Vi kan börja med att avhandla ett av mina absoluta favoritämnen; vädret! Jag var förstås inne på SMHI's hemsida (ja, jag har den bland mina favoriter, don't mock me) och kollade upp de framtida dagarnas temperatur och i helgen, när jag ska hälsa på min kära släkt i Landskrona, ska det bli 6-7 plusgrader! Yey för det! Vilken himla tur att jag lagade alla knapparna i min favoritvårjacka. Vilket är en lögn. Det är nämligen mamma som var väldigt snäll och lagade den igår, men jag hade faktiskt TÄNKT göra det i flera dagar...

Tror jag ska inviga den senare när jag går och handlar.

My to-do-list:

1. Betala räkningar (det är den 25 idag, wohoo!)
2. Köpa filmjölk
3. Baka mer bröd
4. Se på Firefly

Mitt liv är inte helt dåligt ändå. Igår rensade jag ut på mitt skrivbord (på datorn) och slängde alla anteckningar som täckte det (på datorn). Hade över 50 dokument i papperskorgen när jag var klar, allt ifrån tvättstuge-påminnelser från oktober till önskelistor och listor över vad jag behövde från IKEA när jag skulle flytta till Lund. Och så bytade jag bakgrund med. Chris Martin har fått äran att pryda platsen (visserligen bakom notepads) i över ett halvår nu. Nu får en scen ur älskade Oldboy äran istället. Det bästa med bilden är att den har en stark rosa bård längst ner. Väldigt olikt mig, men jag blir lika glad varje gång jag tabbar ner det jag sysslar med och ser den.




~

(För detta inläggets skull ville jag skamlöst sno en bild som inte tillhör mig men man får inte upp något passande när man googlar "pestokyckling".)

I fredags blev jag dramatiskt medlurad på parmiddag hos Karl. "Dramatiskt" och "parmiddag" kanske är lätt överdrivet dock, då jag blev förvarnad kvällen innan och det egentligen inte var två par. Det var ett par, och Karl och jag. Oavsett så tog jag mig ut till Svenstorp och tillbringade dagen med att äta vindruvor i stora mängder tills vi började med middagen. Det är ganska fruktansvärt. Hur ska man kunna säga nej när de är så fruktansvärt enkla att äta, och dessa var dessutom kärnfria?! Hade jag blivit utsatt för tortyr så hade det värsta lätt varit att sätta en skål med kärnfria vindruvor framför mig och sedan upplysa mig om att jag inte får lov att äta dem.

Förutom att äta så att Karl blir ruinerad så var jag även nyttig och hjälpte honom i köket. Till middag skulle vi äta pestokyckling. Jag sköljde en del av kycklingen. Jag åt även all överbliven mozarella. Och sist men inte minst så stod jag med ett glas vin och höll honom sällskap medan han lagade mat. Som vanligt lyckas Karl i köket och åstadkommer världens godaste middag och därefter gjorde han marängsviss till efterrätt. Jag är barnsligt förtjust i glass. Speciellt i kombination med maränger och chokladsås. Det är intressant att tänka sig hur Karl blir som student. Jag gissar att han kommer stå i ett korridorskök och tillaga sina kycklingfiléer med stor omsorg och aldrig sänka sig så lågt att han äter nudlar, pyttipanna eller liknande. Alla de där pengarna som andra studenter lägger på öl i mängder kommer Karl att offra på mat med god kvalitet. Han är lite utav en matsnobb hemma i sitt kök. Det gör ingenting. Det gör honom extra trevlig att hälsa på.

Förutom all god mat (som jag nyss skrivit två stycken om, insåg jag. Herregud, jag måste sluta vara så besatt av mat!) var sällskapet trevligt och jag tillbringade större delen av kvällen med att skratta. Inget spelande av Resident Evil 5 men jag kan överleva, det fanns som sagt andra faktorer som vägde upp det. Tog tåget hem vid tolv och hittade Johannes sovande i sin fåtölj, och sen tog jag över den fåtöljen och satt vaken tils fyra på morgonen. Fråga mig inte vad jag egentligen gjorde i fyra timmar. På lördagen hämtade jag upp min förlorade börs hemma hos Nicolette (och även mitt rabattkort) och därefter åkte jag till Malmö och såg på Narnia 1 & 2, gjorde lasagne som lyckades över all förväntan (ibland tror jag att jag underskattar mig själv i köket) och sedan såg vi Equilibrium dagen efter, som jag tyckte om så mycket att jag sedan såg om den med Johannes när jag hade kommit hem. Den och The Notebook. Jag är allergisk mot den filmen. Även om den var lite bättre än sist jag såg den.

Min mystiska sjukdom som påminde om en förkylning märkligt mycket är nästan över. Yay!

~

Av någon anledning har inga av mina senaste inlägg blivit publicerade.
Ett kort meddelande: Se Equilibrium.
Nu ska jag fortsätta tvingas se på The Notebook med Johannes. Let's all hope I'll survive.

~

Göteborg passade på att, förutom ruinera mig, göra mig döende och sjuk. Nu vankar jag runt i lägenheten som en zombie och hostar och nyser. (Försöker öva mig på att låta lite som en zombie i smyg också, men jag är tydligen inget vidare på just sådana saker. Kan zombies ens nysa?) Det positiva med detta är att alla tycker synd om mig och jag får all uppmärksamhet jag tillbringar min tid med att sträva efter i vanliga fall. Det negativa är att jag blir fasansfullt uttråkad och faktiskt är för sjuk för att göra någonting roligt. Dock har jag planerat att vara frisk imorgon, när jag ska ut till Skurup och träffa Karl. Om jag inte är frisk så åker jag dit ändå och blir ompysslad och som tack smittar jag ner honom. Yay!

Under min tid som döende sjukling har jag hunnit med ett par saker. Bland annat lyssnat genom U2s nya skiva, No Line On The Horizon, och ätit sushi. U2 får 2/5 och sushi får 3/5. Den enda låt som jag faktiskt tyckte var riktigt bra på skivan var "Magnificent" och den har inte ens Bono varit med och skrivit? Övriga låtar känns som om de har bestämt sig för att göra en ny version av Zooropa - och sen misslyckats helt och hållet. Varför kunde de inte hålla sig vid den rockiga stilen som de använde sig av på How To Dismantle An Atomic Bomb? Det var ett bra album. Inte lika bra som en del gamla - men klart bra. Det nya albumet är mest frustrerande. Jag kommer troligtvis orka lyssna genom det ett par gånger till, men bara för att det är U2.
(En snabb parentes angående skivan som förmodligen är ganska barnslig, men ändå. Borde inte de sluta göra låttitlar som I'll go crazy if I don't go crazy tonight? Jag får rysningar. Är Bono ofta ute och skakar loss så att han ska slippa 'go crazy'?)

Sushi var gott. Hur många år efter är jag med att smaka detta? Nåja, det var gott men det var ingen explosion av njutning direkt. Det smakade inte så mycket alls, faktiskt. Och ändå sitter jag och önskar att det fanns lite kvar såhär sent på kvällen... Har mitt sötsug blivit ersatt av rå fisk?!
Mamma sa att hon har ätit sushi på andra ställen, och då var det mycket godare. Så min uteblivna explosion kan bero på just detta stället. Minns inte vad det heter, men det ligger här på Hamngatan. (Allt detta är hintar åt Nicolette så hon kan berätta var hon äter sin fantastiska sushi. Hint hint.)

Ska leta upp dagens serie så att ni slipper vara utan den. Jag börjar redan få problem. Med de bitar som jag har sparade på datorn varar min "en serie om dagen är bra för magen" högst en månad. Om jag letar så kanske jag kan få det till två månader. Eller så får jag sänka kvaliteten på dessa fantastiskt roliga (och ganska ofta med en personlig koppling till mig) serier så att jag kan posta fler?

För övrigt borde det vara en lag att lyssna på Imogen Heap.

~

Jag var i Tomelilla och lekte drinklekar med Nicolette, Kimman, Torbjörn, Joackim och tre vänner till honom. Yay :) Känner mig dock lagom ofräsch efter att inte varit hemma om sen i torsdagsmorse, inte tvättat håret sen dess (och ingen vill veta vad som varit i håret de senaste dagarna...!) Men stack hem ganska tidigt, sista tåget från Tomelilla gick vid midnatt och jag orkade inte dela sovplats ännu en natt. I need my space!

Lite smårolig grej som hände i Göteborg förresten. På spårvagnen går en tjej förbi och utbrister "känner du Vidar?!"
Klart jag känner honom, han är ju min barndomskompis som gav mig ett halsband när vi var tio år! Men att jag skulle få den frågan när jag hunnit vara i Göteborg i två minuter väntade jag mig inte riktigt. Det visar sig att de två pratar på msn och han hade en gång länkat min blogg och hon kände igen mig från den. Riktigt skumt sammanträffande. Men söt och trevlig var hon.

Bjuder på en bild såhär tre på natten när man är lagom rödmosig och sminket är utsmetat. Det är märkligt hur självförtroendet är på topp vissa dagar, medan andra gånger när man ägnat timmar åt sitt utseende finner man bara dåliga saker? Just nu är mitt självförtroende helt fantastisk, det faktum att jag är skabbig blir ett tecken på att jag är avslappnad.
Fika imorgon med tjejerna, wey!



~

Jag är fortfarande usel på att uppdatera märker jag :D Överväger att ändra bloggen lite, så kanske jag blir motiverad. Det är ju knappast som att jag inte har tid eller så.. hrm hrm. Och jag tänker jämt och ständigt på saker som egentligen skulle kunna formuleras till en ordentlig text och läggas ut här. Nåja.

Har sjukligt ont i min rygg idag. Hum hum.

För övrigt är jag på otroligt bra humör, och jag kan inte riktigt förklara varför. Känner mig duktig och snäll som diskar varenda dag så att mamma ska slippa göra det, och jag städar undan allt jag använder så fort jag kommer på det, vilket verkligen inte är typiskt mig. Känner hur jag blir mer och mer vuxen och ansvarsfull. Nu dröjer det inte länge innan jag blir en fantastisk hemmafru som manglar alla sina lakan och lagar middagar som består av något annat än färdiggjorda köttbullar och snabbmakaroner. Can't wait.

Har inte spelat WoW på två och en halv vecka, och en del av mig funderar  på om jag borde låta bli det helt och hållet ett tag. Inte bara för att jag sparar en hel del pengar, men även för att jag märker hur människor runt mig är mindre irriterade på mig. Utan wow spenderar jag ganska mycket tid på msn istället, men då blir istället mina vänner glada för att jag är online och svarar...? Framför allt mamma verkar nöjdare. WoW har nog alltid varit en nagel i ögat, och hon har kanske en poäng. Jag är ju vuxen och av kvinnligt kön. Det vet man väl, att då får man sluta tramsa med dataspel.

(Fast jag sitter framför ps2 och spelar Jak II istället. Måste få utlopp för mina aggressioner.)

Mamma kom nyss in och tackade mig för disken. Yay, hon märkte det ^^

~

Ja, jag vet. Jag skulle kunna vinna ett pris för världens sämsta blogguppdatering för tillfället. Har t.o.m ett gäng dikter som jag knåpat ihop men inte orkat lägga ner tillräckligt mycket tid för att finslipa och sen lägga ut dem på bloggen. Jag skyller helt enkelt på att jag har flyttat från Lund, vilket tog på krafterna.

Förra veckan i icke-originell punktlista så att den blir lätt att minnas:
Måndag - Var i Landskrona och hälsade på min pappa. Åt en läskig böngryta samt såg Slumdog Millionaire som jag förresten älskar och därför kommer recensera någon gång i framtiden när jag inte rabblar multiplikationstabellen med Elias samtidigt som jag försöker skriva i min blogg.
Tisdag - Har jag knappt något minne av. Jag antar att jag packade eller gjorde andra nyttiga saker. Förutom att då göra pannkakor, som jag faktiskt har ett svagt minne av.
Onsdag - Packade lite till, hämtade de sista lådorna från Willys och halkade med det i leran utanför affären. Lite smått irriterande, och generande när det stod en buss full med människor framför mig. Nåja. Åkte till Landskrona och åt pizza hos Nicolai. Packade tills fem på morgonen.
Torsdag - Hyrde ett släp och lät pappa köra ner till Ystad med alla mina grejer! Sex lådor och två stora svarta plastsäckar står nu i mammas förråd. (Och ja, min spegel, köksö och skrivbord. Kunde bara inte slänga det.) Sen fick jag sällskap av Nicolai som skulle hem och jag behövde åka till Lund för att städa. Inte för att det blev så extremt mycket städande, satt mest och såg på när Jacob packade.
Fredag - Städade lite, sen åkte jag hem till Ystad och jobbade på kvällen. Spenderade natten med pizza och sympatigodis för att jag var så ensam och sorglig.
Lördag - Tog en promenad runt lunch med en vän, sen åkte jag hem och gjorde mig i ordning för att åka till Lund och städa det sista. Kom till Malmö innan jag insåg att jag hade glömt nycklarna, fick låna mammas och därefter sitta i Ystad och vakta lägenheten. Sorglig lördagkväll det med.
Söndag - Åkte till Lund och städade klart nästan allt. Åt pannkakor och gjorde annat som jag inte får tillfälle till nu när jag bor i Ystad utan korridorare.
Måndag - Vaknade okristligt tidigt och städade klart det sista i rummet. Gick och lämnade nycklarna hos AFB (fruktansvärt sorgligt) och därefter hämtade jag mina sista saker, släpade ner det till stan där jag fikade med Astrid och Hedvig i ett par timmar. Så mysigt, och ännu en sak jag kommer sakna med Lund. Och därefter åkte jag hem till Ystad.

Nu borde jag sätta igång med pannkakorna så att mina stackars bröder slipper svälta. Imorgon ska jag träffa Karl, på torsdag ännu en dag då jag passar Elias, på fredag ska jag eventuellt ut och på lördag släpar jag mig till Malmö :) Åh, vad jag känner mig inbokad och viktig.

~

Okej, jag kan säga som såhär: Telexperten definitivt never again. Det visar sig att det står fel på deras hemsida och de har inte ens telefonen, och vet inte om de ska köpa in den. Alltså fanns det inte mycket jag kan göra förutom att avboka, och beställa en annan, dyrare telefon från en annan hemsida. Hoppas denna kommer.
Gah.

~

Nu är jag på sådär lagom sjukt dåligt humör, för jag är i stort behov av min nya telefon men gissa vad? Det har gått två veckor sedan den beställdes och den har fortfarande inte levererats. Jag har mailat deras kundservice och inte fått något svar, så idag ringde jag dit. "Ja, eh, den har inte skickats från lagret än." Nehej? Nu ska jag bli uppringd av honom så fort han har ringt lagret och kolla vad som gått snett. Usch och fy. Jag behöver min telefon!

~

Sådär, då var en hel helg avslutad. Och hur var helgen? Jo den var så fruktansvärt bra. Fråga mig inte varför egentligen. Jag har fortfarande inte åkt hem till Lund, utan jag sitter här hemma hos mamma, på golvet i Johannes rum. Det är mysigt. På fredagen gjorde jag ett tappert försök att fixa till mig och åkte med Vidar på fest hos Dalle, där jag drack en massa öl och såg på när Vidar drack ännu fler öl :D Det var kul, absolut. Stack hem redan kvart över ett, för då hade de flesta börjat bli för fulla eller så var de ute, men det gjorde ingenting det heller. Finns inget bättre än en promenad genom Ystad när man börjar nyktra till. Sov till sådär fyra på lördagseftermiddagen (och mamma skällde inte, för man FÅR lov att sova så länge när det är helg och man har varit ute) och sen gjorde jag inget alls under eftermiddagen. Tidigare i veckan var jag deprimerad över att det var Alla Hjärtans Dag just denna lördagen och jag skulle för en gångs skull vara ensam, men det var jag egentligen inte. Spelade och pratade med folk hela kvällen och hela natten. Mamma och jag delade en stor amerikansk panpizza, och så började hon måla om i hela lägenheten. Jag älskar denna röran, jag älskar lukten av målarfärg och jag älskar när mamma spelar sin popmusik så att den hörs i alla rum. Sov till halv fyra idag, steg upp och städade Johannes rum lite och åt frukost. Snart kommer mina kära småsyskon hem, vilket alltid är kul :D Och det är inte långt kvar till Irland! Yey!
För övrigt är min gamla mobil fortfarande stendöd, min nya har fortfarande inte levererats, men jag har hittat en från stenåldern som typ går att använda. Jag är bara extremt kass när jag försöker smsa på den så förvänta er inga svar.

Glad Alla Hjärtans Dag i efterskott ♥

~

     Ja, den här dagen går verkligen inget vidare. För det första så började den för jävligt redan igår när mitt internet bestämde sig för att på inga villkor alls funka. Det satte inte ens igång efter två timmar, som det brukar göra. Nej. Det var stendött hela jävla dagen. Bara tanken på gårdagen gör mig förbannad. När man pluggar distanskurs kan man ju inte ens göra sina uppgifter när internet är dött. ALLTSÅ: Ens sista utväg när man har sjukt tråkigt - att plugga - existerar inte mer! Gah! Jag spenderade dagen med att göra absolut ingenting, se på dåliga program på teve, vandra iväg till Willys för att hämta bananlådor (kan ju lika gärna börja packa så smått) bara för att bli upplyst om att de fortfarande inte hade några lådor, och även om de hade haft några så hade de krävt fem kronor per låda. Hutlöst dyrt för något som förr var gratis. Nåja. Jag åt glass och såg på mer dålig teve. Sen gick jag och la mig.
     Idag steg jag upp tio på morgonen eftersom att jag var bombsäker på att jag hade tvätt då (vi bokar våra tider över internet vilket är smidigt och bra OM man har internet, vilket, som ni redan vet om ni varit duktiga och läst nogrannt, jag inte hade dagen före). Trist nog hade jag fel, och jag fick vandra upp till rummet igen och kolla om internet fungerade. Det gjorde det, hurra! Och jag kunde konstatera att min tvätt-tid låg halv tolv istället. Härligt härligt. Tyvärr hade dock någon jävel förstört vår torktumlare och jag blev förpassad att använda endast torkskåp. Jag har inget emot dem. Jag använder en till mina t-shirts och jeans varje gång. Dock fick jag nu packa in t-shirts, jeans, strumpor OCH badlakan i skåpet, vilket borde enligt alla torkskåps-regler gå bra det också, skåpet var ju som sagt inte överfyllt, bara FYLLT. Ja, detta ska fungera. Överallt förutom med just detta jävla torkskåpet. (Ursäkta att jag svär). Med andra ord, efter en timme kom jag nerjoggandes (I wish!) och skulle börja lasta ur allt ur skåpet bara för att upptäcka att det praktiskt taget inte var det minsta torrare, snarare inbillade jag mig att det var blötare än innan. Jag kan dock medge att det nog var inbillning. Nåja, jag slängde över all min blöta tvätt, gick upp på rummet och började lägga ut alla kläder på tork där det möjligtvis skulle få plats. Sen valde jag ut ett antal kläder som inte såg helt dyngsura ut, som jag behöver ha med mig ner till Ystad, insåg att jag hade ungefär tjugo minuter på mig innan min buss skulle gå, och påbörjade Operation: Blåsa Eländet Torrt Med Hårfön. Det gick smidigt, min hårfön liknar en mindre rymdraket så den borde vara effektiv och allmänt användbar. Efter tio minuters arbete la jag undan hårfönen och lät kläderna ligga medan jag smetade på lite mascara och och åt upp min müsli. Därefter skulle jag få på mig kläderna, men de hade på något vis blivit ännu blötare än innan och jag lät dem hårföns-blåsas en stund till. Efter det började jag ifrågasätta hur effektiv min hårfön  egentligen var och tyckte att jag kunde dra slutsatsen att egentligen blåser den mest jävligt kall luft (varför den nu gör det) och egentligen är helt värdelös. Till slut fick jag för mig att om jag drog på mig kläderna måste det gå fortare då (följ nu med i mina intelligenta tankebanor) kläderna dras ut och blir därmed tunnare, slutsats: torkar fortare. Dessutom är jag ju en rörlig människa och borde på något vis alstra kroppsvärme som funkar hyfsat på blöta kläder.
     Så nu sitter jag här. Någon gång under förra halvtimmen insåg jag att jag inte skulle hinna med rätt tåg och satte mig vid datorn. Iskall, huttrandes i mina blöta kläder. Var finns rättvisan i det?

~

Jag och Svenko var i Ystad hela dagen, och hann med att både fika med Karl och att laga mat, plus se på hela The Wall med Johannes. (Därefter var klockan två minuter över tio dock, så vi fick springa till tåget)
Kände att jag var tvungen att lägga in min favoritscen, med de fantastiska animationerna till låten "What Shall We Do Now", som utspelar sig efter att Pink (som är på turné i USA) inser att hans fru är otrogen och äktenskapet är över, och bygger därför en mur för att skydda sig själv mot yttervärlden. Otroliga scener, av Gerald Scarfe. För att inte tala om musiken då.





~

Jäkla helvetes... skit. I brist på bättre ord. Är förstås sjuk, och mår allmänt kasst, lite lätt deprimerad och kan inte sova. Yes, that's right. Jag sitter uppe tio över sju på morgonen för att jag inte har kunnat somna om sedan jag vaknade vid två. Alltså har jag fått två timmars sömn inatt. Here I come. Och om en timme eller så måste jag ta tåget till Kastrup för att hämta upp min kära kusin Svenko. Är lite nervös över att jag kommer somna på tåget, vore just snyggt. Nu gäller det alltså att slösa 18 kronor på en kaffe om jag vill hålla mig vaken. Usch. Nåja. I will be back in a week or so.

~

Vad gjorde jag i januari? Är det fel att erkänna att man inte har någon som helst aning? Minns att jag spenderade jullovet hemma hos Nicolai och att jag blev mer och mer beroende av WoW. Hmm. Kan inte vara helt nyttigt. Minns även att jag köpte ett nytt headset. Om igen extrem geek-varning på det.
Februari är precis lika händelselöst. Förutom att Ellie flyttade till evigheter-bort, a.k.a Borås. Ledsamt :( Just det, vi hade även klassfest där jag försökte komma in på Bar á Bar fastän jag inte var 18. Man kan säga såhär.... jag misslyckades stort. Men istället satt jag, Karl, Simon och Agnes hemma hos mig till 6 på morgonen och drack te :)










I mars såg jag på Tegan & Sara, yey! :D Helt klart en underbar konsert och att det var Karl som var min konsertkompis var ju bara ännu bättre. Och bara en vecka senare fick jag se Kent för andra gången, nu tillsammans med Mange. Nostalgi på hög nivå, vilken härlig konsert. Gjorde även slut med Nicolai, och så var det i tre veckor...

Men i april blev vi tillsammans igen :) Det var då jag blev Prag-galen, samt sökte in till Lunds universitet för att läsa om Konsthistoria. Åkte mycket inlines och såg på film denna månaden.
















I maj blekte jag håret tills det nästan trillade av, gick med orange hår i två veckor tills jag gav upp och köpte mörk färg igen. Klippte lugg i samma veva och var hyfsad nöjd... (i tre månader, sen behövde jag förändring igen och gick tillbaks till snedlugg). Firade Karls 19-års dag, lekte på gräsmattan med kulturarna, lämnade in de sista arbetena (nåja... de flesta åtminstone), gick på studentmiddag och tände en eld på stranden, fick inte lov att gå på den riktiga studentmiddagen då jag inte hade fyllt 18... och det var nog allt. Ja, just det! Var på Louisiana med kulturarna förstås :)

I juni tog jag äntligen studenten, hurraaaa! Hela lägenheten invaderades av ungefär en miljon släktingar och på kvällen kom Sandra, Dennis & Agnes och drack lite innan de stack vidare till Öja... dit jag fortfarande inte fick lov att komma in eftersom att jag inte var myndig. Någon skrev "lolzor" i min mössa. Simon perhaps? Tre dagar senare fyllde jag äntligen 18 år och jag blev extremt vuxen. Var på fest i Skivarp och sen hade jag en egen liten födelsedagsfest som avslutades med att vi gick ut på Bar á Bar.

I juli var jag på Landskronakarnevalen, sedan köpte jag min älskade lilla laptop (och förlorade därmed alla mina sista födelsedagspengar) och i slutet åkte jag och Nicolai till Kroatien! Det var mys i en hel vecka och sen bar det av hemåt igen. Jag återgick till mitt wow-spelande och var allmänt beroende under hela sommaren. I augusti hände praktiskt taget ingenting förutom att 1) jag fick mitt korridorsrum och 2) var på Malmöfestivalen. Det var iofs ganska bra saker de med.

I september slutade jag spela och flyttade till ---> LUND! Härliga, ljuva, härliga Lund. Blev självständig och framför allt überfattig nu när jag bodde ensam. Stackars Karl & Vidar bar upp alla mina möbler för fyra våningar utan hiss. Under tiden vaktade jag de som var kvar på bottenvåningen. Träffade Astrid & Hedvig, och fick en hel massa korridorare att bo tillsammans med. Var rädd och nervös men även lycklig. Den 18 september åkte jag till Stockholm med Karl & Lisabet och såg på Coldplay! Den största konserten jag varit på än så länge, och det är svårt att säga om den kanske var den bästa också. Fantastiskt var det oavsett, och det enda molnet på himmeln var att vi hade sittplatser.





Oktober kom plötsligt och jag hade min första riktiga hemtenta. Plötsligt insåg jag vikten av att kunna laga mat och jag utökade mina cookingskillz till att innefatta (förutom keso och tonfisk) till spaghetti och köttfärssås. Började prata med Sven igen och det bestämdes att han skulle hälsa på mig i början av 2009! Var på min första sittning och därefter åkte jag till Borås för att hälsa på Ellie över helgen. Mysigt värre, även om det kanske blev lite mycket att dricka. Fixade även konsertbiljetter till Oasis och min lycka var total.

En försenad halloweenfest i korridoren var så vi inledde november månad och jag har förstått vikten av att bo med tolv andra människor = man kan ha enorma fester. Jag var fallen ängel med ett antal sovgäster på natten som hänsynslöst snodde min säng och min ost, haha. Obama vann och jag hade hemtenta och förutspådde väldigt cyniskt att han kommer säkert att mördas - som alla andra. Bestämde mig för att flytta till Irland och jag och Nicolai gjorde slut, för evigt, för en gångs skull.



December var full av festande och dränkande av sina sorger. Mja. Inte bara. Jag bakade även lussekatter och lagade en julskinka för första gången i hela mitt liv. Båda projekt blev vansinnigt bra. Vi hade julmiddag i korridoren och firade spanskt nyår ett par veckor i förväg. Jag misslyckades totalt med att käka upp alla vindruvor och kommer därmed ha otur hela fake-2009. (När nu ett sådant börjar och slutar?) Vidars födelsedag firades och jag fick äntligen ha på mig min rosa klänning som jag därefter blev beroende av. Missade ett antal föreläsningar och mina sömnproblem förvärrades extremt mycket. Tillbringade de flesta nätterna i korridorsköket med att se på dåliga filmer och dåliga serier. En morgon vaknade jag av att det var jordbävning här i Skåne, märkligt värre. Ett par dagar innan julen åkte jag hem och tillbringade hela jullovet på mammas extremt obekväma soffa, men det var det värt. Julafton var mysig, som alltid, och jag fick äntligen en ipod nano <3 Återgick till spelandet och det var i princip vad jag gjorde under jullovet. Fram tills nyårsafton då en massa annat hände. Nåja, de sakerna var ju faktiskt under år 2009, så de kan jag avslöja nästa års nyårskrönika. Annars var kvällen bra, och året var väl... det var som det var.

~

Den här kvällen var ändå märkligt nog rätt skön. Helt randomly hamnade jag ute i soffan för att en korridorare ville ha sällskap och sen blev jag liksom fast där. Såg på teve, sen fick jag och en annan ett sjukt sug efter pepparkakor, traskade till Willys och köpte nästan ett kilo, och sen gick vi tillbaka, hamnade framför en romantisk komedi som mot alla mina förväntningar var helt okej. Troligtvis för att de hade en del flummiga inslag med en massa slowmotion-grejer. Sådant gillar vi! Och sen tråkade vi en stund i soffan tills vi fick en helt trevlig idé  - varför inte baka muffins? Så det gjorde vi. Lånade ihop lite ingredienser av korridoren, hittade en clementin och russin som smaksättning och hittade en person i närliggande korridor som ägde muffinsformar. Därimellan hann Vidar ringa och berätta att han hade fått körkort (grattis Vidar!) och hitta till Delphi och hälsa på mig, samt käka en muffins. Så hamnade vi återigen i soffan, låg där ett par timmar till och runt tre hämtade vi det sista av vår julskinka à la awesome och åt upp den. En stor dag för småätande.

Och nu plötsligt känner jag mig så sjukt tom. De flesta korridorare har försvunnit härifrån, och jag borde vara glad över att volymen på min musik kan höjas avsevärt fyra på morgonen. Imorgon ska jag upp och ta mig till Malmö och följa med Nicolette på Ikea, och därefter blir det fest här i Lund med min kära Vidar (igen). Blev medbjuden att bygga ett pepparkaksslott men det hinner jag knappast med, vilket är lite synd. På lördag blir det nog Ystad och därefter kanske lite film med Karl? Så vi äntligen får den där filmkvällen som vi planerat så länge! Annars, tänker jag tvinga någon annan att hitta på något med mig för ensam tänker jag aldrig vara, så det så. Med andra ord borde jag inte känna mig tom, alls. Ändå är det så. För saker som är så gamla dessutom. Fan.

~

Runt halv sju imorse låg jag och slösåg på menyn till Vänner på dvd, när man inte sovit under hela natten känner man sig en aning zombieaktig och därför var det ganska tvivelaktigt som jag tog fjärrkontrollen och satte mig upp i sängen för att sätta igång ett nytt avsnitt. Precis när jag tryckt ner knappten började hela mitt rum att skaka. Ologisk som jag är så okristligt tidigt tror jag att
1) Det är bara mitt rum som skakar.
2) Min tv har äntligen passerat åldersgränsen och tänker explodera.
Så jag kryper vettskrämd ner under täcket och lyssnar på porslinet som klirrar, och när det slutat skaka så ligger jag mest och tänker på huruvida detta obehagliga ska hända igen. Sen får jag ett sms av Nicolai där det står "Kände du av jordbävningen?"
- Jaha, var det en jordbävning.... WHAT?!

Det fanns över huvudtaget inte med i min hjärna att det skulle kunna vara en jordbävning. Småskalv, ja visst, men detta kändes som om en jätte stod och skakade om mitt hus. Jag menar... mitt porslin ligger i total oordning!
Tydligen var det det största skalvet på över 100 år och man tror att det var en 4,7 på Richtersskalan. Stort för att vara i Sverige, alltså.

Nu ska jag till skolan och vara allmänt död.

~