Jag drömde en mardröm inatt.
Jag drömde att jag tog livet av mig.
Jag drömde att jag var så olycklig att ångesten skar mig i bitar inifrån.
Det fanns ingen annan utväg.
Så jag höll i en pistol mot mitt huvud.
Och så sköt jag.
Det var som om smärtan i sig försökte döda mig.
Den sköt genom huvudet och genom resten av kroppen.
Men jag dog inte meddetsamma.
Jag låg på golvet, och såg på människorna genom dimman.
Varför exploderade inte hela huvudet?
Det har jag sett på film.
Då hade jag dött meddetsamma.
Istället togs livet sakta men säkert ifrån mig.
Och då insåg jag en ännu värre sak.
Jag ångrade mig.
Jag ville inte dö.
Jag ville fortsätta leva.
Men nu var det försent.

Då vaknade jag, kallsvettig och med tårar rinnandes längs kinderna.
Det tog en stund innan skräcken försvann.
Jag har alltid varit rädd för döden.


~