Just dance, everything's gonna be okay!

ÅH, att dans kan få en att känna sig så levande.
Det är som om att man plötsligt inser hur vardagarna släpar sig fram genom gråa dimmor
...och plötsligt släpps man ut på dansgolvet.
Jag hamnar i trans.
Skit i alla andra, skit i mitt rykte!
Jag vill bara hoppa, känna musikens puls genom hela kroppen.
Låta fötterna röra sig vart de vill.
Känna hur jag kan få höften att röra sig i takt med musiken.
Jag kan låtsas att det är jag som styr musiken istället för musiken som styr mig.
Trots att det är så uppenbart.
Jag är slav under rytmen, under varje ton som sveper över dansgolvet.
Att jag var där med härligaste människorna gjorde ju bara saken bättre!
Nicolette!
Vi ägde dansgolvet, du och jag ;D
När vi dansade... jag är säker på att folk backade.
Vet inte om det är positivt eller negativt dock, haha.
Jag älskar att inte bry mig om andra.
Att få lov att uttrycka sig på det viset.
Det måste vara samma sak som att vara hög.
Jag vet att jag skulle ge upp allt annat för att få känna mig såhär.
Exhausted.
Lycklig.
Är detta allt som krävs?




~