tala om det för mig istället"
Det gör jag ju!
I'm seeking your attention!
Jag berättar om allting men du vägrar lyssna.
Inte förrän jag lägger det vitt på svart.
Eller över ett sms.
Jag kanske borde säga allt viktigt på sms.
Då måste man läsa det.
"Hej älskling, jag är gravid."
"Hej älskling, jag har hittat någon annan."
"Hej älskling, jag har AIDS."
Så kanske innebörden går in, ordentligt.


Det är skola i övermorgon och jag har inte fått en enda paus från mina tankar.
Inte en enda paus från mig.


~