Jag är så trött.
Sist jag kollade handlade studentfesten om mig.
Inte om mamma.
Inte om pappa.
Ändå är det för dem jag gör ändringar.
"Besluten är helt och hållet upp till dig, Nicole, bara du blir glad."
Ja, bara jag blir glad.
Bara jag väljer en sida.
Så kan jag fortsätta vara medveten om att jag gör en av er glad.
Medan den andra blir ledsen.
Fy fan för er.

Och oavsett vad jag säger så reagerar ni så defensivt.
Och avslutar det hela med "jag menade det inte så, lägg inte över skulden på mig."
Nej, jag har fan aldrig lagt över någon skuld.
Allt jag har sagt är att jag vägrar ta något beslut.
Och då säger ni "skyll inte på mig."
Defensivt.
Om det är för min skull vi tar de här besluten, varför hamnar jag då mellan?

Jag vill inte vara någon jävla brevduva som flyger mellan mina föräldrar och medlar värre än om det vore mitt under kalla kriget och missilerna stod beredda att skjutas ut och utplåna halva jordklotet. Det borde inte vara mitt problem. Om alla bara slutade vara så jävla helgonlika och sa det dem tänkte istället för att ändra sig varannan sekund. Lös era problem. Låt mig vara. Om jag bara hade fått det i studentpresent.

~