Egentligen borde jag vara stressad


     Ja, den här dagen går verkligen inget vidare. För det första så började den för jävligt redan igår när mitt internet bestämde sig för att på inga villkor alls funka. Det satte inte ens igång efter två timmar, som det brukar göra. Nej. Det var stendött hela jävla dagen. Bara tanken på gårdagen gör mig förbannad. När man pluggar distanskurs kan man ju inte ens göra sina uppgifter när internet är dött. ALLTSÅ: Ens sista utväg när man har sjukt tråkigt - att plugga - existerar inte mer! Gah! Jag spenderade dagen med att göra absolut ingenting, se på dåliga program på teve, vandra iväg till Willys för att hämta bananlådor (kan ju lika gärna börja packa så smått) bara för att bli upplyst om att de fortfarande inte hade några lådor, och även om de hade haft några så hade de krävt fem kronor per låda. Hutlöst dyrt för något som förr var gratis. Nåja. Jag åt glass och såg på mer dålig teve. Sen gick jag och la mig.
     Idag steg jag upp tio på morgonen eftersom att jag var bombsäker på att jag hade tvätt då (vi bokar våra tider över internet vilket är smidigt och bra OM man har internet, vilket, som ni redan vet om ni varit duktiga och läst nogrannt, jag inte hade dagen före). Trist nog hade jag fel, och jag fick vandra upp till rummet igen och kolla om internet fungerade. Det gjorde det, hurra! Och jag kunde konstatera att min tvätt-tid låg halv tolv istället. Härligt härligt. Tyvärr hade dock någon jävel förstört vår torktumlare och jag blev förpassad att använda endast torkskåp. Jag har inget emot dem. Jag använder en till mina t-shirts och jeans varje gång. Dock fick jag nu packa in t-shirts, jeans, strumpor OCH badlakan i skåpet, vilket borde enligt alla torkskåps-regler gå bra det också, skåpet var ju som sagt inte överfyllt, bara FYLLT. Ja, detta ska fungera. Överallt förutom med just detta jävla torkskåpet. (Ursäkta att jag svär). Med andra ord, efter en timme kom jag nerjoggandes (I wish!) och skulle börja lasta ur allt ur skåpet bara för att upptäcka att det praktiskt taget inte var det minsta torrare, snarare inbillade jag mig att det var blötare än innan. Jag kan dock medge att det nog var inbillning. Nåja, jag slängde över all min blöta tvätt, gick upp på rummet och började lägga ut alla kläder på tork där det möjligtvis skulle få plats. Sen valde jag ut ett antal kläder som inte såg helt dyngsura ut, som jag behöver ha med mig ner till Ystad, insåg att jag hade ungefär tjugo minuter på mig innan min buss skulle gå, och påbörjade Operation: Blåsa Eländet Torrt Med Hårfön. Det gick smidigt, min hårfön liknar en mindre rymdraket så den borde vara effektiv och allmänt användbar. Efter tio minuters arbete la jag undan hårfönen och lät kläderna ligga medan jag smetade på lite mascara och och åt upp min müsli. Därefter skulle jag få på mig kläderna, men de hade på något vis blivit ännu blötare än innan och jag lät dem hårföns-blåsas en stund till. Efter det började jag ifrågasätta hur effektiv min hårfön  egentligen var och tyckte att jag kunde dra slutsatsen att egentligen blåser den mest jävligt kall luft (varför den nu gör det) och egentligen är helt värdelös. Till slut fick jag för mig att om jag drog på mig kläderna måste det gå fortare då (följ nu med i mina intelligenta tankebanor) kläderna dras ut och blir därmed tunnare, slutsats: torkar fortare. Dessutom är jag ju en rörlig människa och borde på något vis alstra kroppsvärme som funkar hyfsat på blöta kläder.
     Så nu sitter jag här. Någon gång under förra halvtimmen insåg jag att jag inte skulle hinna med rätt tåg och satte mig vid datorn. Iskall, huttrandes i mina blöta kläder. Var finns rättvisan i det?

~

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback