Cezanne&Giacometti&Me


Och nu drar jag till Louisiana och Danmark!
Hejdå :D




~

Triss i stress, yes



Vilken hektisk vecka!
Inte förrän idag har jag kunnat slappa och inte göra något alls.
Det var behövligt, tro mig.
I måndags och tisdags pluggade jag.
Tills det blev eftermiddag och Ellen&Simon dök upp hemma hos mig :)
Vi gjorde oss i ordning och därefter blev det studentsupé.
Väldigt mysigt, trots att laxpatén var fruktansvärt äcklig.
Och musiken var väldigt bra.
Men det roligaste var efterfesten ute i sandskogen.
Definitivt.
En egenhändigt fixad brasa, cider och fågeldansen.
Vi hade kul.
Sen traskade jag, Simon, Ellen och Karl hem till mig.
Och hade efter-efterfest med mackor och O'boy.
Sen somnade alla i mitt vardagsrum!
Utom jag som låg vaken, förstås.
Fick fyra timmars sömn, för sju steg min familj upp och jag är väldigt lättväckt.
Sen hade vi en sista svensklektion, en sista fika på bokcaféet och sen gick jag hem och sov.
Vid sex ringde Ellen och väckte mig.
(Då hade hon ringt fem gånger)
Och så gick vi ett helt gäng och såg på när Tobbe & Niclas uppträdde på ungdomens hus.
Riktigt duktiga var de!
Jag ska erkänna att jag har suttit framför Tobbes myspace och lyssnat på låtar hela dagen.
Har två favoriter, Time to go och Touch.
Speciellt Time to go påminner mig om hur jag känner mig just nu.
Nåja, efter det gick jag hem till pappa och såg på Blade Runner med honom och Johannes.
Jag är kär!
Jag är kär i Rachaels profil när hon släpper ut håret ur sin strama frisyr.
Jag vill ha en jättelik plansch över just det ögonblicket.
För att inte tala om musiken och ljuset i hela filmen.
Jag tror att den är från år 2019 när den egentligen är från år 1982.
Nåja, jag somnade ganska snabbt när jag hade kommit hem.
Och när jag vaknade imorse trodde jag att jag skulle få njuta av en bra film.
Med Karl.
Men så blev det tyvärr inte.
Vilket kanske var bra, för nu fick jag se på finalen av SYTYCD, och en chans att slappa heeela kvällen.
Men jag är arg över att Daniel inte vann.
(Nördvarning när man bryr sig så mycket om en okänd människa)
Det är idiotiskt att det är tittarna och inte juryn som bestämmer det tycker jag.
Mona är också jätteduktig, men jag tycker att Daniel är ett strå vassare.
Nog om det.
Imorgon ska jag till Danmark med ett helt gäng och vi ska till Louisiana!
Jag ser så fram emot det!
Har aldrig varit där förr. Myyys!
Och sen ska vi till Helsingör, och sen åker jag hem till älskling.
Det blir nog en riktigt bra dag.
Men tåget går klockan nio, så jag får stiga upp helt tidigt.


 




Hmm. Ska man fortsätta ha hellugg?

~

Je rêve de toi et moi la main dans la main


Jag känner mig riktigt riktigt positiv nu!
Allting är ändå snart över.
Det enda lilla molnet är att trots att skola är skitjobbigt, och lärarna är jobbiga och allting är jobbigt, är att gymnasiet trots allt nog har varit min bästa tid här i livet. Och jag inser mer och mer att min klass är riktigt bra. I varje fall behöver jag inte låtsas vara någon annan än mig själv och det är förmodligen huvudsaken. Förutom det ska det bli riktigt skönt. Lund here I come? :)

Min vecka:

Måndag - Slappa, se på
True Romance med Johannes (någon måste lära honom vad man ska se på), göra klart det sista till skolan, städa lite till på mitt rum.

Tisdag - Inga lektioner, hurra! På kvällen studentsupé och därefter sover Ellen och Simon över hemma hos mig.

Onsdag - Gå till skolan fastän jag inte får och bli klar med det sista av klasstidningen. På kvällen förhoppningsvis filmkväll. Om vi hittar någon att sova över hos.

Torsdag - Äta middag med pappa och se på Blade Runner, eftersom att det var så längesen.

Fredag - Förhoppningsvis till Louisiana med så många som möjligt. Därefter Landskrona & min älskling.

Lördag - Födelsedagskalas för älskling & Alex i Helsingborg!

Söndag - Hem till Ystad igen.



~

Love is to share (mine is for you)


Jag är kär kär kär.

Ni minns den där fransmannen, Sébastien Tellier?
Jag fick för mig att jag skulle kolla upp lite musik av honom.
Och nu är jag kär.
I La Ritournelle.
Den är sju minuter lång.
Nästan helt och hållet instrumentalt.
Det är så vackert.
Det är... en lång kärlekshistoria.
Jag vill inte ens skriva ner texten här!
Ni kommer inte att läsa den ordentligt.
Och om ni gör det så kommer ni inte att försöka förstå innebörden.
Bara om jag tar en rad i taget kanske.
Jag får ta risken.

Oh, nothing's gonna change my love for you
I wanna spend my life with you
So we make love on the grass under the moon
No one can tell, damned if I do
Forever journey on golden avenues
I drift in your eyes since I love you
I got that beat in my veins for only rule
Love is to share, mine is for you


En lite kortare version av låten (men lika bra).




Jag saknar så mycket.

~

Welcome to the hangover... blogs about ESC


Jag tänkte skriva om något väldigt kontroversiellt.
Något som är tabubelagt... att inte prata om.
Något som vi alla ser på och sen ångrar det djupt.
Vad är det jag svamlar om?
Eurovision Song Contest, förstås.
Jag missade hela melodifestivalen men igårkväll var jag hemma.
Jag hade chips och dippa.
Jag hade en slö pojkvän i soffan.
Verkar som uppgjort för att zappa över till ettan.
Och det var nästan lite trevligt!
För det första fanns där en hel del bidrag som var helt okej.
Kräkreflexerna höll sig helt stilla när Ukraina och Grekland spelade t.ex.
Lagom söta tjejer i korta kjolar som dansade till poppig refräng.
Min favorit var förstås Sébastien Tellier, Frankrikes bidrag.
Så skön skille och låten var riktigt bra.
(Övriga Europa höll inte med, förstås)
Bosniens bidrag var också riktigt uppfriskande annorlunda.
Men så vann Ryssland?
Jag förstod ingenting.
Pojkbandskille i fula kläder och som pratade så dålig engelska att jag fick ont i huvudet?
Och låten var fruktansvärd.
T.o.m jag hade satt Perelli högre än dem.
På tal om henne, måste vi kvala in nu?
Jag blev faktiskt lite förvånad.
Hon gjorde väl allt man ska göra?
Hade på sig en kort silvrig klänning.
Spacklade ansiktet hela dagen innan.
(Eller så kanske hon bara ser ut så)
Sjöng en kraftfull låt med positiva budskap "HERO!"
(Vem lyssnar någonsin på mer än refrängen?)
Helt ärligt.
Hon var ungefär samma sak som våra tidigare stjärnor i Eurovision song contest.
Kända sen tidigare i dessa sammanhang.
Ensam kvinna som börjar bli lite för gammal för detta.
Sverige kanske måste börja inse att vi måste producera nya stjärnor.
Vi kan inte ständigt återanvända dem.
Karola börjar bli nersliten. (hahaha)
Tyvärr inser nog alla att man hellre dör än visar sig på den scenen, om man är under 30 år.
We're screwed, Schweden.

Men!
Hoppet är inte ute än.
Björn Gustafsson finns ju!
Han räddade hela kvällen, och var helt klart höjdpunkten.
Han förlöjligade hela Eurovision på det viset som det borde förlöjligat på.
Alla andra kommer tycka vi är riktiga idioter :)
Humor humor humor.
Här följer ett klipp av Björn Gustafssons egna lilla show:



Nu ska jag nog äta frukost och hoppas på att jag får tag på en tidning.
Den största anledningen till att vi ser på detta spektakel finns ju ändå där.
Få läsa moderedaktörens kommentarer till alla kläder :D

~

Kulturare!


Måste bara skriva ett kort litet inlägg tillägnat alla kulturelever:

Helt ärligt kan jag tacka många av er så otroligt mycket.
Jag tror att ni har betytt väldigt mycket för hur jag har utvecklats under dessa tre åren.
Självsäkerhet t.ex.
Hade aldrig någonsin vågat fula mig på gräsmatten utanför skolan om det inte vore för er.
Eller fått lära mig så otroligt mycket.
Inte bara att stå upp för min egen åsikt.
Även att våga tänka själv.
Det hade aldrig blivit samma sak med någon annan klass.
Och vi får inte åka till London eller Paris, men äsch.
Vi har många minnen ändå :)
Och det kanske blir en tur till Lousiana i alla fall?




Översta: Stefi och jag bildar en liten minipyramid för att Sandra ska kunna flyga! (Med Karl som stöd)
Mellersta: Alla sex ska bli en mänsklig pyramid med Karl, Ellen och Agnes som bas, mig och Stefi som mellan och Sandra överst, för hon är så liten :P
Nedersta: Vem kan välta Karl egentligen? På benen Ellen och mig, på mig Sandra och på Karl är Stefi ^^,
Alla bilder är från Sandras mobil, fast den översta och understa tog Agnes :)

Barnslig, det ska man vara så länge man lever.

~

Först och främst.


Först och främst vill jag be om ursäkt.
Jag har varit riktigt gnällig och jobbig de senaste dagarna.
Det är inte likt mig. (Eller jo.)
Har ingenting att gnälla för och nu skäms jag :)
Jag har det ju egentligen så otroligt bra!
Och nu sitter jag här med läxan.
Måste få den klar innan Nicolai kommer.
Han fyller tjugo år imorgon.
Det blir mys <3
Och jag klippte håret idag.
Luggen blev som vanligt inte som jag ville ha den.
Men håret är mindre slitet, och det är ju huvudsaken.
Dessutom bjöd hon på en toning!
För att "dämpa" färgen lite, som hon sa.
(Vilket betyder att mitt hår verkligen var orangeaktigt)
Bort med ekorre-färgen.
Nu är jag nästan mörk igen :/
Inte så mörk som innan, men ändå...
Kanske ska ljusa upp det med slingor?
Eller ska jag helt enkelt sluta förstöra håret?
Nu är det ju hyfsat hälsosamt, när det värsta klippts bort ^^,

I'm diving off the deep end
You become my best friend
I wanna love you
But I don't know if I can
I know something is broken
And I'm trying to fix it
Trying to repair it
Any way I can


Coldplay. Då har man hamnat i en ny sådan period.
Filmkväll nästa vecka när skolan är över kanske?





~


Axel von Fersen går igen


Detta är min bror.
Dock går han vanligtvis inte klädd såhär.
Nej, på denna bilden föreställer han Axel von Fersen.
(Snyggaste namnet ever?)
Det läskiga är hur lång han blir.
Egentligen är han 1,87 m tror jag.
Men med knäbyxor... my god.
Fast det var ganska stiligt ändå.
Enligt mig.
Men det kanske bara för att han är min lillebror.

2007 - 03 - 21

Det är en sån dag.
En sån dag när plötsligt allt blir grått.
Allt det ljusa försvann och molnen täcker det som finns kvar.
Ljud.
Jag hatar det.
Röster ger mig huvudvärk.
Teveprogrammen skär in i öronen.
Musiken är falsk.

Menar de något av det?
Menar de all sorg och smärta?
Eller ljuger de,
Som så mycket annat?

Mackan är torr.
Brödet vill kväva mig.
Marmeladen är bitter och sur.

Jag hatar mina dagar.




~

Dagens rätt



Jag saknar det där.
Att få lov att deppa sönder och sedan tröstas av någon annan.
Att inte behöva äta, för det är det enda man har kontroll över.
Att må dåligt helt enkelt.
Jag vet att det låter konstigt.
Det är konstigt.
(Jag är konstig)
Jag är beroende av sympati.
När jag gjorde slut med Nicolai åt jag inte.
Jag kunde inte äta, helt enkelt.
Det fastnade i halsen.
Jag förtjänade inte mat.
Och det var det enda som jag kunde vara riktigt säker på.
På fyra dagar försvann fyra kilo.
Det gjorde så mycket!
Jag såg mig själv i ett nytt ljus.
(Trots att resten av världen var grå och kall)
Fyra kilon mindre är ett berg mindre psykiskt.
Men de är tillbaka nu.
Det är jag säker på.
Jag kan känna det i hela kroppen när jag går.
Bara för att jag alltid äter mig mätt.
För att jag njuter av att äta.
(För att jag är lycklig)
Jag avskyr att ständigt jämföra mig själv.
Alla andra lyckas med allt de bestämmer sig för.
De har m o t i v a t i o n.
Avundsjuka.
Och jag ser ner på mig.
Jag kan inte ens gå ner fyra kilon bara för att jag vill.
Så mycket motivation har jag.
Vad säger det om mig som människa?

~


Hej "-"


!
Glömde helt bort en sak.
Skulle svara anonym kommentar :)
Först av allt: Tack!
Du anar inte hur ofta jag tycker det är meningslöst att skriva i bloggen för någon annans skull än min egen. 
För det mesta känns det inte som om någon faktiskt läser den.
De få som gör det gör det för att få uppdateringar om mitt liv, inget annat.
Och jag tvivlade på att det var så många som orkade sig genom just det inlägget du kommenterade på.
Men du läste det tydligen och det betyder faktiskt mycket för mig.

Det känns egentligen lite konstigt när man tänker på hur många som kan läsa den.
Jag föredrar att inte tänka på det alls.
Om jag vet det och har det i huvudet när jag skriver, känns det som att jag inte är ärlig.
Jag ändrar, anpassar, censurerar allt.
Det gör jag förstås ändå.
Skriver väldigt sällan rakt ut om det är något som är viktigt.
Men jag vill inte hamna i situationen där jag skriver och hela tiden har i bakhuvudet:
"Nej, någon kanske tycker att jag är dum om jag använder detta ordet."
eller
"Hallå? Kan ju knappast använda denna rubriken, DEN kommer inte locka många läsare!"
Nej, det ska komma från hjärtat.
Och jag ska bara behöva skriva när jag känner att jag vill det.
Annars är det ju ingen mening med det.
Usch.
Tänker på de som skriver och räknar kommentarer.
Ibland känner jag mig träffad.
Jag älskar att få kommentarer.
Då vet man att det är på riktigt.
Men jag vill åtminstone tro att jag inte skriver för andras skull.
Hoppas att jag inte lurar mig själv.
Eller...
Jag tror att man till en viss del, alltid lurar sig själv.
Ibland när man hör andra människor beskriva sig själva undrar jag hur de egentligen tänker.
Jag känner dem förstås inte bättre.
Men man kan aldrig se sig själv från ett perspektiv utanför.
Man skulle väl kunna säga...
Egentligen består man av flera olika delar.
Den biten som man är medveten om att man har utåt sett.
Den biten man är omedveten om, men alla andra lägger märke till den.
Den biten som man själv vet om, men ingen annan.
Och logiskt sett borde man ha en bit som ingen vet om.
Ju mer jag tänker på det desto mer undrar jag om det inte redan finns en sådan teori.
Det står förmodligen i min gamla psykologibok.
Det är nog därifrån jag fått det.

...
Åter till ämnet, haha.
Tack för kommentaren.
Och jag antar att du syftar på mars/april någon gång när jag verkade ledsen.
Jag mår mycket bättre nu :)
Ibland händer det saker och jag är värdelös på att inte skriva i bloggen och leta sympati.
Ungefär ^^,
No worries!

Men som sagt, det är jättekul när anonyma skriver kommentarer.
Mina vänner också förstås.
Jag får en känsla av att det jag skrivit faktiskt betyder något för andra med.
Om man nu får vara så högfärdig.
Högfärdig är en av de sju synderna.
Såg på Se7en med Johannes häromdagen.
Värd att se på! :)

~

You don't need proof when you've got instinct


För några veckor sen pratade jag med Karl om Tarantinos filmer
och han menade att Reservoir Dogs var en av de allra bästa.
Hade aldrig ens sett den.
Häromdagen pratade jag med pappa om filmer.

(Beskrev min topp tio lista för honom. Han hade såklart synpunkter och fick mig att fundera om jag verkligen skulle ha med just den filmen, eller om den filmen egentligen förtjänade en lite högre plats på listan, för att inte tala om alla filmer han  kom att tänka på som egentligen borde få vara med på listan. Varför måste jag alltid ta åt mig av allt sånt? Bara för det är jag inte nöjd med listan och kommer troligtvis aldrig vara oavsett hur många gånger jag gör om den.)

Och han sa också "Reservoir Dogs är ett mästerverk".
Den har jag aldrig sett.
Han blev nästan arg på mig.
Förstod inte hur jag hade missat den.
Är det så konstigt?
Det är bara han som säger åt mig att se sådana filmer.
Det är hans eget fel att jag inte sett den förrän nu.
Till ämnet kanske?

Nåja.
Jag såg Reservoir Dogs igår, och den är definitivt, absolut sevärd.
Dialogerna är helt underbara.
Karaktärerna är riktigt bra.
Storyn liknar få andra filmer.
Det handlar egentligen om ett gäng människor som ska begå en kupp tillsammans.
Och någonting går fel.
Frågan är vems fel det är.
Men se inte den för att få se en massa action.
Ja, där finns pang pang.
Ja, där finns blod.
Men det finns för att det behövs i storyn, inte för att en finnig fjortonåring ska kunna sitta och se på den och efteråt säga:
"Fan, vad najs. Såg ni hur det sprutade ut ur magen på honom?"

(Med risk för att vara fördomsfull. Alla fjortonåringar är varken finniga eller på det viset. Min brorsa, t.ex., har världens bästa filmsmak och är både fjorton och finnig. Men genom att skriva så känns det som att jag målar upp en bild och så ser ni vad det är för typ av människa jag menar)

Med andra ord en sevärd film.
Typiskt en sådan som jag tycker om, åtminstone.





Citat i rubriken är förresten något som bossen i filmen säger, Joe.
Och det stämmer så bra för mig.
Jag har alltid en magkänsla vad gäller saker och ting.
Inte spel och sådant, utan andra människor.
Förr litade jag bara halvt om halvt på den.
Nu har jag fått veta att jag har oftare rätt än vad jag anar.
90 % av gångerna ungefär.
Och om jag hade litat på den oftare borde inte vissa saker ha hänt.
Det kanske var bra att jag inte litade på den nu i efterhand.
Jag behövde kanske just den händelsen.
Men just då, hade den besparat mig en massa frågor och sorg.

Nicolai sover förresten.
Hur kul har jag det?

~


Din placering är nummer 666... i kön


[11.43]

Nu har jag suttit i kö i en hel jävla evighet.
Din placering
är nummer
2
i kön.
No shit.
Det har den varit hela tiden.
Hur mycket snackar personen framför mig egentligen?
Ge henne en tid, lös hennes problem.
Bara jag får prata nu.

[11.47]

YES!
Placering nummer 1 i kön!
Nu kan det inte dröja länge till.

[11.49]

Eller så hade jag fel.
Det kommer dröja ett år till.

[11.50]

Visade sig att jag skulle ringa ett annat nummer.
De har telefontid klockan ett.
Merde.

~

Need a little time to wake up, wake up



~Ice cream for me, kisses for you~


Alltid, alltid bilder på mig själv.
Har inget intressantare motiv än så för tillfället O.o
Och har bestämt mig för att ha lite mer bilder i bloggen.
Gör den mer levande än bara vitt&svart.
Varför svarar inte gyn mig?
De har ingått en pakt med gud.
"Hjälp inte Nicole, för då tar jag bort er avdelning."
Så nu ignorerar de mig.
Har väl satt upp en lapp med en bild på mig.
Och mitt telefonnummer.
Och stora röda bokstäver "AKTA!"
Eller så är det som de säger.
Ovanligt många står i kö just nu.
Var vänlig försök senare.
Gissa vad.
Jag försökte senare.
Bastards.

Fredag fredag fredag!
Jag ska till Landskrona.
Tråkigt att sitta på tåg.
Men en desto mysigare belöning när man är framme <3
Måste packa klart.
Ska bara orka resa mig upp.

Ser ni att jag har trixat och fixat med bloggen?
Och fuckat upp den helt?
Nu har jag egen header.
& fonten som jag ville ha.
Men bloggen är helt åt vänster?
Hur fixar man det, huh?
Jag blir så trött på det.
Men ser ni att det är en solros?
Med mitt namn brevid?
So far so good.
Måste bli bättre på Photoshop.
Och kanske sätta igång med flash igen.
Det var ju så kul.
Tror inte ens jag har kvar mitt älskade fiskspel.
Man var en fisk som åt bubblor, och aktade sig för maneter.
Det var jättekul.
Och skitsvårt.
Nostalgitripp över!
Nu ska jag ringa igen.
Och sen packa klart.
Vi ses väl på söndag :)

~

13 dagar kvar





Vilken bra dag jag har haft :D
Var dödstrött när jag steg upp imorse, men det kan vi väl jämna ut?
Jag har ju sovmorgon tills halv ett imorgon :o
Klockan nio fick jag ett sms av Karl.
"Jag står utanför ditt fönster, var är du?"
Gissa vad jag blev bjuden på?
Frukost-picknick!
På gräsmattan utanför teatern :)
Så mysigt - och gott!
Blev verkligen helt rörd.
Ingen har någonsin gjort en picknick åt mig :)
Inte utomhus åtminstone.
Och inte som frukost.
Men tydligen hade aldrig Karl gjort någon frukost-picknick heller.
Det märktes inte, för han var sååå duktig.
Hade kokat te och fixat små rostade mackor med ost och skinka.
(I trekanter. Varför är mackor alltid godare så? De ser godare ut också.)
Och vi fick efterrätt. Skäms lite för att jag var mätt :/
Orkade inte ens äta upp hela.
Det blev lite mycket sådär bara som frukost xD
Men det var mysigt, och jag är tacksam över att ha honom som vän.
Tack Karl :D

Imorgon bär det av till Landskrona.
Ska vi kanske på strandfest?
Vet helt ärligt inte om jag känner för det.
Vi får väl se.

~

When the child was a child


When the child was a child, it was the time of these questions. Why am I me, and why not you? Why am I here, and why not there? When did time begin, and where does space end? Isn't life under the sun just a dream? Isn't what I see, hear, and smell just the mirage of a world before the world? Does evil actually exist, and are there people who are really evil? How can it be that I, who am I, wasn't before I was, and that sometime I, the one I am, no longer will be the one I am?

image65

Jag har sett på Der Himmel über Berlin. Eller Wings of Desire, som den heter på engelska. Så vacker. Hela filmen känns som en... dikt. Jag önskar att jag förstod tyska bara, så hade jag kunnat förstå den på originalspråket istället för att försöka lita på undertexterna.
Två änglar går genom Berlin. En av dem är inte nöjd med att bara uppleva världen spirituellt. Han vill få mer. Och så träffar han en kvinna, och börjar fundera på om han ska bli dödlig.

City of Angels är hollywoods version av Wings of Desire. Den är inte ens i närheten av originalet.

~

Livet är underbart


Jag är så trött.
Sist jag kollade handlade studentfesten om mig.
Inte om mamma.
Inte om pappa.
Ändå är det för dem jag gör ändringar.
"Besluten är helt och hållet upp till dig, Nicole, bara du blir glad."
Ja, bara jag blir glad.
Bara jag väljer en sida.
Så kan jag fortsätta vara medveten om att jag gör en av er glad.
Medan den andra blir ledsen.
Fy fan för er.

Och oavsett vad jag säger så reagerar ni så defensivt.
Och avslutar det hela med "jag menade det inte så, lägg inte över skulden på mig."
Nej, jag har fan aldrig lagt över någon skuld.
Allt jag har sagt är att jag vägrar ta något beslut.
Och då säger ni "skyll inte på mig."
Defensivt.
Om det är för min skull vi tar de här besluten, varför hamnar jag då mellan?

Jag vill inte vara någon jävla brevduva som flyger mellan mina föräldrar och medlar värre än om det vore mitt under kalla kriget och missilerna stod beredda att skjutas ut och utplåna halva jordklotet. Det borde inte vara mitt problem. Om alla bara slutade vara så jävla helgonlika och sa det dem tänkte istället för att ändra sig varannan sekund. Lös era problem. Låt mig vara. Om jag bara hade fått det i studentpresent.

~

Tio filmer som jag älskar


Jag tänkte skriva ner mina topp tio favoritfilmer. Inte bara för att jag tycker att världen förtjänar att få veta vilka filmer som borde ligga på IMDB's topplista, men även för att jag känner ett behov av att göra listor. Undrar om det är vanligt? Att man får list-abstinens. Jag måste skriva listor på allt. Saker jag ska göra, saker jag tycker om, saker jag ska passa, kläder jag äger, surrealistiska konstnärer och minnen jag aldrig får glömma.
Nåja. Även om jag råkar vara den enda med listmani på denna jord ska jag nog klara mig ett par år till. Och tills jag dör av skrivkramp får ni helt enkelt stå ut med att läsa mina listor. Inom parantes står betyget från IMDB.

De tio bästa filmerna jag någonsin sett är...




10. The Butterfly Effect (7.7)

Titeln kommer från fenomenet som innebär att minsta lilla ändring kan påverka en hel framtid. Det är också vad denna filmen handlar om, och om huvudpersonen som råkar upptäcka att han kan resa tillbaka i tiden och ändra småsaker, och därefter ska han försöka ställa allt till rätta. Jag är inte ens särskilt förtjust i Ashton Kutcher men här bevisar han att han fixar mer än att bara leda Punk'D. Och det är vackert, sorgligt och roligt.
http://www.imdb.com/title/tt0289879/



9. Eternal Sunshine of The Spotless Mind (8.5)

Bara den vackra titeln gör att man vill se denna filmen. Detta är en av de vackraste kärleksfilmerna jag någonsin sett, mycket för att den är så annorlunda. Den är inte sentimental, den är inte banal, den är hjärtekrossande och jag vill inget annat än att trycka på paus och hindra kärleksparet från att separeras. Och Jim Carrey visar upp en helt annan sida, vilket gör att jag undrar varför han någonsin började med de där fåniga filmerna.
http://www.imdb.com/title/tt0338013/



8. Amelie from Montmartre (8.6)

Åh, vad jag älskar Amelie! Jag vill ta hem henne och lägga henne i en liten ask bredvid min säng och då och då kan jag plocka fram henne och låta henne prata lite på franska medan jag låtsas förstå. Detta är en sådan film som du måste se en lite halvdeppig söndag när du vill "feel good" igen. Om inte annat så kan man ju drömma om den söta vindsvåningen och hoppas på att det finns sådana här människor på riktigt.
http://www.imdb.com/title/tt0211915/



7. Vanilla Sky (6.8)

Första gången jag såg denna film blev jag skitsur och hatade den. Då var jag elva år. Nu såg jag om den för ett halvår sen och undrade vad det var för fel på mig för snart sju år sen. Ja, den är konstig. Ja, Tom Cruise är med i den. Ja, det kanske fortfarande är något fel på mig, men det kvittar för denna film berör mig. In another life when we both are cats... Det finns kanske en anledning till att jag har kommit ihåg en replik ur en film som jag hatade för sju år sen. Den fastnar. Den stannar kvar, och när du sover är det den stela masken fastbränd på näthinnan.
http://www.imdb.com/title/tt0259711/



6. Kill Bill vol 1&2 (8.2 & 8.1)

Jag tycker synd om er som inte sett Kill Bill. Förmodligen den film som jag citerat flest filmrepliker ur helt enkelt för att jag älskar dialogerna. Quentin Tarantino har kanske gjort bättre filmer än så (eller kanske och kanske, jag vet bättre filmer) men Uma Thurmans brandgula overall kommer för alltid att finnas i mitt hjärta. Det är denna film som introducerade mig till den härliga blandningen av blod och svett utan att för den sakens skull ha med cheesy one-liners som man himlar med ögonen till om och om igen. Länge leve Tarantino.
http://www.imdb.com/title/tt0266697/
http://www.imdb.com/title/tt0378194/



5. 37°2 le matin a.k.a Betty Blue (7.3)

Betty Blue tog tag i mitt hjärta någon gång för evigheter sen när jag aldrig hade upplevt kärlek eller någonting spännande alls och Betty Blue var en ny värld. Ännu en fransk film, förlåt. Den är konstig och passionerande och svår att få tag på när man vill hyra film och jag vet inte allt, men se den. Jag lyssnade på Betty, c'est le vent i ett år efter att ha sett denna. Se den ensam när du vill gråta, för jag kan lova att det kommer du göra. Så är livet nämligen med Betty Blue.
http://www.imdb.com/title/tt0090563/



4. House of Flying Daggers (7.6)

Åh, sötare kan man ju inte vara än den lilla kinesiska Ziyi Zhang. Och hon kan dansa. Och hon kan slåss. Samtidigt som hon är blind. Är det konstigt att man fastnar framför denna filmen? Är det konstigt att alla blir förälskade i henne? Språket är förstås också vackert. Klaga lagom över slutet, men gör allting så mycket bättre enligt mig. Såg den en gång och älskade den, såg den två gånger och älskade den lite till. Nu är det nog snart dags för en tredje gång.
http://www.imdb.com/title/tt0385004/


För de tre filmer som ligger överst på min topp tio lista tänkte jag vara så avancerad att jag lägger in små intressanta filmklipp. För de som orkar kolla. Och för de som inte orkar kolla säger jag - Kolla ändå! Det kanske faktiskt är något bra?


 

3. Fight Club (8.7)

Jag funderade på att inte ens skriva en förklaring här, för de som har sett filmen förstår nog vad jag menar. We are the all dancing, all singing crap of the world. Filmen är så bra att jag känner för att slänga ut alla saker jag har, flytta in i ett fallfärdigt övergivet hus utanför en storstad och börja slåss med alla jag ser. Trots att jag inte är särskilt förtjust i våld. Ur denna filmen kan man citera oändligt många repliker som Tyler Durden säger eller helt enkelt se om trailern några gånger för den ger en sjundedels försmak av själva filmen vilket är tillräckligt för att börja dregla. Så se den. Eller - Slide.
http://www.imdb.com/title/tt0137523/

 

2. Pulp Fiction (8.9)

Jag tror det finns en anledning att jag (alla som jag känner) kan se om den här filmen, om och om igen. Den blir aldrig dålig. Jag såg den när jag var en liten unge, jag ser på den nu. Och varje gång skrattar jag. Den är inte bara rolig, den är så sjukt fyndig och... det finns inga svenska ord. På engelska kanske? Clever. Oavsett så är det ett mästerverk, och jag älskar att citera långa scener där Samuel L Jackson förklarar hur livet fungerar. Jag hade kunnat ta dansscenen, för den är väldigt kul, men jag valde hamburgerscenen och hoppas att ni har tålamod och orkar titta på hela. För den är bra. Och blir bara bättre.
http://www.imdb.com/title/tt0110912/

Och först på listan...

 

1. Oldboy (8.3)

Jag ville hitta en scen ur filmen men tyvärr. De som fanns var antingen så låg kvalitet att jag skämdes eller så var de inte textade. Men trailern var också riktigt bra. Oldboy handlar om en man som spärras in i ett litet rum i femton år, med bara en teve som sällskap. Han har ingen aning om varför han är där. Efter femton år släpps han ut igen, och han har fortfarande ingen aning om varför. Så börjar hans väg mot hämnd, mot den person som stulit femton år av hans liv. Jag kan inte säga mer än såhär. Bara se på den. Bara se på den och njut.
http://www.imdb.com/title/tt0364569/

~

I am Jack's wasted life


Det finns tankar som dagligen äter upp min fritid.
Intelligens.
Jag blir rädd när jag tänker på att alla människor tänker lika mycket som mig.
När jag sitter på ett tåg, som exempel.
Betraktar alla människor som pratar, skrattar, tänker.
Virvlar lika många tankar runt i deras huvuden?
Jag kan acceptera att jag tänker mycket.
Och att de som jag känner, vars liv är hyfsat begripliga för mig, de tänker också lika mycket.
Men att de olika människor som jag ser en gång i livet och efter det aldrig mer, att deras huvuden är lika fulla av tankar, ångest, minnen, lycka

- är för mycket för att jag ska förstå.

Hur kan en annan människas liv vara lika komplett som mitt är?
Alla dessa människor.
Alla dessa tankar.
Döden skrämmer mig.
För varje människa som dör går vi miste om oändligt många tankar.
Fler än vad jag kan räkna till.
Eller du.
Eller våra gemensamma ansträngningar kan räkna till.
Det är för stort för att våga tänka på.
Precis som att rymden är oändlig.
Det okända skrämmer, var det inte så?

Under projektarbetet idag satt jag och tänkte på en enda sak:
Djuphet.
Vi påstår alla att vi är så djupa.
Eller nej.
Alla påstår det inte.
Det är inte ens särskilt många som säger det.
Men det är många som tänker det.
"Hon vet ingenting om hur jag har det."
Vi tror att vi själva är förmer än andra.
Jag avskyr sådana människor.
Som anser sig vara bättre än andra.
Som försöker slå vad om att ingen annan har tänkt den tanken förut.
Hur fan ska vi kunna veta det?
Jag undrar om inte alla är lika djupa.
Om vi inte alla har lika intellektuella diskussioner med oss själva i huvudet.
Det är bara det att vissa inte visar det.
Vissa går runt, är glada, och pratar inte om sitt inre.
De är inte dumma.
De har bara inget behov av att skylta sin intelligens.
Och vad är intelligens?
Jag vägrar tro på logik.
Eller hur bra vi drar slutsatser.
Eller hur allmänbildade vi är.
Intelligens är något vi människor har hittat på.
Det finns inte dumma människor.
Det finns kanske långsamma människor.
Och icke allmänbildade människor.
Men de är inte sämre än hos.
De har bara andra förutsättningar.
Jag är trött på att se ner på andra.
Trött på fördomar.
Måste man verkligen se ut på ett visst sätt?
Oavsett hur jag gör, försöker jag alltid passa in, gör jag inte det?
Anpassa mig till omgivningen, tror jag det kallas.
Härmar andra.
Har jag ingen fantasi?
Orden ekar i huvudet och de skrämmer.
Vad är en människa utan fantasi?
En sten.
Ett dött ting.
Jag är inte levande, och det är kanske det som skräms mest.
För jag är rädd för att inte leva, och det har jag alltid varit.
"Livrädd för att leva, och jag är dödsrädd för att dö"
Så gick låttexten som man citerade om och om igen vid fjorton års ålder.
Jag skäms för mig själv ibland.
Vad trodde jag om mig själv?
Att ingen annan hade någonsin lyssnat på de raderna om och om igen?
Att ingen annan var säker på att de handlade om just dig?
Jag trodde verkligen att jag var den enda.
Och nu vet jag att jag var dum.
Och naiv.
För alla är så.
Vi tror alla att vi har kommit på någonting.
Att vi tänkt en tanke ingen annan någonsin tänkt.
Jag kan tala om en sak.
Så oändligt många tankar har funnits.
Jag är nästan säker på att dina tankar har repeterats om och om och om igen.
För vi är fantasifulla, det är vi.
Men fantasierna är exakt likadana som alla andras.
Inget att sörja för, så är människor.
Tro inte att du är speciell.
Ingen är speciell.

~

Kyrkoklockorna, de ringer.


Sitter i skolan och väntar på att tiden ska gå.
Har snart PA-redovisning.
Med Kenan och Sandra.
Nervöst :s
Men snart är det över och då kan jag börja oroa mig för annat istället.
Yey.

Kanske måste gå till skolan imorgon för att vi har obligatorisk föreläsning?
Eller inte.
Har förresten varit väldigt produktiv under helgen.
Skrev ner en lista över mina tio favoritfilmer :D
Nu ska jag bara sortera dem i rätt ordning också.
Och sen ska jag skriva tre filosofiarbeten, ett högtidstal och ett arbete.
Till på onsdag.
Det fixar sig nog.

Var på vernissage i lördags.
Nicolettes klass ställde ut sina tavlor :)
Riktigt fina var de.
Hittade flera som jag skulle vilja ha på min vägg.
Men tyvärr fick man inte ta med sig något >.<
Och så visade jag runt Nicolai lite bland den permanenta utställningen.
"Den förrymde" av Ola Billgren hängde där fortfarande.
Sökte på google men hittade förstås inget.
Ooooh, vad jag vill ha den.
Det närmsta jag kommer är ett litet vykort av den som jag fick en gång för längesen.
Inte så mycket i jämförelse med den stora tavlan.
Suck.
Men det var fina tavlor i lördags.
Nicolette har verkligen talang.
Önskar att man kunde måla så :/

Nej, ska man försöka läsa på lite inför PA-redovisningen?
Och sen ringa älskling?
Och få tag på Karl så vi kanske kan fika denna veckan som han lovat mig? :o

~

I'm not gonna write you a love song



Me, me and me

Jag skrev nyss ett långt inlägg men det bara försvann -.-
Vad är det för fel på bloggen idag?

Det var roooligt att fira Karl idag :D
Jag köpte daimtårta med nitton ljus i åt honom.
Fast...
Tårtan smälte, av värmen från ljusen.
För Karl kom inte den tiden han skulle.
Så vi fick släcka dem.
Och sen tända dem igen.
Sen släcka dem när hälften av ljusen låg utsmetade över tårtytan :o
Vi hämtade ett stearinljus från lärarrummet istället.
Det tryckte vi ner i mitten, så fick han den när han kom istället.
Och så sjöng vi! :D
Han blev hur som helst glad, verkar det som.
Mysigt att träffa honom, det var så längesen :)
Så tog vi en promenad och pratade efter skolan.
Uppdaterade varandra om det senaste som har hänt.
Mys :D

Jag är arg på min kuhi-lärare.
Han har betygsatt mina artiklar för lågt, enligt mig.
En av kommentarerna är att jag måste använda fler "kulturhistoriska begrepp".
WTF?
Kan han ge ett exempel på något sådant?
Simon hade också fått den kommentaren.
Något som låter bra men som inte betyder ett skit, den där kommentaren.
Politiker, pfft.

~

Grattis :D

Karl!


Jag säger
Grattis Karl på nittonårsdagen :D
Jag är så glad över att ha dig som vän.
Du är den bästa människan jag har lärt känna under hela trean, haha.
Jag är nästan lite tacksam för kultur och idéhistorian, t.o.m.
Annars hade du ju aldrig satt dig bredvid mig, Ellie och Sandra.
Och aldrig fått chansen att uppleva vår studieteknik i lilla rummet :o
Eller bråkat med mig om vem som ska få fåtöljen vid fönstret.
Eller gjort storslagna bilder av Guds händer som min mamma köper av dig.
Eller gjort croissants och imponerat stort på mig som bränner vid nudelsoppa.
Eller lekt vår speciella frågelek sent om torsdagskvällar :D
Eller spelat tevespel och tjatat i ur och skur om Oblivion och Fable!
Eller gått på konsert och sett på Tegan & Sara och svettats och skrattat på hemvägen åt allt du råkar ut för.
Eller förnekat alla rykten om att vi skulle vara någonting annat än vänner (haha!)
Eller diskuterat studentplaner när vi ska leva livet i Lund.
Eller skrattat åt din tröja, hahahaha.
Eller avslöjat en massa andra hemligheter som ingen annan får veta.
Eller druckit te i mitt vardagsrum sex på morgonen.
Eller fikat på koppen.
Eller...
Jag kan pågå i all evighet.
Men sanningen är...

.... Du är en av mina bästa vänner och du har berikat mitt liv något så oerhört mycket.
Tack för att du finns.
<3


~

Och igen.


Jag känner mig inget vidare idag.

[x] Litteraturarbete
[x] PA
[  ] Svenskarbete
[x] Analys på Svindlande Höjder
[  ] Reklamfilm till kultur och idéhistoria
[  ] Filosofiarbete
[  ] Nutida Konst

Reklamfilm eller Svenskarbete?
Det är frågan...


~

Hej alla ni som kan slappna av


Jag har gett mig själv förbud från msn och WoW.
Fram tills alla läxor som borde varit inne är inne.
Bara så ni vet :o

Hade utvecklingssamtal nyss.
Inte så illa som jag trodde.
Och får förmodligen VG i Litteraturhistoria trots att jag hade 56 % ogiltig frånvaro O.o

[x] Litteraturarbete
[  ] PA
[  ] Svenskarbete
[  ] Kultur-och idéhistoria
[  ] Filosofi
[  ] Nutida Konst

En av klarad. Five to go.
Fast just det...

[  ] Beskrivning av Wuthering Heights

Okey.
En avklarad. Six to go.


~

Y Y Y


Fy fan vad jag känner mig låg.
Låg och deppig.
Och utkörd.
Jag orkar ingenting!
Och när jag sa det till mamma sa hon:
"Vadå, hur kan du vara trött, du har ju inte pluggat alls idag?"
Hur fan kan hon veta det eller ens anta det?
Jag har suttit med först Nutida Konst och sen Kultur-och Idéhistoria hela dagen.
Men det tror hon ju inte på.
Det är fyra veckor kvar och jag orkar inte.

Att göra:

- Litteraturhistoriearbete
- PA
- Svenskarbete
- Kultur-och idéhistoria-film
- Filosofiarbete
- Nutida Konst

Orka detta.
Jag åker bort bort bort.
Fly från problem, ja tack.
Som jag alltid gör.


~

I'm back from suffragette city!


Oh dont lean on me man, cause you cant afford the ticket
Im back from suffragette city


David Bowie på morgonen, yes please.

Jag orkar inte stressa till Litteraturhistorian.
Då kan jag lika gärna stanna hemma.
Och ta det lugnt innan vi ska filma det sista i vår reklamfilm :)

Fa-fa-fashion.
Under Pressure.
Glada låtar för glada morgnar :D

Och jag skriver helt osammanhängande.
Är det ens lönt att försöka få ihop en blogg?
Saknar min älskling! :)

Oh, we can be heroes just for one day
Heroes, vilket kul ord när man läser det långsamt.
Så är det med många ord.
De är egentligen helt annorlunda än man tror.
Som "treasure".
Vilket tråkigt ord.
Intimacy.
Det ordet tycker jag om.
Intimacy.
Into-me-you-see.
Det finns en hel artikel på wikipedia om intimacy.
Intressant att man kan skriva så mycket om ett så abstrakt begrepp.

Åååh, vad jag känner mig positiv idag :D


~

You turn me on, love's like a bomb blowing my mind


Äntligen har jag fått rätt på håret! xD
Från mörkbrunt till orange-rött till gul-orange till grönblont-kopparorange till brunt med röda pigment.
Och allt detta för att jag ville få ljusare hår :o
Nåja, två avfärgningar, en permanent färg och en toning senare är jag väl skaplig.
Det är åtminstone inte mörkt längre?
xD

"Another sunny afternoon, walking to the sound of my favourite tune"
Det är vackert väder ute.
Ska bara packa klart, sen beger man sig till Landskrona :D
Hann liksom aldrig igår mellan alla hår-katastrofer.
Har egentligen inte tid med blogg, men kände att jag fick skriva av mig.

Till H:
Förlåt för att jag kallade dig idiot när jag inte känner dig, men jag blir så arg när du gör så att en av mina bästa vänner mår dåligt. Jag vill att hon ska må bra för hon är en underbar och härlig människa som alltid vill allas bästa men du gör henne ledsen om och om igen. Och då blir jag arg och tycker att du är en idiot. Så låt henne vara, så lovar jag att sluta tycka att du är en idiot. 


~

Utseendefixerad, javisst!


Idag har varit en riktigt tjejig dag.
Har gjort allt sådant som man tänker göra men aldrig riktigt orkar.
Köpt nytt genomskinligt nagellack så att fingrarna kan blänka lite :)
Och tog tag i mina ögonbryn.
Ville ha lite tunnare, som i ettan ungefär. 
Så nu är de definitivt inte lika buskiga som innan, haha ^^,
Undrar om älskling någonsin sett mig i så tunna ögonbryn innan?
Han svimmar kanske.
Nåja.
Och så köpte jag hårfärg och avfärgning.
Andra avfärgningen på gång just nu.
Håret är typ... gult och orange. 
Och vitt i hårbotten.
Sen ska det färgas ljusbrunt och somrigt :D
Ska kanske behålla det blont?
Haha.
Jag ser ut som en kyckling :)
 
Packa packa packa så jag hinner med tåget till älskling ikväll.
Och snart kommer Ellie förbi och hämtar sin mössa :D
Mys!

(Jag ber förresten så hemskt mycket om ursäkt för hur jag är när jag har druckit. Den där fjortisen finns alltså någonstans inom mig?)

~

The mirror and the razorblade


Dumma Nicolett.w
Hon fick mig att dricks den dära extra cidern,
Hon blev också lite påverkad, haha.
Har bestämt mig för att inte ändra stavningsfel mer än två gånger.
Annars tar fdet för lång tid.
Men jag hade kul.
Och cider är gott :D

Nu ska jag antingen sova eller spela wow.
FÅr väl se.
Krsamar till allihop.
Puss yill Ellie som kommer och hälsar på imorgon .D

~