Woioioio
Denna dagen som var så helt okej.
Förutom när jag vaknade då. Fick reda på att jag hade prov idag. Yuck. Men det gick faktiskt ganska bra, jag kunde svara på allt nästan. Något enstaka gissade jag på. Och sen åt jag lunch med Niclas och Simon. De har förresten en teve nere i matsalen nu. Och tv4Sport på. Inte direkt det jag hade valt, haha.
Och jag skrev klart engelsk-grejen redan nu efter lunchen så det kände jag mig också duktig med. Det som är dåligt är varför jag skrev klart det redan nu. Alla har övergett mig. Ellie har inte kommit till skolan, inte Sandra heller och Karl borde vara här nu men det är han inte. Och Simon och Niclas kollar på Flashback. Pervon. Haha.
Jag är så enormt missnöjd med mig själv, och jag undrar om det ligger någonting i det Nicolai säger. Jag kanske borde sluta med bilddagbok? Det enda jag gör är att titta på andra människor och jämför mig med dem. Och kommer på nya saker som jag vill ändra på mig själv.
Nu kommer Simon och snokar >.<
7 års olycka, men vi har lärt oss leva med det
~
"Gräset är alltid ljusare på andra sidan" Ett klart vanligt ordspråk, dock så sant. Som den nyfikna varelse människan är kommer vi alltid att vilja utvecklas och däri finns även sökandet efter bekräftelse. Det är en del av den männskliga utveckligen att bli bekräftad. Och på grund av detta blir vi allt för ofta fixerade över hur andra ser på oss.
Vi börjar se våra brister och försöker införnaliskt dölja dessa. Men hur vi än försöker dölja dessa brister för omgivningen framstår de bara tydligare för oss själva. Någon gång i livet uppstår detta faktum för alla.
Men då skall man vara medveten om att ingen person, ingen kan vara den du är, detta lika lite som du kan vara någon annan. Du är absolut bäst på att vara dig själv, ingen ingen annan.
Därför våga se på dig själv, med alla dina brister och fel, och inse hur unik och speciell du är. Du skall även veta att gräset må vara grönare på andra sidan, men skenet kan bedra.
(Ps. Ifall ni, Nicolai, skulle av händelse läsa detta inlägg är det menat som en enorm och troligen mycket vågad generalisering över människan tvivel. Meningen med detta inlägg är enkel; att våga se sig själv för den man är och vara stolt över den man är! Verken mer eller mindre.)
Karl:)