ETTHUNDRA INLÄGG! :D
[23.41]
Nu var det ett tag sedan jag skrev blogg iaf :) Fastän jag hade tänkt skriva i ondags, men... things change. I'm happy they do. Jag tänkte på det, alla jobbiga saker som hänt i mitt liv, hur hade jag varit utan dem? Hade jag varit samma person om jag inte hade känt mig som en människa på Mars under hela högstadiet? Hade jag uppskattat dagarna lika mycket om jag hade sovit gott varenda natt? Hade jag varit lika lycklig med Nicolai om han aldrig hade gjort slut med mig den där korta perioden i december? Förmodligen inte. Den lilla smärta jag har upplevt (och det är verkligen lite jämfört med andra människor) har väl gett mig lite ödmjukhet. Lite förståelse för andra. Klart, bara för att man varit med om mycket skit betyder inte det att man plötsligt blir Jesus nummer 2. Men jag hade inte ens varit i närheten av trevlig utan jobbiga saker misstänker jag.
För att ta saker och ting från då de borde börja.... Eller varför egentligen? Som om ni bryr er :O Jag tar dem helt enkelt i den följden som jag känner för det.
Vi kan börja med Funk. Funk gjorde så att jag kände mig levande igen. Funk gjorde så att min hand gör ont och den vill numera hämta en yxa, hugga av sig själv och hamna någonstans långt bort. Tur att min hand inte har någon egen vilja.* Men dansen! Åååååh, det var längesen jag dansade :D Och detta var helt annorlunda. I jazzen följer vi reglerna så strikt, i salsa följer vi inga alls. I funk följer vi musiken. Verkligen. Istället för den vanliga räkna-till-åtta-ett-steg-på-varje-siffra så gick alla rörelserna efter musiken. Två steg på bom-bom, ett steg på kah, slide på swisch och... helt enkelt underbart ^^ Askungen förresten. Hon drömmer om balen och så säger hon:
"Det är säkert alldeles tråkigt, och tyst, och tråkigt och... helt enkelt underbart"
Disney :)
Efter skolan i onsdags kom min älskling :D Åh, så mycket jag älskar honom, hur är det egentligen möjligt? Att man kan vara så... fullständig med en annan människa? Vi är så olika och lika på samma gång. Min lite utflippade halva, det är vad han är. Han är vad jag alltid har velat vara. (Om man bortser från lat, spelberoende och kille) Han, jag och mamma promenerade upp till lägenheten och kollade på den för första gången. För mig och älsklingen då, alltså ^^ Måste säga att... Min mamma har alzheimers. Hon hade fått för sig att mitt rum var väldigt stort, enkelt att möblera och att i vardagsrummet hade vi burspråk. Det var det enda hon berättade och hon hade fel på alla punkter. Har gjort en liten ritning av lägenheten. Jag, med min konstnärliga ådra och beroende av Flash:
Jag borde varna. Proportionerna är inte riktigt rätt ^^ Mitt rum på bilden t.ex., är ungefär dubbelt så stort som i verkligheten. Jag skulle tro att rummet är... tre gånger så stort som klädkammaren som ligger intill mitt rum ^^ Och jag har två runda väggar! De kan man inte göra något med :( Och i andra änden av rummet har jag dörrar. Men, jag ska vara snäll mot mamma och inte gnälla. Jag har åtminstone ett eget rum, till skillnad från stackars Johannes ^^ Jag får helt enkelt vänja mig vid att bo utan några möbler i rummet. Men sörjer lite att jag måste ge upp mitt stora, praktiska skrivbord :/ Får göra läxorna ute i köket och skaffa ett litet skrivbord där jag får plats med skärmen bara. (Vilket inte är så lite, min skärm är HUGE! Fast platt, så den är fortfarande grymt snygg, haha-ha-ha)
Detta är mitt hundrade inlägg på denna bloggen :D Jag är väldigt stolt, på ca nio veckor har jag skrivit ihop något 100 gånger (om man räknar med de som är opublicerade, typ sex, sju stycken). Det blir 100 inlägg på... 63 dagar. Nästan två inlägg om dagen. Om man avrundar lite sådär ^^
Men åter till lägenheten. Mamma stack nästan meddetsamma men först lämnade hon 2 munkar, 4 kakor, 1 flaska Coca-Cola och 2 toarullar. Så hade jag och älsklingen lite mysigt med fika i den tomma lägenheten :) Och sen gick vi ner till Hårstudion under lägenheten, där jag alltid brukar klippa håret. Ni minns kanske bilden på Audrey Kitching som jag postade här för en månad sen? Jag tog med mig den och sa "Så vill jag se ut". Det kan de fixa. Men de begär 2 000 kronor av mig. Så, nej. Jag ska avboka tiden och leta upp en frisörsalong som inte är djävulskt dyr >.<
Älsklingen och jag gjorde inget särskilt. Gick till Statoil och köpte pizza runt tio på kvällen. Såg på Vänner tills jag somnade. Älskar att sova nära honom, lugnt och utan några problem som helst. Och då och då hörde jag hur han fnissade åt min favoritserie. Så söt han är <3
Nästa morgon var däremot kaos. Fick inte upp Nicolai ur sängen. Hann inte tvätta håret, så det var fettigt och äckligt. Hann inte äta frukost. Mådde grymt illa men när jag sa det till mamma sa hon "Du går till skolan, NU!". Sadist. Hittade inte min kajalpenna (jag började gråta vid det laget). Sen skjutsade pappa mig till skolan. Hade multimedia och började med en massa egna projekt för jag orkade inte göra det som alla andra gjorde. Jag älskar den lektionen. Den gjorde så att jag upptäckte the magic world inside Flash *ler lyckligt* Åt en lussebulle på pausen. Och sen gick jag hem under lunchen. Nicolai hade fortfarande inte stigit upp då. Så jag mös lite med honom, och så åt vi mannagrynsgröt. Tillbaks till skolan, hade Nicolai som sällskap tills jag hade psykologi, då gick han till stationen. Efter psykologi ---> Historia. Lyssnade på världens längsta redovisning. Den var bra, men som sagt... lång.
Måste ta upp en sak. Varför är vissa människor så otroligt barnsliga? Agnes, som skulle redovisa om när kvinnorna fick rösträtt, hann bara precis gå fram och säga titeln när en bakom mig (let's call him A) mumlar "Jävla feminist." Sen håller A och hans kompis på under hela lektionen med att sucka högt, ljudligt och länge. Eller säga "Dryyyyyyygt" under redovisningen. Eller överhuvudtaget kommentera ALLT som Agnes berättar. Ja, kvinnorna hade det inte så bra under vissa perioder i historien, det vet väl t.o.m ni? Det kvittar dessutom om ni inte håller med, det är hennes redovisning. HÅLL KÄFTEN! Åh, jag blev så sur. Bara för att ämnet inte passade dem.
Och jag har gjort ett Flash-spel :D Man är en liten gul-och-blå fisk som skjuter bubblor på maneter. Det är jättesöt ^^ Än så länge har bara jag, mamma, Johannes och Nicolai spelat det. Älsklingen tyckte det var sött, men han älskar mig, man vet aldrig vad han menar. Mamma sa att om det hade kommit under hennes barndom hade alla spelat det (och det vet jag inte riktigt om jag ska ta som en komplimang). Johannes, däremot, han blev riktigt imponerad. "Du har ju skills, Nicole!" Thanks. Lite credit ska man väl ha när man suttit i timmar med Actionscript. *Ryser* Men spelet går att ladda ner på Prylar på Lunarstorm. Jag är lite nördig :)
Älsklingen skulle ringa snart, fick nyss ett sms av honom. Och jag borde verkligen stänga av datorn. Men, måste lyssna klart på denna låten. Den gör mig så lycklig!
Take you as you were
Have you as you were
Take you as you were
I'll have you just the way you are
I'll have you just the way you are
I'll take you just the way you are
Does anyone love the way they are?
// The Cranberries - Stars
Så simpel text, men den gör mig så härligt varm inombords. Sleep tight, don't let the bedbugs bite :)
*Dålig humor finns det mycket av. I mina bloggar.