Jag har länge försökt trappa ner på sötsaker. Anledningen är ganska simpel; Jag tror jag håller på att bli sockerberoende. Vartenda symptom stämmer in helt perfekt på mig och det driver mig till vansinne! Förutom att det är ohälsosamt så är det dessutom en utgift jag inte har råd med. Jag är jämt sötsugen. I can't say no.
Nåja, nu ska här bli ändring.
När mamma kom hem idag så annonserade jag min nya plan och för en gångs skull lyssnade hon och sa inte emot med argument som "du försöker banta, eller hur?!" eller "första tecknet på anorexia!". Nej, för en gångs skull tyckte hon att det lät sunt. Jag tänker inte sluta med godis helt, jag måste ha realistiska mål. Men inga sötsaker på vardagar, för det är där faran ligger.

Det gick hur bra som helst de första timmarna. Sedan kom Elias hem, med tårar rinnande nerför kinderna och hävdade att han hade ramlat och stukat armen. Jag tyckte inte det verkade som en stukning (för jag är så perfekt och vet allt om sådant) men upprörd var han åtminstone och vår kära mamma vet en sak som brukar hjälpa mot Elias och stukade armar. Godis, of course. Plötsligt var hon tillbaka med två enorma blockchoklad samt en massa kex. Sen satt hela familjen och glufsade i sig godis. Hon var ganska snäll ändå. Efter en stund upplyste hon mig om att hon hade köpt lite skorpor med, och då gick jag bittert och hämtade en sådan.

Sedan köpte jag physalis på kvällen. Sött och färgglatt!

Imorgon ska min bok komma, och ändå är jag helt hypad. Jag vill köpa fler saker. Jag vill ha en sommarklänning, nya tights i olika färger, en blå blazer, en herrväst, bruna snörskor, en skinnjacka  och en hårklippning. Är det verkligen så svårt att fixa? Tyvärr har jag inte råd med sådant. Speciellt inte eftersom att jag måste köpa fyra födelsedagspresenter, linser och betala CAE-avgiften denna månaden. Varför väljer alla att fylla år i maj? :(

~