Lättad över att jag inte drömmer

[23.41]

Ibland får man verkligen en så stor känsla av besvikelse.
Varför känns det som om jag blivit sviken?
Det är inte någons fel.

När slutade jag se upp till dig?
När slutade du vara min förebild?
När förstod jag att du inte alltid vet bäst?

Nåja.
Jag är faktiskt lättad.
Fram tills nu har det bara varit en enda stor väntan.
En väntan som är över nu.
Jag är lättad.
Och samtidigt så tror jag att det bara är någonting jag drömmer.
Jag hoppas att det är verklighet.
Jag är trött på att vänta.


Nicolai, jag behöver dig här :(

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback