Har hakat upp mig på låten "US History" av Flipsyde. Förutom att jag råkar sjunga "God bless the merry-go" istället för "God bless America". Jag tycker om min version.

Jag gjorde ingenting speciellt idag, var ledig hela dagen. Ganska tråkigt, om jag ska vara helt ärlig. Men jag hann gå ner på stan och kolla om jag kunde köpa en slät ring till läppen. De hade inga inne :( Förmodligen skulle det inte komma några förrän om tre veckor eller så heller. Så jäkla typiskt, jag behöver ringen nu, innan hudkanalen har vänts helt och hållet -.-
Och jag gick förbi hattaffären som ligger på östergatan, minns aldrig vad den heter, men de hade fått in kepsen jag vill ha :D Underbara, underbara keps ^^, Som mamma lovat att hon skulle betala. Så jag la undan den till ikväll. Men, det är något fel på våra kreditkort, enligt banken hade de blivit felmärkta. Vi ska få nya kort, men inte förrän om några dagar och just nu har vi ca 50 kronor att leva på. Men pappa skulle låna oss lite pengar till vi får korten igen. Nåja, det betydde att jag inte kunde hämta kepsen, jag får göra det imorgon istället. Om jag har hunnit få pengarna ens då. Pinsamt när man har lagt undan ett klädesplagg.

Alla bara sticker eller så svarar de inte på msn :( Fy för alla dem. Jag ska lägga mig istället. Men då måste jag stänga av datorn ---> stänga av musiken. Jag vill inte stänga av den. Jag behöver musik. Oavsett vad det är för något, rockmetalpopfolkmusikhiphopoperaindustri - I need it. Ibland, så tror jag inte att äkta närhet finns. Ibland så ser jag allt så negativt, jag önskar att jag bara kunde se det vackra i människor. Det gjorde jag förr. "Du är naiv, du är godtrogen." Det var fan så mycket bättre än att vara negativ surkärring. Jag önskar att jag var naiv, att jag var godtrogen igen. Att jag imponerades av människor. Fascination. Dyrkan. "Du är perfekt, och jag ifrågasätter inte mina egna tankar". Varför tänker jag aldrig så längre? Den enda riktiga närheten är den man har med sina egna tankar. Där är vartenda ord så ärligt som det går. Du är närmst dig själv. På sätt och vis gör det att musiken är ens närmaste vän, ens största kärlek. Du tolkar musiken. Den kan aldrig lura dig, när det är dina känslor som gör den till vad den är.

Vet du vad jag älskar med dig? När jag är deppig så får du mig att se ljust på allting med ett enda ord. När jag är ledsen och tycker att livet är negativt, då finns du där. Och du säger saker som jag tror på.
"Även om det är så, så tar vi oss genom det tillsammans."
Jag tror dig, och jag är så glad över att jag tror på dig. Ibland är hopp det bästa botemedlet.

"Livet! Vad ska det finnas för? Vad ska det tjäna till, vad är det för mening med det? Vad ska det fortsätta för med sin tröstlöshet och sin fullkomliga tomhet?

Jag vänder dess fackla nedåt och släcker den mot den mörka jorden och det blir natt."
Ur 'Dvärgen' av Pär Lagerkvist



Jag skriver så länge som möjligt så jag har en ursäkt för att fortsätta lyssna.
~