Mina upplevelser med ett paraply
[10.13]
Det regnade imorse, så jag var tvungen att ta ett paraply.
Mamma gav mig ett svart som hon påstod var helt.
Påstod var det, ja.
Paraplyet var den sortens paraply som orsakar dödsolycker flera gånger om året.
Men jag förstod ändå inte att det var ondskefullt.
Klart, det var risigt och så, men det var nog ingen fara.
Efter ett tag märkte jag att paraplyet höll på att glida ner och fällas ihop.
Så jag sträckte upp handen och skulle rätta till det när...
Ve och Fasa!
Paraplyet fångade mitt huvud!
En klaustrofobisk paraply-situation.
När jag lyckades ta mig loss efter en evighet
(en förmodligen mycket roande evighet för alla som tittade)
skulle jag fälla upp paraplyet igen.
Men den bara gled ner igen, om och om igen.
Efter en stunds kämpande satt den äntligen fast.
Tillsammans med min vante.
Så där stod jag, ena handen fast i paraplyet och andra om handtaget.
Jag kände mig dum.
Varför hatar alla paraplyer mig?
Jag har inte gjort dem någonting!
Hade möte med julkommittén (om vi nu ska använda ett lite officiellt namn)
Nästa tisdag ska jag förmodligen baka lussekatter tillsammans med Agnes och Stefi.
Om jag inte dansar.
Lussekatterna ska vi sen bjuda på dagen efter, när vi pyntar vår korridor ^^
Då ska vi också köpa en julgran, om ingen är allergisk :)
Sen föreslog jag att hela arbetslaget skulle åka till Malmö och vara med i En Resa Som Ingen Annan.
Nicolai fick, då vill jag också :(
Alla gratulerade mig och sa "Jättebra, Nicole!" och "Vilket bra initiativ, Nicole!"
Och till sist: "Jättebra, men får du som uppdrag att kolla upp vad de kostar, vilka datum man kan fixa detta, och andra praktiska detaljer."
Yey.
Man ska aldrig komma med egna förslag >.<
Tyvärr kan man bara vara med vecka 49 och vecka 50.
Så det blir nog inget av det :(
Jag som så gärna ville.
Ska gå in på www.enresa.se och kolla upp mer information nu.
Sen blir det naturkunskap.
Det regnade imorse, så jag var tvungen att ta ett paraply.
Mamma gav mig ett svart som hon påstod var helt.
Påstod var det, ja.
Paraplyet var den sortens paraply som orsakar dödsolycker flera gånger om året.
Men jag förstod ändå inte att det var ondskefullt.
Klart, det var risigt och så, men det var nog ingen fara.
Efter ett tag märkte jag att paraplyet höll på att glida ner och fällas ihop.
Så jag sträckte upp handen och skulle rätta till det när...
Ve och Fasa!
Paraplyet fångade mitt huvud!
En klaustrofobisk paraply-situation.
När jag lyckades ta mig loss efter en evighet
(en förmodligen mycket roande evighet för alla som tittade)
skulle jag fälla upp paraplyet igen.
Men den bara gled ner igen, om och om igen.
Efter en stunds kämpande satt den äntligen fast.
Tillsammans med min vante.
Så där stod jag, ena handen fast i paraplyet och andra om handtaget.
Jag kände mig dum.
Varför hatar alla paraplyer mig?
Jag har inte gjort dem någonting!
Hade möte med julkommittén (om vi nu ska använda ett lite officiellt namn)
Nästa tisdag ska jag förmodligen baka lussekatter tillsammans med Agnes och Stefi.
Om jag inte dansar.
Lussekatterna ska vi sen bjuda på dagen efter, när vi pyntar vår korridor ^^
Då ska vi också köpa en julgran, om ingen är allergisk :)
Sen föreslog jag att hela arbetslaget skulle åka till Malmö och vara med i En Resa Som Ingen Annan.
Nicolai fick, då vill jag också :(
Alla gratulerade mig och sa "Jättebra, Nicole!" och "Vilket bra initiativ, Nicole!"
Och till sist: "Jättebra, men får du som uppdrag att kolla upp vad de kostar, vilka datum man kan fixa detta, och andra praktiska detaljer."
Yey.
Man ska aldrig komma med egna förslag >.<
Tyvärr kan man bara vara med vecka 49 och vecka 50.
Så det blir nog inget av det :(
Jag som så gärna ville.
Ska gå in på www.enresa.se och kolla upp mer information nu.
Sen blir det naturkunskap.
Kommentarer
Postat av: girre
HAHAHAHAHAHHAHAHHAHAHAHA xD
Trackback