Mitt finger är hyfsat återställt :)
Eller, det har en stor blåsa, men jag behöver inte gå runt med is, lalala.

Nu till Prag.

Jag har i ganska många år planerat att åka utomlands efter studenten.
Sen träffade jag Nicolai och blev hyfsat... lycklig i Sverige.
Och han hade inga planer på att åka någonstans.
Så mina planer på kulturella upplevelser faded away.
Helt enkelt för att jag är en sådan toffel?

Men så sa han i torsdags:
"Varför åker vi inte utomlands ett år?"
Och alla mina drömmar kom tillbaka!
Jag vill se något annat än Sverige.
Jag vill försöka klara mig själv.
Jag vill göra något spontant.
Och vi diskuterade länge vart vi i så fall skulle kunna åka.
London.
Paris.
Thailand.
Berlin.
Och jag nämnde Prag.
Märkligt nog slog han inte bort det meddetsamma.
"Prag? Jag vet inget om Prag."
Så vi läste.
Och plötsligt verkar det inte som något ouppnåeligt mål.
Prag är ganska billigt.
De behöver en hel del arbetskraft, bl.a. städare.
Det finns gott om lägenheter.
Pappa har en hel del vänner där nere.
Man kommer snabbt och billigt hem igen om det är kris.
Det är en vacker stad.
Där finns balett, operor, nattklubbar, konstmuseum, universitet.
Ja, jag vill till Prag.
Om allt håller mellan mig och Nicolai.
Och om inte....

... Ja, är det någon som i så fall vill följa med och bo ett år i Prag?







~