Jag är kär kär kär.

Ni minns den där fransmannen, Sébastien Tellier?
Jag fick för mig att jag skulle kolla upp lite musik av honom.
Och nu är jag kär.
I La Ritournelle.
Den är sju minuter lång.
Nästan helt och hållet instrumentalt.
Det är så vackert.
Det är... en lång kärlekshistoria.
Jag vill inte ens skriva ner texten här!
Ni kommer inte att läsa den ordentligt.
Och om ni gör det så kommer ni inte att försöka förstå innebörden.
Bara om jag tar en rad i taget kanske.
Jag får ta risken.

Oh, nothing's gonna change my love for you
I wanna spend my life with you
So we make love on the grass under the moon
No one can tell, damned if I do
Forever journey on golden avenues
I drift in your eyes since I love you
I got that beat in my veins for only rule
Love is to share, mine is for you

En lite kortare version av låten (men lika bra).




Jag saknar så mycket.

~