Jag förlorade all vilja att skriva när jag åkte tillbaks till Ystad. Nästan. Det är som om jag sviker mig själv genom att inte ha någonting om Irland att berätta. Vem vill höra om mitt liv här i Sverige? I wouldn't want to.
Det finns ljuspunkter, så jag ska inte vara helt negativ. Och för att vara helt ärlig så har de senaste dagarna varit helt fruktansvärt mysiga. Jag var i Malmö i torsdags och fick min dos självbekräftelse samt gjorde pannkakor, och på fredagen åkte jag tillbaka till Ystad för att ladda inför en helg av tid med min familj samt godis i mängder, men det satte förstås Nicolette stopp för. That bastard. Jag är så tacksam. Tog mig ut till Skånes inneställe where all the action is - Tomelilla. Egentligen är jag väl inget stort fan av den byn, men de har ju faktiskt ett par bra saker. Bland annat Nicolettes Jocke, vilket innebär att de ganska ofta har Nicolette med, och då finns det ju plötsligt en bra anledning att åka dit. Speciellt när Jocke har fest. Det var mindre bra att jag inte hade lyckats fixa fram något att dricka (inte för att jag egentligen kände något stort behov av att hälla i mig alkohol men det är ju kul att kunna vara med på lekar och sådär och utan ens läsk var det lite trist) fast jag blev bjuden på lite cider av några trevliga tjejor som jag träffade där. Mindre bra också var att jag hade på mig helt vanliga kläder eftersom att jag inte hittade något som var både rent och snyggt tidigare på dagen. Samt att jag var fattigare än det borde vara lagligt att vara. Men jag fick träffa de två ovannämnda, Kimman, Torbjörn, Robin och en hel bunte nya människor, och jag stod och halvsnörvlade utanför en bar i Tomelilla som körde på irländskt tema. Sista tåget gick hem vid tolv så det blev en tidig kväll.

På lördagen vaknade jag helt död fastän jag inte hade druckit mycket (att vara social tar på mina krafter?) men jag tog mig samman och hjälpte mamma att städa hela lägenheten, samt sprang en massa ärenden som ändå behövde göras. Jag älskar att vara på sådant humör. Det får mig att känna mig som en fruktansvärt bra människa och det höjer min karma-nivå från grodstadie till något trevligare. En katt kanske. Jag har accepterat att det troligtvis kommer gå utför vad gäller att hamna som människa i mitt nästa liv men jag kan ju göra en kraftansträngning och hoppas på att det blir något som dödas av misstag av cyklister jämt och ständigt. Anyway, back to real life. Vid halv nio traskade jag ner till Hemmakväll och hyrde film. Jag har insett en av de bästa sakerna med att vara vän med mig. Som ung och oerfaren människa har jag inte hunnit fylla 19 år än och därmed får jag hyra film för halva priset. Det ni! Ingen av de andra närvarande har varit 18 på ett bra tag nu och därför var jag helt enkelt kvällens hjälte. Två filmer för 30 kr.
Nu gäller det att jag hyr film (like a madman) i två månader nu.

Nåja, jag, Nicolette, Jocke, Kimman, Maria och senare kom även Hakar, såg på Dumpad och Hot Fuzz. Den första var inte helt i min smak, men jag är väldigt svårflörtad vad gäller komedier samtidigt som jag är tolerant och accepterar det mesta. Med andra ord kunde jag njuta av att se på filmen även om jag inte egentligen älskar den. Den andra skrattade jag hur mycket som helst åt trots att det var brittisk humor och allt. Lätt och trevlig underhållning, och det är ju alltid väldigt spännande med svårlösta mord. På något vis lyckades klockan bli två innan alla ramlade ut ur min lägenhet och jag fastnade vid msn en stund. När t.o.m Johannes bestämde sig för att sova kändes det som ett klart tecken på att det var något fel på mig och jag la mig i min soffa. Kunde inte somna. Ett hett tips för alla som råkar läsa - nattelevision är faktiskt inte så bra (ja, jag hade en period i mitt liv då jag vände på dygnet helt och prisade alla program som gick på nätterna, men jag skyller på att jag nyss hade blivit singel) såvida man inte är två stycken och kan skratta åt det mesta just för att man egentligen är så fruktansvärt trött. Nej, detta var ett fall då jag verkligen ville sova men inte kunde. Som att värkande saknad höll mig vaken. Och jag vet inte ens riktigt vad jag saknar. En känsla fattas.

Hur det nu än var somnade jag vid fem någon gång och sedan vaknade jag med ett ryck när mamma steg in genom dörren tio över tolv idag. Lite lätt panikslagen över att hela lägenheten var ostädad flög jag upp ur sängen (eller snubblade ut, insnärjd i lakan, take a pick) och började dammsuga vardagsrummet. Vilket gjorde att jag nu är hur pigg som helst och kan njuta av min kopp te framför datorn. Disken har jag dock kvar. Annars är söndagen helt oplanerad.

Att skruva upp volymen och lyssna på Rush samtidigt som jag diskar känns som en bra idé. Undrar om jag inte skrev något litet på mobilen när jag försökte somna igårnatt. Det får läsas genom och sen får vi se om det är intressant nog för att läggas ut här.

~