Ovanligt
[00.30]
Jag känner inte för att sova.
Jag känner inte för något alls.
Eller jo.
Jag vill vara med Nicolai.
Vanligtvis när han åker så rycker jag upp mig hyfsat snabbt men...
Jag saknar honom så mycket :/
Och jag har haft honom nära i så många dagar.
Förra helgen fram tills måndagen, sen onsdagen och halva torsdagen och nu hela helgen tills fem idag.
Försöker komma på vad det är jag egentligen har sån ångest för.
Är det bara som jag har svårt för att tränga undan saknaden för tillfället?
Eller är det som jag är ovan vid att vara ensam?
Han är ju alltid där.
Äter med mig.
Sover med mig.
Ser på film med mig.
Ja, det är nog det.
Jag saknar honom fruktansvärt mycket.
Men mest saknar jag närheten.
I fredags hjälpte vi pappa att flytta. Det var hyfsat kul om man bortser från att jag har jätteont i handen och ryggen nu :( Men vi fick gratis pizza! Och äckligt fredagsgodis :D Det var ändå ganska mysigt. Pappa, Jörgen och Nicolai satt ute i vardagsrummet och var manliga. Drack öl och hamrade blandat med diverse svärord. "We are men. We make house. Ugh ugh." Jag och Johannes satt på hans rum och slet med hans säng XD Hatar den sängen. Vi skruvade ihop den fel säkert tre gånger innan den blev rätt. Och älsklingen fick hjälpa oss. En skruv vägrade gå i så till slut slog han in den så att en jättelik träbit for av sängen. Men det gör inget. Syns inte under madrassen ^^
Jag har ju numera ALLA Vänner-avsnitt. Vilket gör mig lite deprimerad. Har inget kul att se fram emot längre :( Men jag har börjat med en ny liten samling. Fick se ett O.C-avsnitt hos älsklingen för första gången för några veckor sen och blev helt förälskad. Så nu har jag halva säsong ett ^^ De sålde DVD-skivorna på McDonalds för tio kr styck :D
I lördags skulle egentligen jag, älsklingen, Nicolette och Vidar träffats och fikat och sett på film men det blev inget :( Vidar hade skadat nacken på träningen och var inte riktigt kry och Nicolettes kryptiska sms fattade jag först dagen efter så jag träffade inte henne heller :'( Men jag, älsklingen och Johannes gick och hyrde film åtminstone. V for Vendetta. RIKTIGT bra! Trodde inte alls att den skulle vara särskilt sevärd men, trailern och omslag gör verkligen inte filmen någon rättvisa. Så grymt bra :O Och Hugo Weaving spelade fruktansvärt bra, det var både jag och älskling rörande överrens om. (Och när vi är SÅ överrens, då är det verkligen något att lita på!)
Igår åt vi middag hos pappa :) Och jag och Elias spelade Harry Potter på playstation. Han fick det av mig i födelsedagspresent. Synd bara att han är proffs på det jämfört med mig. Mina förhäxningar vill ju inte träffa något monster, bara mina medspelare :( Spel för barn över 7 år är för avancerade för mig.
Och så deppade vi. Huset är fortfarande inte sålt. Jag vill in i lägenhet, nu! >.<
Vaknade på jättebra humör. Mindre bra för min älskling. P.g.a. diverse missförstånd kvällen innan hade ingen av oss ställt klockan rätt så vi vaknade vid nio. Rätt tid för mig, men älsklingen skulle ha stigit upp vid sex :S Jag traskade iaf iväg till skolan. Hade svenska och skrev ner mina tankar om boken Candide.
Mina reflektioner:
Jag HATADE den boken! Åtminstone om man ska se den ur litterär synvinkel, så som jag vill att litteratur ska vara, med känsla och inlevelse. Men nej. Voltaires Candide är skriven helt och hållet för att han ska få fram sina pikar mot allt han föraktar, oavsett om det står tydligt och klart eller om han förlöjligar dem med hjälp av sina karaktärer. Karaktärerna förresten. Han har delat ut en egenskap till var och en, och därefter avviker de inte en tum från sin egenskap. Martin är negativ, Pangloss är filosofisk, Candide är naiv. Candide har nog några fler egenskaper förresten. Han är godhjärtad, naiv OCH modig. Woah! Applåder! Tre drag i sin personlighet, vilket djup! Jag får ingen sympati alls för människorna, oavsett deras problem och oavsett hur många bulgarer som hugger skinkan av den Gamla så bryr jag mig verkligen inte. Hälften av karaktärerna dör minst en gång i boken och jag blev inte det minsta berörd. Men, som sagt, Voltaire skrev denna för att sprida sina egna åsikter. Och i det avseendet har han väl lyckats. Men jag tycker inte mer om den för det.
Efter svenskan gick jag hem igen och spenderade resten av dagen med min älskling, innan han åkte hem klockan fem :( Ow.
Jag känner inte för att sova.
Jag känner inte för något alls.
Eller jo.
Jag vill vara med Nicolai.
Vanligtvis när han åker så rycker jag upp mig hyfsat snabbt men...
Jag saknar honom så mycket :/
Och jag har haft honom nära i så många dagar.
Förra helgen fram tills måndagen, sen onsdagen och halva torsdagen och nu hela helgen tills fem idag.
Försöker komma på vad det är jag egentligen har sån ångest för.
Är det bara som jag har svårt för att tränga undan saknaden för tillfället?
Eller är det som jag är ovan vid att vara ensam?
Han är ju alltid där.
Äter med mig.
Sover med mig.
Ser på film med mig.
Ja, det är nog det.
Jag saknar honom fruktansvärt mycket.
Men mest saknar jag närheten.
I fredags hjälpte vi pappa att flytta. Det var hyfsat kul om man bortser från att jag har jätteont i handen och ryggen nu :( Men vi fick gratis pizza! Och äckligt fredagsgodis :D Det var ändå ganska mysigt. Pappa, Jörgen och Nicolai satt ute i vardagsrummet och var manliga. Drack öl och hamrade blandat med diverse svärord. "We are men. We make house. Ugh ugh." Jag och Johannes satt på hans rum och slet med hans säng XD Hatar den sängen. Vi skruvade ihop den fel säkert tre gånger innan den blev rätt. Och älsklingen fick hjälpa oss. En skruv vägrade gå i så till slut slog han in den så att en jättelik träbit for av sängen. Men det gör inget. Syns inte under madrassen ^^
Jag har ju numera ALLA Vänner-avsnitt. Vilket gör mig lite deprimerad. Har inget kul att se fram emot längre :( Men jag har börjat med en ny liten samling. Fick se ett O.C-avsnitt hos älsklingen för första gången för några veckor sen och blev helt förälskad. Så nu har jag halva säsong ett ^^ De sålde DVD-skivorna på McDonalds för tio kr styck :D
I lördags skulle egentligen jag, älsklingen, Nicolette och Vidar träffats och fikat och sett på film men det blev inget :( Vidar hade skadat nacken på träningen och var inte riktigt kry och Nicolettes kryptiska sms fattade jag först dagen efter så jag träffade inte henne heller :'( Men jag, älsklingen och Johannes gick och hyrde film åtminstone. V for Vendetta. RIKTIGT bra! Trodde inte alls att den skulle vara särskilt sevärd men, trailern och omslag gör verkligen inte filmen någon rättvisa. Så grymt bra :O Och Hugo Weaving spelade fruktansvärt bra, det var både jag och älskling rörande överrens om. (Och när vi är SÅ överrens, då är det verkligen något att lita på!)
Igår åt vi middag hos pappa :) Och jag och Elias spelade Harry Potter på playstation. Han fick det av mig i födelsedagspresent. Synd bara att han är proffs på det jämfört med mig. Mina förhäxningar vill ju inte träffa något monster, bara mina medspelare :( Spel för barn över 7 år är för avancerade för mig.
Och så deppade vi. Huset är fortfarande inte sålt. Jag vill in i lägenhet, nu! >.<
Vaknade på jättebra humör. Mindre bra för min älskling. P.g.a. diverse missförstånd kvällen innan hade ingen av oss ställt klockan rätt så vi vaknade vid nio. Rätt tid för mig, men älsklingen skulle ha stigit upp vid sex :S Jag traskade iaf iväg till skolan. Hade svenska och skrev ner mina tankar om boken Candide.
Mina reflektioner:
Jag HATADE den boken! Åtminstone om man ska se den ur litterär synvinkel, så som jag vill att litteratur ska vara, med känsla och inlevelse. Men nej. Voltaires Candide är skriven helt och hållet för att han ska få fram sina pikar mot allt han föraktar, oavsett om det står tydligt och klart eller om han förlöjligar dem med hjälp av sina karaktärer. Karaktärerna förresten. Han har delat ut en egenskap till var och en, och därefter avviker de inte en tum från sin egenskap. Martin är negativ, Pangloss är filosofisk, Candide är naiv. Candide har nog några fler egenskaper förresten. Han är godhjärtad, naiv OCH modig. Woah! Applåder! Tre drag i sin personlighet, vilket djup! Jag får ingen sympati alls för människorna, oavsett deras problem och oavsett hur många bulgarer som hugger skinkan av den Gamla så bryr jag mig verkligen inte. Hälften av karaktärerna dör minst en gång i boken och jag blev inte det minsta berörd. Men, som sagt, Voltaire skrev denna för att sprida sina egna åsikter. Och i det avseendet har han väl lyckats. Men jag tycker inte mer om den för det.
Efter svenskan gick jag hem igen och spenderade resten av dagen med min älskling, innan han åkte hem klockan fem :( Ow.
Kommentarer
Trackback