Sista föreläsningen för denna veckan, och sista för delkurs tre med. Denna terminen har gått så fort, nu har jag bara en delkurs kvar och det är 1900-talet (yey) och även om dessa hemtentor är ungefär lika roliga som att äta färg så kommer jag sakna kursen. Framför allt att gå dit och träffa människor, så är det ju. Dessutom, slutet av kursen innebär slutet av eran i Lund för mig och det om något är ännu sorgligare. Men. Det är inte ens december än och jag ska hinna ha tre veckors skola + ett jullov + en sista hemtenta innan kursen är över. För övrigt var denna kursen väldigt kul. Dagens föreläsning var väldigt intressant, vi pratade om kvinnorna under artonhundratalet och därefter pratade vi så smått om några män med. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i vare sig Gauguin eller van Gogh men det har nog ändrat sig. Framför allt så fick vi se lite andra målningar av dem än de vanliga. Inga solrosor idag t.ex. Nej, men framför allt van Gogh blev så mycket intressantare. Jag har alltid haft uppfattningen av honom som en lite halvgalen gubbe som använde mycket färg och skar av sig örat, blev helgalen och tog livet av sig. Det är intressant nog för att jag genast ska placera honom i ett fack bland folk som antingen tänker för mycket eller inte tänker alls. Men nu har jag fått någon annan slags förståelse för hur han resonerade. Han var helt enkelt väldigt... extrem. Som präst beslöt han sig för att missionera i den most gudsförgätna håla han kunde hitta, till den grad att han gav bort all sin mat och alla sina kläder, så att han svalt i trasor. Därefter blev han utslängd därifrån. Då bestämde han sig för att bli konstnär utan att sälja sina tavlor och därmed utan att tjäna någonting och som konstnär målade han 20 - 30 tavlor om dagen. Jag visste att han målade mycket, men... Så mycket? Och hans bror skickade pengar och mat till honom för att han skulle kunna köpa färg och äta något. Vad hände om han bara skickade pengarna? Ja, då köpte Vincent endast färg. Enligt min föreläsare gick han så långt att han till och med åt färgen (därav min antydning i början) för att "komma närmre sitt måleri inombords". En annan intressant sak är hans förhållande till Gauguin. Vincent bad honom upprepade gånger komma till Arles och måla tillsammans med honom, och till slut kom faktiskt Gauguin. Vincent inredde ett rum åt honom, så som man skulle inrett ett rum åt en kvinna och var allmänt hyper kring hela idén. Någon slags platonisk kärlek kanske. Oavsett så känner jag ett stort medlidande för van Gogh då Gauguin uppenbarligen inte var alls lika förälskad tillbaka. Det är sådant som får mig att vilja göra expressionistiska filmer där allt växlar mellan svart och vitt och mitt i allt finns Vincent med ett halvt öra.

Sista bilden vi fick se av van Gogh är bilden han gick ut och målade samma natt som han sköt sig själv (i bröstkorgen, tror jag?) och avled några dagar senare av skadorna. Så fort jag såg bilden fick jag lite smått ångest och historien bakom som berättades senare gör inte saken bättre. Men det är en vacker tavla, absolut. Ju mer vansinnig han blev desto otydligare var hans målningar och man kan se hur han har vridit och snurrat med penseln här. Den berör verkligen.



Wheat Field with Crows - Vincent van Gogh


~