Vem tror på evig kärlek?


Jag pratade nyss med Ida.
Det är henne ni ska tacka, annars hade ni inte fått läsa detta, haha.
Det är faktiskt sant, blogg och Ida hör ihop liksom.
Bara för att jag vet att hon håller sån koll på mig :)
Nej, men allvarligt talat.
Du blev glad över att jag ringde, men du anar inte som du piggade upp mig.
Tack för det.

Jag lyssnar på Håkan Hellström, för en gångs skull.
Var tvungen att sätta igång Hurricane Gilbert.
Den låten är så vacker.

"Visst känns det fint att vara vid liv,
En dag till
Visst känns det fint nu, Hurricane
Åh Hurricane, nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig
Alla talar om dig Hurricane,
Åh Hurricane"


Ja, vem tror på evig kärlek?

Åh.
Var tvungen att ta en liten paus från skrivandet, låten är så underbar.

Men.
Jag kan säga såhär mycket:
Who wants to be a good girl anyway?
Jag syftar på min pappa nu.
(Märklig mening)
Jag piercade mig i läppen i lördags.
Det visste inte han om.
Inte förrän jag hade skickat sms/dödsdom och berättat i varje fall.
En timme senare fick jag svar:
"Jag vill prata med dig nu, men först tar du bort allt skit du har i ansiktet!"
Det är starka ord från min pappa ^^
Men det var ändå helt okej.
Han skällde inte på mig.
Han sa att han tyckte det var vedervärdigt.
Jag svarade bara att det fick han gärna tycka, jag bryr mig inte.
Sen sa han att som han såg det så var det en speciell grupp ungdomar som gjorde såhär "extrema" saker.
De som vill utmärka sig.
De icke-skötsamma ungdomarna.
DAMDAMDAM!
Jag började nästan skratta.
"Men om jag ser icke-skötsam ut har det väl ingen betydelse, när du vet om att jag är det egentligen?"

Han hade inga bra argument.
Men han skällde åtminstone inte.

Tillbaka till piercingen.
Den sitter mitt i läppen, men just nu ligger den åt sidan.
Eftersom att läppen ska ha plats att svullna upp så är ringen onormalt stor.
(Yes, min läpp är tre gånger så stor som vanligt)
Och när ringen är så stor så trillar den åt sidan :/
Om en månad, om en månad får jag byta!
Det gjorde lite ont, men man står ut.
Obehaget var värst.
När han stack in nålen... huh.
Men jag är nöjd, jag är så otroligt stolt över mig själv.
Tänk att jag skulle våga!

23 april i svartvitt

NU ska jag plugga.
Kanske.



~

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback