Vilket hysteri det blir när studenten närmar sig.
Med vilket hysteri menar jag Sandra och Ellie, haha.
Sandra för att hon är övertygad om att studenten är det viktigaste i livet.
Ellie för att hon vägrar se något positivt med den dagen alls.
Jag är nog lite mer åt Sandras håll, trots att hon flippar ut helt.
Det är viktigt, jag orkar bara inte ta det sååå allvarligt.

Imorgon är det torsdag :)
Jag tycker om torsdagarna.
Det är min kulturdag ^^,
Först Nutida Konst, sen Kultur- och idéhistoria.
Skönt med dagar som man kan njuta av.
Det är sällan något jobbigt med torsdagen.

Det är fredag dagen efter.
Då får jag äntligen träffa min älskling.
Jag älskar honom så otroligt mycket.
Så fruktansvärt, otroligt mycket <3


De sista ord hon sände var en hälsning
från en som nämnde sig Den söndersprängde.
Hon lät Den söndersprängde själv få vittna
och stammande och söndersprängt berätta
hur svårt det är att alltid söndersprängas,
hur tiden rusar till för att förlängas

På livets anrop rusar tiden till,
förlängande sekunden då man sprängs.
Hur fasan blåser in,
hur skräcken blåser ut.
Hur svårt det alltid är att söndersprängas.

Ur 'Aniara' av Harry Martinson



~