(+ bilder senare!)

Jag känner mig ovanligt ensam och dyster idag. Hur brukar jag råda bot på dysterhet? Jo, jag handlar för pengar som jag egentligen inte har. Dock var det inte så farligt eftersom att jag efter mycket tjat bestämde mig för att lyda de franska tjejernas råd här och gå till Pennies, en extremt billig butik á la HM efter vad jag förstod. Sen blev jag mållös. Men vi återkommer till det.

Jane åkte hem igår, och för första gången sen jag kom hit kände jag en liten klump i magen. Jag avskyr att jag får fantastiska vänner som sedan lämnar mig ensam, vilket innebär att jag letar efter nya vänner, som i sin tur också lämnar mig så småningom. Vi var ett gäng som följde henne till busshållplatsen och när hon gick på bussen och den åkte iväg stod jag och Günther kvar och tittade efter den. Plötsligt utbrast min gigantiske vän med darrande röst:
- I hate zis, to zay goodbye to all friendz!
Och han har så rätt.
Det finns en ljuspunkt dock, och det är mina kära fransmän som faktiskt bor och jobbar här! En av dem, Julien, är kock och han frågade om vi skulle fixa en avskedsmiddag och det ville vi gärna. Det slutade med att vi var tio personer, en härlig blandning av fransmän, en tysk, en amerikan, en australienare och mig, och vi åt en stor middag bestående av en god sallad, potatispannkaka och ugnsgrillad squash, auberginer och tomat. Som efteråt gjorde Günther en fruktsallad med olika blandade nötter samt lite socker som han kokade upp. Och till allt detta åt vi rostat bröd och drack rödvin ur kaffemuggar. Det var faktiskt helt otroligt gott, och så trevligt! Fransmännen är inget vidare på engelska, men med lite gestikulerande samt min usla skolfranska går det ändå något sånär.

Så idag sov jag tills nio och senare steg jag olyckligt upp och åt frukost under stor tystnad. Sen duschade jag i vårt iskalla vatten, som jag inte brytt mig ett dyft om innan. Och därefter konstaterade jag att min laptop OCH mobil var död, den enda tillgängliga adaptern på vårt hostel var i någon annans ägo och att jag verkligen behövde köpa en egen. Vilket jag gjorde. Den kostade 8 euro = mer än 80 kronor. Wohoo.
Lite småsur vandrade jag upp för O' Connell Street och utanför Pennies stannade jag och bestämde mig för att titta in. Själva butiken var ingenting speciellt, väldigt lik HM i Ystad. Linnen och tröjor som är antingen enfärgade eller randiga och sådant. Men priserna! Ett linne kostade 2 euro, en tröja 3 euro. Jag gick runt och gjorde en snabbuträkning i huvudet att även om jag bestämmer mig för att stanna i nio dagar till så kan jag köpa ett plagg om dagen om jag äter väldigt lite. Det slutade med att jag köpte en enorm mörkblå "My boyfriend's"-cardigan som jag sett en liknande i Sverige och suktat efter men istället för 299 kr så kostade den 70 kr. Yay!
Och sen köpte jag grönsaker på marknaden och gick in om på Lidl och handlade bröd. (Ja, jag handlar mat på Lidl. Nöden har ingen lag och med tanke på de svindyra priserna i Dublin så är det verkligen nöd.) Med andra ord har jag handlat min första present - förutom "The Picture of Dorian Gray" förstås, men den söta bokhandlaren kan man inte säga nej till - åt mig själv här i Dublin. En adapter, och en tröja!

Borde få tag på pappa så han kan förklara hur farmor gör sin squash och potatis. Senare ska jag och Günther lyssna på Dan the man som ska spela live på en pub ikväll. Eget låtmaterial och allt, han är helt fantastisk med sin gitarr.

~